Jourcentralen är partyplejset!

Etiketter

Jag tar det från början…

När vi kom hem från fritids/förskola så  var vi ute en stund, jag och alla barnen.. nåja hunden var också ute…

När klockan var 16.30 tog jag Hannes och gick in för att fixa innan jag skulle köra Alfred till musiklekis vid 17-tiden. Jag tog av Hannes jackan och lyft honom över grinen in i köket. Han gick iväg en bit och satte sig på golvet och gnällde, ”nåja sitt där då”, tänkte jag och gick på toa.
När jag var klar så försökte Hannes gå men trillade bara omkull! Så fort han lade tyngd på högerbenet så vek det sig bara! 2 min innan hade han gått hur bra som helst på benet!
Så jädra knepigt! När han satt i knät så kunde han fara runt och verkade inte ha ont alls. Han fick pannkaka och det enda han gnällde över var den klena mängd sylt på pannkakan (enligt honom, alldeles för mycket enligt mig). När han kröp eller gick på knäna funkade det bra, men så fort han skulle gå så vek det sig.

Efter en halvtimme ringde jag 1177 och de var väldigt frågande och kopplade mig till jourcentralen. Efter dividerande fram och tillbaka så skulle vi avvakta en timma. Under den timman började han kunna gå mer på benet men det var inte helt bra ändå. När han gick släpade han det lite efter sig.

Vi blev inskickade till jourcentralen och i väntrummet var det full fart! Han försökte springa in på expeditionen ungefär en triljon gånger men varje gång så vek sig benet.

När läkaren kom så gick han bra, jag såg en markering i steget men jag vet ju hur han går, och det gör inte läkaren…. Hon kollade, klämde och hade sig, Hannes urförbannad för att en främling hade mage att röra honom!! Däremot när de tog snabbsänka på honom så sa han inte ett pip! Inte ens när hon stack i fingret rörde han sig eller ens blinkade! Knepig unge…

Snabbsänkan visade inget och vi blev hemskickade med orden ”är det inte bra imorgon så får ni besöka vårdcentralen” (förövrigt var det kärt återseende av favoritläkaren). Hannes vrålade ”Hejdå” från undersökningsrummet ända ut på parkeringen….

Hela vägen hem var det världens dimma och när jag kom hem lade jag en sovande Hannes i sin säng….

Att ett rum kan byta skepnad så….

Etiketter

Igår orkade jag inte plocka i ordning i vardagsrummet, jag håller på att scanna mönster ur tidningar för att sedan sälja dem så jag slipper ha tidningarna själv… Så det såg ut som ett smärre krig i vardagsrummet.

Idag plockade jag i ca 20 min, dagens städschema sa att vardagsrummet skulle städas så det är gjort nu. Det blev ett helt annat rum…

 

Lite tankar på morgonen om nätmobbing…

Anna Kaagarad Kristensen skrev om svårigheter med att empatisera med människor som måste stampa på andra för att själva må bra….

Hon uttrycker det så rakt på och helt utan krussiduller:

deras hysteriska gapande om ”rätten att uttrycka sin åsikt” och yttrandefrihet, det måste vara samma tomtar som gapar om rätten till att få säga ”negerboll” och hävdar bestämt att alla som inte gillar köttbullar kan packa sin resväska och åka hem. Samma kassa argumentation, samma hysteriska ilska och samma brist på empati. Det jag inte förstår är varför den där ”rätten att uttrycka sin åsikt” är så jävla viktig att värna om när det handlar om åsikter som kränker, är elaka eller bara allmänt otrevliga? Man ser liksom aldrig någon som skriver ”jag tycker att alla ska få vara och se ut som de vill och det har jag RÄTT ATT TYCKA!!!!”

Vad är det som är så svårt att tänka på hur man uttrycker sin åsikt?

Alla har rätt till en åsikt, alla har rätt att uttrycka sin åsikt, om man nu måste… Men med rätten att uttrycka sin åsikt kommer även ansvaret att vara kompetent på att uttrycka sin åsikt. Vet man med sig att man kanske spottar ur sig grodor så kanske man ska vara tyst? Eller i alla fall människa nog att kunna be om ursäkt.

Likväl som jag anser att ingenting är för heligt att skämta om så är ingenting för heligt att tycka om. Däremot (fett ! på den) så är det fruktansvärt viktigt att man lägger rätt skämt, på rätt plats, till rätt person! Samma sak med åsikter! Det krävs rätt plats, rätt tid och här på rätt sätt! 
Du som tyckare har en enormt ansvar att uttrycka dig på ett sådant sätt att du Inte. Kränker. Andra! 
Rätten till att uttrycka sin åsikt innefattar skyldigheten att uttrycka sin åsikt vettigt! 

