Ingenting förändras…

Etiketter

Ja, som den *host* ansvarstagande förälder jag är så kollar jag över appar som mina barn vill ladda ner…. Jag har Facebook, Instagram, Periscop, Snapchat, Momio och ett helt gäng andra… Så klart även nu; Pokemon Go!

Det släpptes i Sverige igår men man har kunnat kringgå för att ladda ner det även i SE ett tag, men det är inte det vi ska gå in på nu…

Utan alla dessa stiffa människor som är dryga, nedlåtande och rent ut sagt sprider otrevlig attityd både här och där. Om jag är 46 år gammal och hänger med mina barn ute på byn och jagar fantasifigurer, vad stör det andra?!
Är det okej att skriva både det ena och andra om mig (och andra) som personer? Idiot är väl det lindrigaste ”vi” har kallats idag.
Nå, nu har väl alltid dessa ”jag är mer värd än dig, för du håller på med sådan skit”-människor funnits, som en vän påpekade; The Who, Beatles och tror minsann Elvis drog ner samma attityder hos folk.
Alla får lov att ha åsikter!! Det är inte det jag går in på! Utan varför måste den tryckas ner i halsen på folk? Jag gör det också, men oftast är det diskutionsforum, eller när folk har uttryckligt fel och jag mer ger fakta än uttrycker åsikt och självklart, här på min blogg! Här är det min åsikt som sprids, men den gör det på frivillig basis! Ingen tvingas att läsa om de inte vill, och visst kan man scrolla vidare på FB men där är det mer som att man står i ett gathörn och proklamerar sin åsikt, på en blogg sitter man i sin egen trädgård….
Förvisso är jag inte felfri så jodå, har en diskussion redan spårat ur så kan jag nog också göra det.

Ja, Pokemon Go! är nytt.
Ja, det blir jäkligt hypat, men vet ni vad? Spela eller skit i det! Varför denna idiotförklaring? Nej, jag försvarar inte spelet, jag testar och mjo, det är en smula underhållande, däremot så hänger mina barn UTE mer idag än vad de brukar göra! Jag slipper tjata för att de ska gå ut och gå kilometervis!

Så klart har man som spelare ansvar att inte inkräkta på andras egendom och se sig för! Min 8-åring går konstant med näsan i mobilen så han får inte jaga utanför gatan. Vi är de enda som bor på vår gata. Hittar man Pokemon på folks tomter så kommer man åt den även utan att gå in på egendomen. Men att hota folk med både polis, vattenhinkar och stryk, om någon går in på ens tomt…. När man kan visa hur de får tag på saker och ting utan att beträda andras egendom… Det vittnar mer om att man inte har en jädra susning om vad det handlar om och reptilhjärnan tar över efter ett par rykten….

Låt spelnördarna ha kul! Bara skit i dom sedan! Så länge de inte stör eller förstör så kvittar det om det är Pokemon Go! Lajv, Zombiewalk eller något annat som faktiskt händer i verkligheten…..
Inte ska man som vuxen behöva vara rädd för att få en hink vatten över sig för att man stannar vid en infart, mixtrar lite på sin mobil och sedan knatar vidare med ett leende på läpparna? Det är befriande att våga leva ”barnsligt” som många kallar det….

Det är märkligt det här….

Etiketter

Om en kvinna visar sig ha lite råg i ryggen och tjafsar emot gemene man, t ex Stina Wollter, Cissi Wallin, Natasha Blomberg, Malena Ernman eller Zara Larsson, så ska det alltid klankas ner på deras kön!
Det finns tydligen så många män som är rädda för starka kvinnor, som faktiskt skiter i utseende-idealen och som vågar vara naturlig och lycklig! Just vad i detta är så skrämmande?

Min man är inte mindre man för att jag inte rakar mina ben eller armhålor, mina söner är inte mindre män för att de ser kvinnan som en individ och person istället för objekt och sexleksak.

Dessa män som måste klanka ner på kvinnors utseende, som bara måste säga att ”ingen vill knulla dig, feministfitta”, eller som måste påpeka att alla feminister är fula och är oknullbara!

Dessa män är de med minst manlighet…. #justsaying

Män som älskar sin kvinna för den hon är, oavsett rakade ben, armhålor och lite fluffig mage, det är DE som är de riktiga männen!!

Det är beklagligt att män måste hota kvinnor med våldtäkt, gruppvåldtäkt, mord, styckning osv för att bevisa sin manlighet.
Riktiga män rycket på axlarna, avstår att skriva ”feminazi”, ”feministfitta” osv på kvinnors Instagram, Facebook och twitter.

Jag rakar mig när jag känner för det, min man är inte alltid jättelycklig men han älskar mig ändå. Jag vägrar böja mig för samhället som anser att kvinnan är ett sexobjekt, och inte är något värt om man inte har BMI 23 och en stor duckface!

Tack GODE GUD att jag upptäckte att mitt värde ligger i hur jag bemöter människor, inte hur jag ser ut! Från det jag var 13 år tills jag var 30 år trodde jag att min värdighet låg i hur knullbar jag var! Jag upptäckte att män skrämdes av en intelligent kvinna, så jag spelade dum… Seriöst! Jag fördummade mig själv för att män skulle gilla mig!!! Allt de ville var ju ändå bara ett hål att stoppa lemmen i!

Sedan upptäckte jag MÄNNEN!!! De som älskade sin lönnfeta orakade kvinna för hennes personlighet!! Alltså, jag har inget emot att det rakas här och där, så länge du inser att du rakar dig för vad ANDRA tycker om dig. Såååååå många gånger jag har blivit kallad äcklig för min urskog i armhålorna!! Jag blir inte sämre person för att jag har en djungel i armhålorna!! Hår i armhålan är naturligt! Deo med Aluminiumsalt är det inte.

Jag använder inte antiperspirant deo, jag använder deo utan aluminium, parabener och andra ämnen som är skit för kroppen. Ja, jag har svettfläckar, nej, jag luktar inte svett för det, nej jag skäms inte för mina svettfläckar! Jag har en kropp som funkar mer naturligt än många andras! Jag använder INGET som kan skada min kropp.
Hudlotion: Kokosolja
Tandkräm: Urtekraem utan flour
Schampo/Balsam: Kevin Murphy (utan SLS, Paraben t ex)
Duschtvål: Aleppotvål
Solskydd: Maria Åkerman
Cerat: Maria Åkerman
Det här är exemplen på vad jag skämmer bort min kropp med, Jag försöker undvika kemikalier så mycket som möjligt och jag märker att jag mår bättre av vad skafferiet erbjuder än skönhetsavdelningen på Åhlens….
Ansiktsvatten på MSM och arganolja är det enda mitt 46-åriga ansikte kräver, och jag får fortfarande visa leg på systemet emellanåt….

Jag tror jag tappade spåret, nåväl….

Som kvinna är min prioriteringslista:
Mina barn & min man
Min kropps välmående
Att mitt liv rullar på
Vad andra tycker om mig

Som den mogna kvinna som jag är så vet jag, jag kan få ”stock” när jag vill, ingen kuklös 30-åring behöver tala om för mig att ingen vill knulla mig, jag vet att det finns de som vill!!
Mitt liv är inte slut för att någon hjärnlös man talar om för mig att jag är ful! Jag vet att jag inte är miss Sweden men jag är inte fulast i skandinavien heller.
Just det, jag bryr mig inte om vad andra tycker om mitt utseende heller…

Jag uppfostrar mina söner hårt att kvinnan är lika mycket värd som mannen och inte någon jävla leksak! Tom vår 21-åring får sig en avhyvling om jag ser beteende som jag inte gillar, om hans kompisar hör/ser skiter jag i, skammen är hans att han har uppfört sig på ett sätt jag inte uppskattar…

Uppriktigt sagt, alla ”män” som måste tala om för kvinnor hur fula/feministiska/oknullbara/dumma/du-ska-våldtas-för-du-är-så-ful, ska bara knipa käft, du är ingen man om du måste påpeka ovan, du är bara ett JÄVLA YNGEL!