Man kan alltid omformulera sig så att ett kränkande moment i åsikten antingen förmildras eller elimineras helt. Man måste inte per automatik kränka och förnedra! Det är nu vi kommer till min lilla teori om dessa kränkare/hatare, vilket jag tydligen delar med många andra:

En person som kränker och förnedrar är den personen som själv mår kasst, som själv skulle behöva stärka sitt eget självförtroende på ett sätt som är beständigt. Att stampa på andra ger bara boost för stunden, snart kommer tankarna och känslorna igen och man måste åter kränka för att få sin fix.

Jag har aldrig varit utsatt för nätmobbing – vilket jag kan skatta mig lycklig för. Däremot har mobbing AFK varit frekvent under skolgången och även från en tidigare chef.
De i skolan var medvetna om vad de gjorde, än idag kan jag inte på något sätt sympatisera med dessa människor… Vad jag har förstått (via Facebook och gemensamma bekanta/vänner) så är de kvar på samma mentala status som i högstadiet/gymnasiet.
Chefen däremot hade ingen aning om vad hen gjorde, när jag konfronterade hen och hen fick sig nog en ordentlig tankeställare för attityden och hur jag blev behandlad efter det blev helt annorlunda.

Så, tänk nu på; Alla kan kräka ur sig en groda, att be om ursäkt när man inser faktum är det största man kan göra. Alla har rätt att tycka, men utvärdera om du verkligen måste ha åsikts-tourett? (älskar uttrycket), till sist kanske det viktigaste, den som uttrycker sig kränkande är det egentliga offret, offret för ett svikande självförtroende och en miserabel självbild.

Du som är nätmobbad, hör av dig till vardagshjältar mot nätmobbing, vi har gjort stor skillnad och hjälpt många redan.

 

Håll i er nu!

Du sitter skönt? Eller befinner dig i sådan situation att OM du skulle trilla så slår du dig inte?

Jag. Ligger. I. Sängen.

Japp!!

Klockan 22.32 tog jag på mig raggsockarna och kröp ner i sängen!

Och en liten bild till er som tycker jag hinner med mycket, ikväll hann jag inte med vardagsrummet….

4 barn, finns det plats för mig då?

Anonym, Mar 10, 2012 02:26 AM
Hur får du tiden att räcka till med fyra barn? Får du någon egentid? Varifrån får du din energi?

Eftersom jag bara har mig själv att relatera till så är det svårt att jämföra, vad gör jag annorlunda mot andra? Ärligt talat, jag vet inte…. Däremot kan jag tycka att många gör det väldigt omständigt för sig, men eftersom jag inte sitter i deras situation, med deras barn, så kan jag ju egentligen inte säga nåt om det.

Morgonen är minutiöst inrutad, barnen kan ta sig igenom vardagsmorgonen i sömnen. De känner rutinerna utan och innan och det är först när nåt oförutsett händer som det blir härdsmälta.
De går upp, deras kläder ligger framtagna (bland de få saker jag gör för att de tar ohemulig lång tid på sig för att välja kläder och dessutom blir det världens oordning), de äter frukost och packar ner frukt/macka i skolväskan, borstar tänderna och imorse gjorde de morgonen på 35 min utan stress. Medan de klär på sig och äter så tar jag hand om Hannes…

Vi curlar inte ungarna utan tvärtom, de får lära sig att ta hand om sina saker själva, hänga upp jackor osv när de kommer in. Vi har ju skohängare på väggen och den är guld värd, inget berg av skor i hallen alltså… Om de hänger undan och plockar upp efter sig varje gång? Ånä, långt ifrån, men varken jag eller Teskedspappan plockar upp efter dem utan säger till att plocka upp och vid tillsägning så gör de det till 99% i alla fall.

De kan själva göra sig nåt att äta om de skulle bli hungriga mellan måltiderna och de är, trots sin låga ålder, väldigt självgående. Hela huset är mer eller mindre barnsäkrat så passning av Hannes är inte det allra viktigaste. Han får härja relativt fritt med övervakning. Vi har ett par ställen där han inte får vara så när han är där så är det enda gången man får vara på honom.

Vi är inga superstädare, vi pillar hellre med annat än städar, för min del är det handarbete, Teskedspappan grejar gärna med nåt föreningsaktigt. Här är inte världens ordning eller dammfritt utan en lagom nivå. Nu har vi infört städschema för att se om man kan få till nåt så att alla ytor blir avtorkade i alla fall en gång i veckan. Hellre några minuter varje dag än en mastodonthelg då och då.

Att vi bor i ett pågående renoveringsarbete gör i och för sig inte huset mer lättstädat men det går framåt, det blir snart bra *intalar mig*

Egentid, visst det blir inte stora mängder och eftersom Teskedspappan jobbar som han gör (mest kvällar/nätter) så blir det inte så stor chans till att åka iväg till folk och hälsa på, och åka iväg till andra med 4 st ungar med myror i brallan är inget avkopplande heller. Alla våra kompisar är väl medvetna om att vi umgås gärna, men kom gärna hem till oss och fika och snacka…. Så blir det snack och inte bara jaga barn…

Min tid finns när barnen går och lägger sig. Kvällarna för mig är heliga, det är då jag återhämtar mig med handarbete, bloggande, surfande och slappande på hög nivå. Jag far inte gärna runt och pillar med hushållet då, det försöker jag ha klart fram tills ungarna lägger sig. Kanske jag fyller diskmaskinen eller tvättar lite men sällan nåt större.

Eftersom vi inte är de där lekföräldrarna så blir barnen involverade i vårt istället, ungarna älskar att dammsuga och får gärna hjälpa till med det, jag tar det som de har missat efteråt. Vi har robotdammsugare och den tar det mesta av dammsugningarna och vi får ta där den inte kommer åt, kanske en gång i veckan. Det lösgör mycket tid faktiskt.
Är vi ute och jobbar så är ungarna med ute och leker, hjälper till eller ställer till det *haha* nej, våra barn är långt ifrån vare sig stillsamma eller lydiga men de går att resonera med och t ex har jag aldrig fått något sådan där ”ligga-på-golvet-i-affären-och-vråla”, jag vet inte om vi gjort nåt annorlunda eller om det helt enkelt inte ligger för dem.

Varifrån min energi kommer vet jag inte, mer än att sedan jag drog ner på kolhydraterna så har jag fått mer driv, jag får tummen ur lättare och blivit mer effektiv och framför allt så orkar jag mer! Det funkar för mig i alla fall… för sömn är nåt som jag inte ser till att få i den mängd jag behöver egentligen. Jag har en app -Sleep Cycle- som bokför vad jag sover, den senaste månaden har jag snittat 6h/natt. Jag måste försöka komma i säng tidigare, jag ÄR nattmänniska och obotlig sådan, så jag försöker komma i säng efter klockan, inte när jag blir trött för då kommer jag inte i säng förrän vid 2-tiden…

Det går ju i och för sig inte att komma ifrån att Teskedspappan har en stort föreningsengagemang som tar tid i form av årsmöten och stämmor på våren, High Chaparral tar också mycket tid då ångloken ska göras klara inför säsongen, men då får jag å andra sidan göra sådant som jag vill… I maj ska jag iväg på bloggträff, jag tänker åka en bussresa och kolla på pelargoner i mitten på april och jag springer på stickcaféer om inte Teskedspappan jobbar, någon av oss måste alltid vara hemma med barnen, finns inte så många som vill passa 4 vildingar… Dessutom vill vi inte trycka på dem på någon heller… De är vårt ansvar, vi tar hand om dem fast ibland behöver man lite tid för parrelationen också.

Så, analys av det hela:
Jag sover för lite, leker för lite med barnen, städar för lite, stickar för mycket, bloggar för mycket och har för lite socialt umgänge. Jag är bra på att skippa många ”måsten” faktiskt, de är minimerade till de där viktiga som behövs för att vi ska överleva och må bra… Finns inga onödiga ”måsten” här….

Rent krasst…

Men vi mår bra, ungarna mår bra, vi bor inte i en svinstia eller det mest fashionabla huset, vi har bra balans mellan ”måsten” och ”vilja”, nu ska bara Teskedspappan justera sin nivå av hemarbete eftersom jag också jobbar heltid numera. I övrigt finns det kommunikation och acceptans som skapar en bra grund för att alla ska få det de behöver.

Städschema!

Jo faktiskt!

Jag har gjort ett schema, där jag/Teskedspappan städar ett angivet utrymme 5 dagar i veckan. Varannan vecka städar vi inte på ovanvåningen utan då är det bara städning 4 dagar den veckan.

Idag städade jag toaletten och lilla hallen, tog totalt en halvtimma! Imorgon tar Teskedspappan köket. Vi vet vad som ska göras, det blir kanske 30-45 min städning om dagen istället för en hel helg i månaden…

För det ska vi erkänna…. Några pedanter är vi inte!