Du är inget värt alls!!

Min man som älskar mig, är fan så mycket mer man än du!

Fyndiq!!! Ni suger!!

Kompisen skulle beställa på Fyndig.se och såg följande:


Man hamnar på en dekal som säger att ”girls will be toys”!!!!

Hon tömde direkt sin korg och drog, vem fan vill handla från ett ställe som uppmuntrar våldtäktskultur och som objektifierar kvinnan!!!

För 19 jävla spänn kan ni -män- visa hur macho och vidriga ni är!!!

Alla kvinnor!! Maila länken till detta inlägg till fyndiq.se och beskriv er avsky!!! Nu!!!!

Kvinnors avsky:


Okej Fyndiq?! Vad ör ert försvar? För i min värld finns det inget och ni är sexistiska jävla svin!!
 

Vi åker till Dornbirn!

Det var en tidig morgon. Klockan ringde strax i 5 och vår taxi kom 5:30. Det var med zombie-mode än att jag var vaken, pga strax över 3 timmars sömn…
Vi kom iväg, tåget var i tid och när vi kom till Köpenhamns flygplats var vi tokhungriga! För mig blev det en ”French hotfog med vitlöksdressing”.

Men tjejen som fixade korven spräckte brödet så vips hade jag två stora klickar med vitlöksdressing på bröstet…

Och de lämnade två stooooora fläckar…. 😩

Nåja på flyget, upp i luften och ner igen utan problem! Jag blir lätt flygsjuk, men med postafén fixade jag det!!

När vi kom av i Zürich fixade vi, jag bytte tröja och vi drack öl…

Tågresan från Zürich gick bra fast det var en anings sunkigt tåg, vi sov en skvätt både jag Jonas. Den vakna tiden gick åt till att sitta och titta hänfört ut genomfönstret!

Vi sprang på en annan deltagare på Bregenz station och vi delade taxi från stationen till hotellet och sedan var det slapp på hotellrummet en liten stund.

Vi tog oss ut på stan för att hitta en affär så vi kunde handla tandkräm och tandborstar. Vi hittade både det och en öppen restaurang med uteservering. Det var helt underbart att sitta ute och äta middag, ta en öl, under ett blommande körsbärsträd!

Kvällen avslutades med lite samkväm på hotellet där språket pendlade mellan svenska, engelska, tyska, franska och italienska….

   
 

#IStandUp

Etiketter

På min Facebooksida ”VideHexan” har jag ikväll delat ett inlägg där kvinnans roll i samhället visas som ett ”objekt”.

Länken till filmen är ”Den här” <– klicka där.

Man hör män prata om muslimska män som våldtäktsmän, ”groping”, tafsare, och ”vi måste värna om våra kvinnor”.

  1. vi är inte ”era kvinnor”.
  2. män i sverige har i alla tider objektifierat och utnyttjat kvinnor.
  3. för inte över på andra vad ni själva gör.
  4. jag har i 36 år varit utnyttjad, tafsad och objektifierad av män, det är inget nytt.
  5. visst, kvinnans roll i många muslimska länder är mindre värd än katten, men tror ni att ni (svenska män) att ni behandlar kvinnan bättre? Get real!
  6. Istället för att yla om att ”ta seden dit man kommer”, hjälp till att lära dessa män hur man behandlar sin kvinna (som en jämlike) istället för hur vi alltid har behandlats!

Jag jobbar dagligen med både muslimska män och ungdomar. Visst, det finns de som förnedrar mig, men jisses om de får veta hur man INTE behandlar kvinnor! Men faktiskt så är de flesta bra mycket mer hjälpsamma än mina svenska ”medmän”.
Idag kom jag med 3 papperskassar med varor som jag handlat till ”mina” elevers påskfest, en man högg direkt tag i påsarna och bar dem dit de skulle.
Det har aldrig hänt med svenska män utan jag har bett om hjälp. Visst, det kan tänkas vara antifeministiskt, men jag ser det mer som en insats från en medmänniska! Jag bar 3 tunga kassar, en person som är starkare än mig erbjöd sin hjälp. Jag finner det helt okej.
Oftast avböjer jag hjälp för att jag klarar det själv, de (muslimska) männen skall också få lära sig att kvinnor kan!
Jag är inte beroende av hjälp, jag vet vad jag klarar och agerar därefter. Om jag kommer med väska och 6 ryggsäckar med datorer, jag klarar det, jag har själv lastat på mig och 6 datorer är 4 mindre än vad jag vet att jag klarar, jag kan.

En gång fick jag höra ”you are just one stupid woman” av en 16-åring…. bara för att jag inte kunde fixa hans dator, för att jag inte är betrodd med IT-avdelningens administratörslösenord… Killen blev först och främst utkastad, sedan fick han sig en 15 min föreläsning om kvinnans ställning i samhället och hur en kvinna skall behandlas och idag, 15 mån senare, säger han fortfarande ”please” till mig så fort han behöver hjälp.

”Ta seden dit man kommer” är inte så jäkla lätt om man inte vet vad seden är, eller hur?!
De flesta flyktingar umgås med sina landsmän/andra flyktingar, vem ska lära dom att man inte får ge sin fru en lavett? Eller att man inte får lägga hand på sina barn i uppfostringssyfte?
Ja, att säga att man tar seden dit man kommer är jäkligt enkelt, men tänkt hur du själv agerar i andra länder, du utgår från dina egna seder och bruk eller hur?! Inget kan få mig att tro att just du gör annorlunda.

Faktiskt!

Nej, jag är ingen islamälskare osv… så du behöver inte skicka anonyma mail om den saken, jag begriper däremot att allting inte är svart och vitt. Jag jobbar dagligen med människor från andra länder, seder, bruk och uppfattningar. Min uppgift i mitt arbete är att ge dem en inblick i ”Sverige”, hur vi gör här och hur vi agerar mot varandra, det är mycket mer än vad gemene man gör….. förutom att gnälla….

2 frikkin’ månader!!!

Ja, jag har inte skrivit nåt på snart 2 månader!
Till mitt försvar så har vår familj på 7 personer haft både influensa och kräksjuka på dessa två månader, inte en ursäkt men en förklaring…

Kvällens inlägg kommer att handla om Melodifestivalen och min analys av det hela…

Det var många låtar av startfältet som jag har fulsjungit till i bilen och som jag kommer fulsjunga till (fast jag inte är helt oäven som sångerska).

För mig handlar melodifestivalen om att vinna Eurovision eller inte. Antingen har man en låt som träffar allt – show och låtmaterial, vilket Euphoria och Heroes hade. För mig ska det mycket till att Frans vinner Eurovision. Kanske vinner hans avskalade melodi, kanske inte. Jag anser att Wictoria och ”Save me” hade haft större chans eftersom de sticker ut mer men jag tänker inte säga att Frans inte har en chans.

Större under har hänt i Eurovision!

Personligen anser jag att Sverige har haft lite för stora framgångar i Eurovision de senaste åren för att våra licenspengar ska räcka till.Visst jag är en schalgerHexa och jag ÄLSKAR mello och Eurovision, men det får finnas gränser. Vi har vunnit 1974, 1984, 1991, 1999, 2012 och 2015. Bara Irland har mer vinster (+1) och vi har inte Johnny Logan….

Sverige ligger i topp på musikskapande och visst är det en komplimang att vinna Eurovision även 2016, men just i år känner jag mig ”humble” nog att överlåta den titeln till någon annan, vill Europa annat må det vara hänt, men ändå…
Sverige är stort när det gäller musik, kanske inte som artister, men även skapandet bakom är stort. Vi har Lisa Miskovsky, Max Martin, Dennis Pop och en MASSA andra musikskapare som kanske inte alltid kommer till sin rätt bara för de är upphovsmakare eller producenter. Vad ger bäst genomslag? Justin Bieber eller Max Martin på en låt? Så klart den som hörs….

Nåja, 2016 har gått till historien som en melodifestival med många bra låtar och många kommer få höra sina låtar i radion och på listor framöver… Men rent krasst är det egentligen vem som har en show nog för Eurovision, när nu Sverige begriper det… då har vi vinstchans varje år…

Ibland undrar man….

Etiketter

Jag har haft ett par händelser via sociala medier den senaste veckan som har fascinerat mig.

Först händelsen är att jag gjorde, ang om hur jag tycker det är patetiskt att män börjar yla om att flyktingar kommer hit och tafsar på ”deras” kvinnor >Länk< och hur jag ansåg:
”Som om det skulle vara nåt nytt??! Jag har blivit tafsad på av män i 35 år! Och INGEN av dom har varit av utländsk härkomst…
”Att kvinnor utsatts för övergrepp i Köln, Kalmar, Stockholm och Gävle är fruktansvärt. Men det är tyvärr inget nytt. Kvinnor har utsatts för övergrepp i Köln, Kalmar, Stockholm, Gävle, Sandviken och Hofors ända sedan människor bosatte sig på dessa orter. Det har bara inte blivit en nyhet förrän nu. Nu när rasismen kan maskeras i omtanken om kvinnor.””

Då kommer folk genast och blandar in de händelserna i Köln och Stockholm t ex och får det till att det är flyktingar och ”utländsk härkomst” som håller på. Nu var det inte det jag diskuterade och försökte svänga tillbaka diskussionen, som jag startade och som jag vill diskutera:

Men att just svenska män ska börja yla om vad flyktingarna gör?!?! När de själva inte är ett dugg bättre??! KOM IGEN!!!
Det är DET det handlar om, många lyckas vända det till just vad ni gör, läget idag, att det har hänt en del saker och att DET är flyktingarnas fel! Det är återigen inte bara flyktingar som är inblandade, eller är de stackars svenska männen vilseledda?
Det jag motsätter mig är alla präktiga svenska män som pekar med hela handen och säger ”titta här vad de gör mot våra kvinnor” när de är precis lika stora arslen själva!
Mansgriseri är inte kopplat till etnicitet! Det är det jag vill ha fram! 
Det är det som menas med att rasism kopplas till omtanke om kvinnor! Jag gör tolkningen att svenska män förlorar monopolet att tafsa och objektifiera kvinnor, när de får se hur dessa flyktingar uppför sig blir det genast äckligt!? När de gör det själva då? en Rättighet?
Olle som ogenerat tafsar på tjejer på lördagkvällen blir förbannad på söndagen när en syrier gör samma sak som han själv, hyckleri!
Det som hände i t ex kungsträdgården hade även svenska killar inblandade. Om man nu ska tro på vad media skriver.”

Det här var bakgrunden, jag vill diskutera varför svenska män anser sig ha rättigheten att ge sig på andra män för saker de själva gör, medan andra vill diskutera flyktingarnas del i de aktuella händelserna. Vilket jag inte vill diskutera den här gången.

Någonstans här försöker någon få till att jag inte sitter på all fakta genom att kalla mig ”medelålders kvinna som knappt lämnar soffan”. Jag har aldrig någonsin påstått att jag har all fakta! Fakta lämnar jag med källhänvisning, allt annat är åsikt!
Kan man inte acceptera att andra har andra åsikter så kanske man inte ska ge sig in i diskussioner, särskilt inte när man inte kan hålla sig ifrån att ge sig på varandras person.
Eftersom hen brustit i sin sociala kod, så kände jag att jag inte behövde hålla på koden heller och talade om vad jag tyckte och tänkte och blockade hen.

Då blandar sig nästa person in i leken, en som bara har suttit och läst och skickar pm om vilken fegis jag är som avföljer. En person jag inte ens vet vem det är! Hen har åsikten att jag ska enbart ”hålla käft för kvinnor som jag vet inte vad de sysslar med! Kvinnor kan inget om politik! Framför allt så ska jag inte vara en sådan jävla arabälskare!”

Fattar ni vad jag garvade!!! Hen har läst enbart vad som skrivits på första personens sida, inte den största diskussionen som pågick på min sida. Här börjar jag fascineras av människorna! Person1 anser sig få skriva till mig vad hen känner för, när jag överhuvudtaget inte har gjort angrepp på hens person alls, bara hens åsikt. En åsikt som var ganska irrelevant i diskussionsställningen för det första. Där gick min gräns för vad person1 har tjafsat om i månader! Så jag kände att jag kunde avfölja med gott samvete.
Person2, anser sig kunna skriva vad som helst till en helt okänd person och tror sig även sitta på den kunskap för att kunna ge sig in i debatten!!
Var har ödmjukhet och medmänskligheten tagit vägen?
Att föra en livlig diskussion utan personpåhopp och att faktiskt läsa vad den andra personen skriver, trodde jag hörde till vardagligt hyfs!

Man måste inte alltid ha samma åsikt, man måste inte alltid tycka samma, men man måste acceptera att andra människor har andra åsikter. Jag kanske framstår som obstinat i andras ögon, kanske brister jag där i min diskussionsteknik. Jag anser aldrig att jag har rätt! Jag anser och lägger fram det jag skriver som min åsikt!
Jag ägnar mig inte åt personliga påhopp! Jag skriver inget negativt om personen ifråga. Däremot kan jag mycket väl tänka mig att man kanske blir upprörd över att jag inte håller med och käftar emot, det säger jag ingenting om och jag vet även att många inte kan skilja på person och åsikt utan om någon har en åsikt om deras åsikt så är det personligt.

Bara för att jag inte gillar en persons åsikt betyder det inte att jag tycker illa om personen per automatik! Det är när personen ger sig på min person som jag drar gränsen.

En annan sak som är frekvent i sociala medier är den kränkthet som rasister, antifeminister och SD:are bl a ägnar sig åt.
Skriv nåt negativt om t ex SD och genast börjar det ylas om demokrati och åsiktsfrihet. Det här är ett land som har åsiktsfrihet och man har rätt att tycka som man vill! Vi är ett land med demokrati där alla kan rösta på vad de vill, säga vad de vill och agera som de vill!

Så länge allt sker inom humana- och lagliga gränser så säger jag fine! go ahead!

Vad dessa kränkta människor inte tänker på oftast, är att det är även åsiktsfrihet och demokrati att få tycka att SD:are, antifeminister och rasister är just det man tycker att de är.
En rasist får tycka att flyktingar är apor som ska lämna landet, men jag får inte tycka att en rasist ska deporteras till Svalbard? Då är det genast en kränkt människa som hotar med det ena och andra när deras argument tar slut (grov generalisering, men ändå frekvent återkommande).

Ska vi dra sensmoralen att demokrati och åsiktsfrihet enbart gäller t ex rasister, antifeminister och framför allt SDs partimedlemmar? Ingen annan för då får de inte din demokratiska rättighet?

Jag kanske må tillbringa min tid i soffan en del, men det är här jag utför en del av mitt jobb. Jag kanske inte far runt i världen, men ägnar mig ändå mycket om att resa runt via t ex dokumentärer, forskningsrapporter osv. Vissa ämne kan jag mer om, men har många gånger en åsikt, visar det sig att jag kanske grundar min åsikt på fel fakta, då är jag inte främmande för att ändra den….

Vissa kanske ser det här som ett försvarstal, att jag känner mig kränkt osv… kanske är det så, men det jag vill ha fram är att man kanske ska se över skillnaderna mellan åsikt och fakta. Åsikt är inte alltid fakta och fakta är inte alltid en åsikt.
Det är skillnad på åsikt och person!

  • Åsikt kan presenteras hur som helst, men du får vara beredd på att andra har andra åsikter. Åsikter kan strida tvärtemot vad du tycker, och ÄNDÅ har den personen inte fel, du kan tycka att personen har fel, men hen har rätt i att tycka så.
  • Fakta presenteras alltid med en länk/källhänvisning annars är det ingen fakta, då är det ett påstående, påståenden kan vara fel.
    Sitter du inne med rätt fakta kan ingen komma och påstå att du har fel, men då ska du kunna bevisa faktan.

Åsikt: ”Våldtäkterna har ökat lavinartat!”
Fakta: Våldtäktsstatistik

 

Nu tar jag tag i välmåendet!

Jag har under flera års tid ätit LCHF, under de senaste 2-3 åren har det väl inte varit så strikt som jag borde och vikten har smugit sig på igen.
Jag har kommit fram till att jag är jag oavsett vad jag väger men min kropp mår i dagsläget inte bra.
Det som stör mig mest med dagens toppnotering i vikt (har nog inte vägt så här mycket på 30 år) är att jag får ont i knäna av min vikt. Släkten på min fars sida har utrustat sina avkommor med mindre funktionsdugliga knän så de går sönder ganska snart om de belastas fel osv.
Jag har redan misshandlat dom med åratal av fotbollsspelande.

Så nu ska jag ner i vikt för att mina knän ska bli bättre och att kläderna ska sitta skönare. Jag är rätt tillfreds ändå med hur jag ser ut, fast jag nog mer är en säl än en Gepard… Min man älskar mig hur jag än ser ut, jag borde älska mig själv också då, eller hur? eller ja, rättare sagt; Jag borde älska mig själv oavsett hur jag ser ut, punkt slut!

Senaste 10 dagarna har jag struntat helt i hur jag äter, LCHF-mässigt menar jag då, jag har ätit potatis, bröd, pasta och enligt vad som kallas tallriksmodellen. Jag har inte vräkt i mig men har ändå plussat på närmare 5 kg!

Så, igår körde jag igång så smått. Det var lite grönkål (med sirap i) till frukostäggen och så ett par matskedar potatissallad till middagens julbordsrester, skinka och prinskorv. I övrigt höll jag det så low carb det gick.

På Nyårsdagen kör jag igång med ”avgiftning”, jag kommer nolla kolhydraterna så mycket som möjligt och köra, vad som kallas, ”fakir”. Det kommer antagligen bli hårt att bli nykter sockeroman igen, men så får det vara då….

IMG_0578

Gårdagens frukost med grönkål, kalkonägg och Powers på datorn….

Hur gick det nu med supandet på Julafton?!

Jodå, det gick som på räls!

Mellan 13-15 blev det väl en skvätt vinglögg och två 33:or med öl till julmaten, blandat med en julmust och nåt glas vatten (dricker alltid mycket vätska när jag äter).

Sedan blev det Kalle och efter det span på tomten…. framåt 18-tiden blev det en öl till, emellan de mängder vatten jag drack.
Vid 21-tiden tog maken och svärföräldrarna var sin Whiskeypinne och jag tog en öl, 23:30 var det läggdags!

Inget ludd i hjärnan, inga barn som for illa, inga vuxna som uppförde sig odrägligt och ingen vit jul…

Min uppgift att uppfostra mina barn!

FullSizeRenderLäs länken och återkom sedan…

Jag har också förundrats över detta! Jag är den där människan som ser alla barn som vårt gemensamma ansvar och som inte backar för att säga till barn som är VILT främmande för mig, när jag är ute i samhället.

Jag har stannat bilen och sagt till storasyskon som har hotat att kasta ut sina småsyskon i vägen! Jag har stoppat slagsmål på högstadiets skolgård (med 14-åringar som är huvudet längre än mig) och jag har även sagt till barn på Sagoängen i Halmstad.

Ibland blir jag väl bemött av föräldrar ”Tack, jag såg inte själv” och ibland blir jag utskälld och ska ta hand om mina egna ungar och ge fan i hens ungar (jag har mer koll på mina än du har på dina, thank you very much)

Jag har haft småbarn och barn i snart 20 år och det som gör mig förvånad är att folk verkar rädda för sina barn! Rädda för att säga nej (men hen kan ju bli ledsen), rädd att göra sitt barn ledsen osv….

Jag känner så här:

  • Jag (med jag menar jag; Jag och barnens pappa) är den som ska visa vad som är okej och inte okej i samhället, föregå med en bra förebild! Barn gör som vi gör, inte vad vi säger!
  • Säg nej, sätt gränser! Ditt barn dör inte av att inte få allting i världen eller få göra som de vill. Har du sagt nej så får du faktiskt hålla fast vid det oavsett barnets reaktion! Säg inte slentrianmässigt JA bara för att det är enklare! Att ha barn är inte enkelt! Du får helt enkelt ta konsekvenserna av att du har sagt nej! Och ta mig sjutton att du ska stå fast vid det!
    Ibland har jag insett att jag har varit för snabb till att säga ja/nej till olika saker, då har jag fått argumentera varför jag har ändrat mig, t ex ”du har haft ett så bra beteende de senaste timmarna att jag har ändrat mig, nu får du” eller ”jag vet att jag sa ja men med tanke på xxx och yyy, så säjer jag nu nej”. Jag tycker barn behöver veta att ibland ändrar sig löften och att bara för att det är ett löfte så betyder det inte att det är hugget i sten.
  • Barn far inte illa av att känna känslor! Får de inte glass? Fine, suck it up baby! Låt barnet härja, gapa och skrika! Har du sagt nej har du sagt nej. Jag lägger däremot alltid till en förklaring till mina nej och det har funkat solklart hittills och jag har ändå ADHD-barn. Var inte rädd för att konfrontera dina barns ilska
  • Visa ditt barn den respekt du vill att hen ska visa dig! Jag ber alltid mina barn snällt; ”Kan du vara snäll och hämta lite papper, jag spillde”, det funkar så otroligt bra!
    Jag säger alltid ”tack för hjälpen” eller ”tack” när de har hjälpt mig.
    Funkar inte en snäll fråga blir det mer rakt fram kommentering, men det är sällan det händer.
    Framför allt; bemöt främmande människor med ett leende och kommentera inte den främmande människans idiotiska beteende inför barnen….
  • Lär barnen respektera auktoriteter! Jo, det går emot min feministiska anda, men någonstans måste de lära sig att chefen ändå är chef, annars går det åt helskotta i arbetslivet. Lär dem respektera lärare och andra vuxna! Eller ännu hellre; Lär dem respektera andra människor!!!
  • Var inte rädd för ditt barn! De må yla ”jag ska anmäla dig!”, när du tar tag i dom för att prata allvar. Var inte rädd för att bli anmäld till socialen. Det ska till våld för att det ska bli oroligt.
    Men slår du dina barn?
    Eller tar du tag i dom för att prata med dem?
    Jag hugger gladeligen tag i mina barn, bär dem ur situationen och förklarar för dem vad som är okej och inte okej. De ska inte på något sätt tro att banka ner någon bara för att de tittar konstigt på dem, är okej. De ska inte heller tro att svära, gapa och mordhota någon för att de är dumma är okej!

Jag har ADHD-barn. Jag svär, så ja, de svär… men jag har dragit ner på svärandet och eftersträvar en nollgräns av mig själv och där förväntar jag mig att även mina barn finns på nollgränsen. Jag förväntar mig även att barnen behandlar främmande människor artigt och inte är uppkäftiga mot varken äldre eller auktoriteter, för äldre och auktoriteter kommer alltid finnas i våra liv.

Dock är jag inte en fullvärdig auktoritet i mina barns liv, inte i den andan att en auktoritet är ensambestämmande. Jag eftersträvar att mina barn känner sig medbestämmande men kräver situationen att jag går in och pekar med hela handen så gör jag det!
I övrigt försöker jag behandla barnen så att de känner att de gör en bra sak, inte bara följer order.

Jag ber barnen om hjälp, snarare än att beordra dem. När de genomfört det jag ber dem om så tackar jag för hjälpen. Det är ytterst sällan jag behöver gå in med full auktoritet och verkligen handfast behöver se till att de genomför det jag eftersträvar.

De äldre ungarna har begripit att gör man det jag ber om så finns det privilegier i andra ändan. Inte alltid, men det händer.
Det är mest Obstinat-Hannes som är det som vi kanske kan kalla problem i familjen idag. Han är 5,5 år snart, har förlorat sin bebisstatus, förväntas numera klara sig bra själv, kan inte bara gnälla bara för att få som han vill OCH påvisar sina ADHD-symtom tydligt!
Dock får han gå ett tag med dagens status för att vi ska kunna klassa hans symtom som ett problem och be BUP om hjälp/utredning. Men helt klart är att i dagens status så är han inte helt tillfreds med sitt liv….

Jag har flera gånger blivit beskylld för att vara för sträng mot mina barn, men rent krasst; de behöver det och de har inte på något sätt mått dåligt av det!
Under min mörka period när jag mådde som sämst psykiskt var jag nog inte ”Mother of the year” men det har blivit otroligt mycket bättre!
Jag har tidigare erkänt att jag inte är pysselmamman men jag måste stötta mina barn på andra sätt, som tar den tid och energi som jag kunde ha fördelat till pyssel, den fördelar jag nu istället till stöttning att växa upp till en säker person i tonårsvärlden.

Jag är sträng, jag förväntar mig samma respekt som jag ger ungarna (mina och andras) och är de uppkäftiga så tar jag osvikliges genast kontakt med deras föräldrar!

Jag är fruktansvärt medveten om att ”jodå, visst skulle mina barn kunna göra så” istället för att ”det skulle aaaaaldrig mitt barn göra” så kommer jag och säger att ditt barn har gjort så, så är det inte lösa påståenden, då HAR ditt barn gjort så och antagligen förskönar jag det hela ändå….

Vad sägs, ska vi ta gemensamt ansvar för våra barn?! Om vi alla ser efter barn, ungdomar och unga i Oskarström (och samhället i övrigt) så tror jag att vi kan göra skillnad! Framför allt för våra barn! De förtjänar inte att bli utkastade på byn med en hundralapp, för att föräldrarna ska få lugn och ro…

 

Finns det bara svart eller vit?

Just nu cirkulerar kampanjen ”Vit Jul” på Facebook, jag gillar initiativet för jag tycker inte att barn ska behöva drabbas av vuxnas oförmåga med att umgås med alkohol, och att för den sakens skull bli as-plakat.

Det är med en klump i magen jag har besökt t ex byns Valborgsfirande och när klockan inte ens är 20:00 så står vuxna, ostadigt, med en öl i näven och barnet i andra…. Vi har oftast lämnat stället snart då det blir för influerat av alkoholen.

Men det är väl ungefär här jag pendlar om och i många människors ögon blir en dålig förälder.
Nej, jag tänker – återigen – inte fira en vit jul. I vår familj tar vi lite vinglögg innan maten, en julöl till maten och ett glas vin eller en whiskey på kvällen. Ingen blir full, ingen blir påverkad, ingen blir odräglig, aggressiv eller ovänlig.

Jag tror det blir ÄNNU mer fel om man firar en vit jul, men sedan super hjärnan i atomer vid midsommar. Jag tror inte många av de som proklamerar en vit jul är helvita i resten av livet. Jag känner att det är hyckleri att gå med i vit jul för det är ”barnens högtid” men att det sedan är okej att supa på andra helger eller högtider, därför avstår jag, jag kan mycket väl fira en vit jul men jag är ju inte alkoholfri i vanliga fall…..

Mina barn får se sin mamma och pappa dricka både öl, vin och en och annan whiskey, utan att det för den sakens skull blir superi eller att någon blir olycklig på något sätt.
Jag är av modellen att jag kan dra i mig en halv BiB utan att blinka, men då det har hänt sover barnen sedan länge. Mina barn får se vuxna som tar ett glas, umgås och har trevligt utan påtaglig eller ingen påverkan. Det är det jag vill förmedla till dom.

Jag kommer aldrig någonsin förbjuda mina barn något, jag tror att förbud enbart attraherar och skapar mer sug än vad som är tanken. Tänk själv, höll ni er verkligen undan saker som era föräldrar förbjöd er när ni var barn/tonåringar? Jag gjorde det inte….
Däremot så har framför allt min pappa visat mig vad ordet ”lagom” i sammanhang med alkohol betyder. Därav tror jag aktivt att det är vad jag såg honom göra som fick mig att inte vara den som låg i ett dike och kräktes, utan var den som en smula lullig, tog hand om vänner som inte var lika smarta.

Jag tycker alkohol glorifieras allt för mycket i sverige, på helgen ska man supa sönder hjärnan och skaffa sig skrumplever på en sittning. Lördag och söndag ska bedrivas bakfull och eländig, då har man haft en bra kväll. Att över huvudtaget yttra orden ”Nej tack, jag kör!” är nästan en skymf mot de som bjuder och att köra är tack och lov en okej ursäkt medan om man bara säger nej tack så ska det trugas!

Jag låter mina barn ha ett aktivt sägande i det jag dricker, kommer de och säger att de inte vill så låter jag det vara vid det, någon gång har de kommit och sagt att ”mamma, du är läskig” och där har jag gått över till vatten… Då hade jag ändå inte fått i mig särskilt mycket utan blivit bullrigt glad….

Jag dricker ofta och gärna ett glas vin, det tänker jag inte sticka under stol med. Dock blir jag aldrig full i deras närvaro, påverkad okej, men inte full… sedan tolkar vi ordet full olika.

Jag ser tydligt på mina barn att det jag säger till dom går in genom ena örat och ut genom andra, däremot kopierar de mitt beteende rätt rejält. Och kan jag visa dom måttfullhet med alkohol, så känner jag att jag är nöjd med det. Jag eftersträvar inte barn som av rädsla för represalier, döljer för mig att de dricker, hur många här har inte supit sig fulla och tror att deras föräldrar inte har märkt något? Eller som inte vågar gå hem?
Jag vill inte att mina barn hellre sover ute, eller på annat sätt hamnar i trångmål för att de tror att de ska få en massa straff och skäll om de kommer hem fulla, jag ser hellre att de kommer hem än att de ligger i ett dike och kräks. Mitt hem kommer även vara öppet för andra barn som har föräldrar som kommer ge dom skit för att de har druckit. Som sagt, jag ser hellre att jag har koll på dom än att de kräks i ett dike….

Därför avstår jag kampanjen Vit Jul, men jag anser inte att jag på något sätt förstör mina barns jul med ett glas vin… Inte de heller faktiskt… (frågade just)….

Jag bryr mig inte om någon dricker måttligt, eller inte alls… men det ska ske snyggt och utan att någon blir olycklig av det…

Länk till annat inlägg i samma ämne

Julen är snart här!!

Så har det då gått en månad sedan jag skrev sist.
Jag har fört många debatter på Facebook om bl a flyktingar och deras utsatthet, nej förresten, jag har bara debatterat flyktingars situation på FB.

Det är ju så många som inte har en jävla aning om vad de skriver om och de går på så många mediamyter att man blir mörkrädd. Flyktingr i sverige lever långt ifrån lyxliv idag, tvärtom, många lever i ren missår men de slipper iallafall vakna till att vardagsrummet blir bombat, det är väl egentligen enda fördelen. Sedan sitter folk där på kammaren med en egen dator, värme, mat och närmaste familjen i lugn och ro, och tycker en jävla massa saker de inte har en blekaste aning om.

Förutom allt debatterande så tar jag han om familjen, mig själv och försöker ändå hitta nåt som kan kallas stämning och ett omhändertaget hem….

Just nu försöker jag bara överleva, maken är borta 5-6 dagar i veckan, jag jobbar 60% hos kommunen, 10% hos kund och resten i företaget, sedan är det 4 barn och en 20-åring som kräver sitt… hade jag varit utan 20-åringen hade jag inte klarat det själv, nu finns det ändå en ytterligare vuxen som ställer upp om jag behöver assistans….
Trots det har jag en obstinat 5-åring som snart bli inlindad i silvertejp för att han är så tyken och uppkäftig.

Men jag överlever nog det här med, men ni får gärna hålla en tumme att jag får behålla mitt jobb även 2016…

Paris i våra hjärtan…

Häxan är troende….
Kanske inte på samma sak som du, men jag bryr mig inte, så länge tro innebär öppet hjärta, kärlek och välgång!

Jag bryr mig inte om du är muslim, kristen, jude eller buddhist, så länge ditt hjärta jobbar för din nästas bästa.

För mig betyder tro att bry sig om människor, att ta hand om sin nästa, att lyssna på den som behöver, att fräsa åt den som behöver, att låta gud/gudinnan välja hur vi ska reagera mot människor.
Jag låter sällan mina egna värderingar bemöta människor utan känner av vilket bemötande de behöver för att få bästa resultat av vårt möte…

Men ikväll känner jag bara avsky! Jag bryr mig inte om det är muslim, kristen, jude eller paganist som gjort det, min tro vägrar tro att en buddhist har gjort det.

Jag misstänker att det är Islamister som har gjort det…. vilket innebär att jag blitt orolig för ”mina” ungdomar och elever på jobbet. De har inte gjort något om det är så, dock är de muslimer men så underbara människor! De vill inget ont men får efterleva vad andra människor gör i deras ”Guds” namn…

Jag blir mer och mer buddhist, alltefter Charlie Hebdo och andra franska attentat, varför Frankrike? Varför Paris? Varför?

Kan någon ge ett vettigt svar?

Ikväll har jag inte tänt ljus, jag tänder rökelse och ber änglarna om hjälp att ta emot de nya i himlen och framför allt ta hand om deras efterlevande, det är inte de i himlen som behöver våra böner, de är hemma….. Det är de som tvingas leva kvar och behöva gå vidare som behöver vår hjälp…

Gå i frid
Namaste
Whatever….
Låt oss alla be om hjälp för de döda/efterlevande oavsett om det är Buddha, Jesus, Gud eller Allah som är vårt mål….

Mitt öppna brev till Jimmie Åkesson

Email: jimmie.akesson@riksdagen.se

Hej Jimmie!

Jag har läst en massa angående den här lappen som SD har delat ut i Grekland. Jag tar illa vid mig att ni undertecknar den i ”mitt namn” som svensk medborgare. Jag har inte blivit tillfrågad om att vara med på detta och i min proffession och dagliga arbete så håller jag inte med er. Jag tänkte under flera dagar polisanmäla er för urkundsförfalskning, men ger er en chans till, fast ni inte är vårda det.

Jag måste säga att SD och min åsikt sällan har varit överens. Inte heller i fallet om invandringen från bl a Syrien.
Jag har i 18 mån tid jobbat med ungdomar och vuxna som är både ensamkommande och kommer med släktingar och inte någonstans känner jag att din partipolitik är relevant.

Jag har i 10 års tid diskuterat med SD-anhängare på både Facebook och framför allt twitter, och när man presenterar länkar, källhänvisning osv så ”försvinner” den man diskuterar med, det sk ”äggahuet” om vi ska prata halländska. Det är som en ”catfight” – ett jävla liv men ingenting händer, när man presenterar fakta = ”Poff the magic dragon is gone”

Jag är av genuin svensk härkomst. Min släkt härstammar från både Svea Rike och fiskelägren på västkusten, jag kan härleda min släkt tillbaka till 1600-talet och antagligen längre om jag lägger manken till.

Dock har jag lyssnat på mina släktingars berättelser om kriget, hur de fick upp minor i trålen och ja, jag har själv varit med om att få upp minor i trålen. Detta var 1988, ja 1988! Jag var 18 år, hur gammal var du? Jag var en kvinna som jobbade ute på haven, i en liten sketen fiskebåt, fick upp minor i trålen samtidigt som stormarna rev i trossarna… vad gjorde du 1988?

Fast jag är av väldigt svensk härkomst, väldigt mycket blondare och arisk än du, så finns det få saker som får mig att utesluta människor… För mig är det dumhet och korkad attityd som får mig att utesluta människor.
Oj, där ingår ju du och hela SD… Jag har vänner som sympatiserar med SD och nejd, de är inte mindre vänner för det men jag tänker inte hålla käft när de ger sig in i debatten… liksom om vi hade varit vänner, jag tror att vi säkert hade kunnat vara vänner, men du hade fått ta min svavelosande svada angående din åsikt.

För mig Jimmie, är du bara en brat som inte har varit med ute i min verklighet. Jag jobbar i en pytteliten kommun som är ömsom 2:a och ömsom 3:a I Sverige, att ta emot flyktingar! Jag sitter som assistent på en SFI-enhet, jag jobbar med ensamkommande ungdomar varje vecka! Jag har suttit med en gråtande 17-åring som har fått veta att hens pappa dog på vägen från Syrien. Jag har gratulerat en 16-årig tjej från Somalia, som har fått uppehållstillstånd, som drastiskt har minskat sin risk att bli våldtagen pga att hon är flicka. Vad har du gjort? Mer än att svamla bort att ”det är inte så viktigt om det är fakta” i tv?

Jag kan inte direkt påstå att din politik underlättar mitt arbete. Jag inbjuder dig härmed att komma och arbeta i min verklighet en vecka, en dag, en timma! Jag tror inte du kommer ta inbjudan pga ”tidsbrist”, men för mig är det mer feghet än tidsbrist… när jag inte vill något på jobbet, brukar jag också säga att jag inte har tid…

Med vänlig hälsning,
Rabiat sossekärring Magdalena Svartlok

Just det, jag har inte börjat gå in på den bakåtsträvan ni har på jämställdheten i Sverige som ni eftersträvar…

ADHD – Vad är det egentligen?

Har du frågor om hur det är att leva i en familj med ADHD? Du får gärna maila!! Jag svarar gärna, dock får du vara beredd på att jag kanske bloggar/instagrammar din (anonyma) fråga och mitt svar på det hela…. 

Alla våra 6 barn har olika diagnoser, allt från ADHD (grunddiagnos) till ODD, Asperger, Dyslexi och kombinerad typ i olika ”valörer”. Alla behöver bemötas utifrån sina premisser och man KAN inte bemöta dem som man brukar bemöta barn. Jag gör ofta själv fel och lackar ut på 1:an som behöver diskuteras med för att hitta balansen igen. 2:an behöver påminnas om vilket beteende som är okej och vilket beteende som inte behövs alls faktiskt. 3:an måste stoppas…. inom allt….
4:an är en Ilskobert och måste verkligen lirkas med eller helt enkelt vrålas till på för att han ska göra sin del av hemmet. Bara att klä på sig är en enorm påfrestning enligt honom.

ADHD kan ge symtom inom ouppmärksamhet och/eller överaktivitet och impulsivitet. Eftersom tillståndet är utvecklingsrelaterat varierar symtomen med åldern. Hos yngre barn är överaktiviteten ofta tydligast, medan ouppmärksamheten dominerar hos de flesta från och med skoltiden och framåt tillsammans med planeringssvårigheter och impulsivitet. Hos äldre barn, ungdomar och vuxna kan överaktiviteten kvarstå men ta sig andra uttryck, som rastlöshet och bristande tålamod. Symtomen kan också variera beroende på sammanhanget som personen befinner sig i. Ouppmärksamhet vid ADHD kan visa sig genom att personen har bristande tålamod och uthållighet, svårighet att följa instruktioner och reagera på direkt tilltal samt svårt att organisera sina uppgifter och aktiviteter. Överaktivitet och impulsivitet vid ADHD kan visa sig genom att personen har svårt att sitta still. Hos ungdomar och vuxna kan detta istället visa sig som en rastlöshetskänsla. ADHD kan yttra sig på olika sätt hos olika individer men också på olika sätt hos samma individ under olika åldrar.

Hyperaktivitetssyndrom med uppmärksamhetsstörning, eller ADHD, är ett neuropsykiatriskt funktionshinder som påverkar förmågan att fokusera och koncentrera sig på en uppgift. ADHD omfattar även överdriven aktivitet.

ADHD har en inverkan på personens förmåga att vara produktiv, och kan även påverka hur personen utvecklar sina sociala relationer eller den egna självkänslan. ADHD debuterar i barndomen och kvarstår i ungdomen och upp i vuxen ålder i 40 till 70 % av alla fall. ADHD drabbar uppskattningsvis 3-5 % av alla barn oberoende om man kommer från olika kulturer och geografiska regioner, vilket innebär att det i ett klassrum med 25 till 30 elever kan finnas minst ett barn med ADHD.

Även om orsakerna till tillståndet inte är fullständigt kända, står det helt klart att dåligt föräldrabeteende inte leder till ADHD. Den sociala miljön kan dock påverka symtomens svårighetsgrad och särskilt graden av funktionsnedsättning hos barnet.

Mycket tyder på att ADHD kan vara ärftligt. Studier har visat att ärftlighetsfaktorn för ADHD är snarlik ärftligheten för längd. De flesta barn med ADHD förefaller ha minst en biologisk släkting med symtom av funktionshindret, och minst en av tre fäder som hade ADHD-symtom i ungdomen, har ett barn med ADHD. Dessutom har studier på enäggstvillingar funnit att om den ena tvillingen har ADHD, är risken ca 90 % att även den andra tvillingen har det. Forskning pågår fortfarande, men genetiska faktorer förefaller bidra till känsligheten för ADHD. Ingen enskild gen med stor betydelse för uppkomsten av ADHD har ännu identifierats.

Forskare har upptäckt att barn med ADHD i genomsnitt har upp till 5 procents mindre hjärnvolym än barn utan ADHD.
Forskning har även visat på skillnader i vissa av hjärnans signalsubstanser, eller neurotransmittorer, som gör att hjärnceller kan kommunicera med varandra. Vissa neurotransmittorer kan till exempel uppvisa avvikande aktivitetsmönster hos människor med ADHD.
Slutligen har studier som använt olika tekniker för att ”avbilda” hjärnan, som positronemissionstomografi (PET), avslöjat mindre aktivitet i de områden i hjärnan som kontrollerar aktivitet och uppmärksamhet hos personer med ADHD. Varför detta är fallet hos vissa människor men inte hos andra, är ännu okänt. Det är viktigt att betona att olika tekniker för avbildning av hjärnan för närvarande inte används för att diagnostisera ADHD. Dessa laboratorieobservationer är förvisso samstämmiga men de är inte tillräckligt känsliga för att ställa en ADHD-diagnos.

Barn, ungdomar och vuxna med adhd/add har ofta också en rad andra svårigheter. Dit hör, förutom motoriska och perceptuella svårigheter som vid damp eller dcd, också språkliga svårigheter, kognitiva problem, inlärningsproblem/dyslexi, svårigheter i samspelet med andra, sociala beteendeproblem som trots och uppförandestörning, sviktande självkänsla, ängslan, ångest och depression. Närbesläktade diagnoser som Tourettes syndrom och Aspergers syndrom eller andra autismliknande svårigheter förekommer också relativt ofta. Ju fler tillkommande svårigheter, desto större blir naturligtvis funktionsnedsättningen. Många av de tillkommande problemen går emellertid att undvika eller begränsa effekterna av om omgivningen förstår hur personen med adhd/add fungerar och kan anpassa krav och förväntningar till detta. En egen förståelse för vilka behov, svårigheter och förmågor man har är också viktigt.

ADHD:

  • ​Är INTE ett attitydproblem eller ett resultat av dålig uppfostran
  • Är INTE en intellektuell defekt
  • Börjar i barndomen och kvarstår ofta upp i vuxen ålder
  • Kan ha ett flertal orsaker
  • Det går att diagnostisera även om det ibland kan vara svårt
  • Kan behandlas på effektivt sätt

För att avgöra om någon lider av ADHD görs en noggrann utredning av läkare, psykologer och pedagoger. Utredningen innehåller en medicinsk undersökning, olika tester och intervjuer med barnet och anhöriga men också med förskole- och skolpersonal.

En del av symtomen måste alltid:
-Kvarstå i minst sex månader i sådan omfattning att barnets utveckling hämmas.
-Signifikant försämra barnets sociala funktion eller studiefunktion.
-Föreligga i två eller flera miljöer (i hemmet, skolan, på daghem, förskola etc.)
-Uppträda före sju års ålder (här diskuteras nu att höja denna gräns till 12 år)

Det första steget för att få hjälp med symtom orsakade av ADHD, är att se till att diagnosen är korrekt. Då diagnosen är ställd finns det en rad olika behandlingar som kan erbjuda hjälp.
Att diagnostisera ADHD kan vara svårt och kräver information från ett antal olika källor. Det bör göras vid en omfattande utredning i rätt tid av en barn- och ungdomspsykiater, barn- och ungdomsneurolog (med inriktning habilitering) eller en pediatriker med specialistkunskaper inom ADHD. Utredningen bör även inbegripa barnet, hans eller hennes föräldrar och barnets skola, samt ta hänsyn till sociala och kulturella faktorer i barnets miljö.

Myt: “ADHD är bara en diagnos, som läkare använder allt mer när det gäller besvärliga barn.”
Fakta: ADHD har varit ett erkänt funktionshinder i mer än 50 år. Eftersom läkarna fått ökad kunskap om funktionshindret och lättare kan identifiera det, har ADHD-diagnoser dock blivit vanligare än tidigare. I USA diagnostiseras ADHD hos 3–5 % av befolkningen varje år.

Myt: “Min blyga, dagdrömmande dotter kan omöjligen ha ADHD! Jag trodde att det bara drabbade hyperaktiva småpojkar.”
Fakta
: ADHD drabbar både män och kvinnor men sannolikheten är 2–3 gånger större att pojkar får diagnosen ADHD än att flickor får den. Flickor kan ha mindre impulsivt eller hyperaktivt beteende än pojkar, men detta betyder inte att ADHD inte förekommer hos flickor. Hos många flickor och kvinnor är ADHD olyckligtvis ett dolt tillstånd som ofta förblir odiagnostiserat.

Myt: “Det är troligen all skräpmat som mitt barn äter eller något annat miljöproblem som orsakar ADHD.”
Fakta
: Olika koststudier har visat varierande resultat på ADHD-symtom. Däremot är det alltid bra att hålla den totala allmänhälsan, inklusive motion, vila och näring, under uppsikt när det gäller att behandla symtomen på ADHD.

Myt: “Om föräldrarna uppfostrade sina barn så som de gjorde förr i tiden, skulle barnen inte få detta störande och dåliga uppförande.”
Fakta: Forskning har visat att bristfällig uppfostran och disciplin inte orsakar ADHD. Liksom vid diabetes och andra störningar kan dock föräldrarnas engagemang i behandlingen (strategier för hantering av beteenden och/eller läkemedel) hjälpa till att lindra ADHD symtomen.
(Parentes här är att jag alltid har ”anklagats” för att vara för hård mot killarna)

Myt: “Det är helt omöjligt att hon har ADHD! Hon har inga problem med att koncentrera sig på det hon vill göra, som att spela dataspel.”
Fakta: Personer som ibland kan koncentrera sig kan ändå ha ADHD. Personer med ADHD har periodvis svårt att utföra de flesta uppgifter, men de (liksom många andra människor) kan koncentrera sig på sådant som intresserar dem och sådant som de tycker är roligt, som dataspel.

Myt: “Eftersom barn med ADHD inte är lika smarta som sina kamrater, måste de oftast placeras i specialklasser.”
Fakta: ADHD påverkar inte den intellektuella förmågan. Barn som har ADHD, utan andra tilläggsdiagnoser, är lika smarta som vilket annat barn som helst. Men på grund av sina symtom kanske många barn med ADHD inte gör lika bra ifrån sig i skolan som sina klasskamrater som inte har ADHD. Många som har ADHD har även inlärningssvårigheter, som man tar itu med genom att använda speciella stödåtgärder. De flesta barn med ADHD kan klara sig i vanliga klassrum med hjälp av föräldrar och lärare som använder tekniker, såsom positiv förstärkning, organisations- och studietekniker, samt stimulerande instruktionshjälpmedel.

Myt: “Det är enkelt. När du väl har börjat ta läkemedlen, så blir du bra.”
Fakta: Även om det inte finns någon behandling som botar ADHD, hjälper behandlingsprogram, som omfattar stödåtgärder för beteendehantering och/eller medicinering, till att hantera symtomen. Flera årtiondens forskning visar att hos omkring 70 procent av dem som har ADHD förbättrar stimulerande läkemedel många av ADHD-symtomen. Stimulerande läkemedel stimulerar de delar av hjärnan som hjälper till att öka fokus och förmågan att kontrollera sitt beteende. Andra effektiva behandlingar som kan kombineras med medicinering, eller användas var för sig, omfattar tekniker för beteendehantering och klassrumsåtgärder.

Myt: “Det är bara en fas. Han kommer att växa ifrån detta.”
Fakta: Barn med ADHD kan i vissa fall växa ifrån det. Omkring 70 procent av barnen med funktionshindret kommer att fortsätta att ha ADHD-symtom under ungdomen, och en del av dem kommer även att ha funktionsnedsättande symtom in i vuxen ålder. Hyperaktiva symtom tycks avta när barnen växer upp. Uppmärksamhetsproblem kvarstår dock ofta in i vuxen ålder. Vuxna med ADHD tycker oftast att deras symtom gradvis avtar efterhand som de blir äldre eller blir mindre besvärande eftersom de lär sig effektiva sätt att hantera dem.

Myt: “Jag kan inte ha ADHD. Jag är inte hyperaktiv.”
Fakta: Hyperaktivitet är ett symtom som endast en del ADHD-patienter diagnostiserats med. Det finns tre subtyper av ADHD: övervägande hyperaktiv-impulsiv, övervägande ouppmärksam och kombinerad typ.

Man har hittat olika avvikelser i hjärnans funktion hos personer med adhd/add. Den gemensamma nämnaren är störningar i impulsöverföringen i de delar som styr uppmärksamhet, aktivitetsreglering och impulskontroll. Biokemiska förklaringsmodeller till detta, som framförallt handlar om dopaminförsörjningen i hjärnan, är de för närvarande mest aktuella. Detta stämmer väl med de neuropsykologiska förklaringsmodeller som på senare tid lanserats.
Enligt dessa kan svårigheterna förklaras som brister i exekutiva funktioner, det vill säga de processer i hjärnan som svarar för planering, organisation, samordning, impulsreglering m.m. Också brister i det så kallade arbetsminnet hör hit. Arbetsminnet svarar, enkelt uttryckt, för förmågan att hålla flera saker i huvudet samtidigt och att kunna använda tidigare erfarenheter för att förstå nya situationer som vägledning för handlandet.

Omgivningen kan underlätta mycket för barn med adhd. Genom att förstå barnens problem och kunna möta olika symptom och beteenden på ett bra sätt skapas mer trygghet kring barnen, vilket kan förhindra oro. Det är viktigt att se till varje barns speciella behov och utgå från dem.
Barnen behöver också verktyg för att kompensera sina svårigheter. De behöver träna koncentration, tidsuppfattning och få stöd med planering och strukturering. God hjälp kan de ha av dator, fickbandspelare, elektroniska almanackor, bildstöd och tidshjälpmedel. Det finns även speciella dataprogram för barn som behöver träna sin koncentrationsförmåga. För många har den typen av träning god effekt som också sitter i under lång tid.
Det är viktigt att föräldrar och syskon till barn med adhd får mycket stöd och avlastning.

Tips på bok att lära för att bemöta dessa barn: Explosiva barn av Ross Greene

Källor:
Doktorn.com
Att leva med ADHD
När vardagen är kaos
Du är klok som en bok, Lina
Vad är add/adhd?
RBU.se