Jag bara måste…

Ni vet den där gruppen ”Vardagshjältar mot nätmobbning

Det tog inte lång tid innan den gav resultat, en sida som -hette- Emochan.org, har blivit nedstängd!!

Emochan var en sida där det, utan restriktioner, gick att lägga upp nakenbilder eller ja, bilder överhuvudtaget, på vem som helst och sedan var det öppet att sprida rykten, oftast falska skulle jag tro, häckla, håna, förnedra och alla andra synonymer i samma mening.

Efter att gruppen har haft diskussioner (Läs; Hanna Fridén, kan ha glömt någon) med sitens ägare och även företaget där siten låg, så har gruppens medlemmar varit inne på siten och lagt in bilder på trevliga saker istället. Eftersom diskussionerna inte kom någon vart.

Nu har företaget där siten ligger/låg stängt ner sidan, tack och lov! tog ägaren sitt förnuft till fånga, insåg till slut att siten bryter mot de flesta av företagets punkter i policyn och stängde ner. All heder till Jim Nelin som till slut såg vad det handlade om! Även Michael Bingmert förtjänar att nämnas…

 

KusinVitamins 8-årskalas!

Etiketter

,

Hon fyller om några dagar, men idag fick hon sitt kalas och brorsan och svägerskan passade på att visa upp sitt nya hus! Lite modernare än det andra, som också har sin charm. Det blir nog alldeles lysande det där nya huset!!

Det är lite kul, Hannes har ytterligare en kusin och det skiljer 1 år 10 dagar, på dem och kanske ett par centimeter… Om de kom överens? Njae, de försökte så gott de kunde att reta varandra. När vi satt och fikade så försökte Hannes ta kusins kakor och kusin satt och sparkade på Hannes, i och för sig kan jag förstå honom, hade jag också gjort om någon försökte sno mina kakor *haha*

Storebrorsorna och storakusinen gick ut och lille Hannes fick stå och titta på dem på lekplatsen, genom altandörren… Han var lagom imponerad och satte en Zoo-kletig godishand på rutan…

På vägen hem tog vi en annan väg, oj vad slingrig den var och *blörp* så hade Hannes kräkts, sitta i 120 km/h och parera en kräka är inte det allra bästa man kan företa sig, men vi löste det. Tur nog så kräktes han inte så mycket, och bara den gången….

Igår fick jag tummen ur en viss kroppsöppning och fixade till akvariet… så nu har nya bakgrunden flyttat in, svärdsplanta är omplanterad och har fått en kruka med hål den här gången så rötterna inte behöver knuffa upp plantan ur krukan.

Hannes har en last…. han kan sitta i timmar (nåja, en timma i alla fall) och pilla tåludd. Ikväll vände han på processen och stoppade in toapapper mellan tårna istället….

Ikväll är jag redigt trött och kommer att gå och lägga mig med barnen, de hystas i säng efter Gladiatorerna…

Lchf – Scones och frallor

Jag fick baknoja här ikväll, gjorde först scones och de var sååå goda med philadelphiaost och ett par skivor med skinka på…

Jag gjorde även frallor, jag missade att röra i botten på smeten så det blev lite ”pofibrigt” i slutet, men jag fick rört in det kvarvarande pofibret med lite vatten.
Jag har inte penslat dem med något eller lagt något ovanpå, jag kunde inte bestämma mig om jag skulle ha pumpakärnor eller solroskärnor på *velig* Så de ser lite tråkiga ut, men så goda de var!
Nu har jag 10 frallor i frysen och frukostscones både imorgon och måndag.

    Recepten:   

Livet efter… innan… mellan liven

tindragull, Mar 9, 2012 10:06 PM
Ok… Satt och funderade här en stund… (hjärnans kapacitet ligger nånstans på 0,5% så här tidigt)
Jag vill veta vad DU tror händer efter döden. 🙂

Eh… ja den var verkligen inte lätt…. Vad tror jag egentligen, kan jag sätta ord på det jag tror så andra förstår?

What the heck, vi gör ett försök.

När vi dör så övergår vår livsenergi till en högre energiform. Vi blir ett slags medvetande utan kropp och vi kan ta oss till den där högre dimensionen som till vardags kallas himlen.
I detta tillstånd så har vi ett slags ”eftersnack” med de andra som vi har delat vårt liv med, självklart får det vara en viss väntetid för de som går över tidigt. Tid är ingen konstant i himlen utan är en relativ upplevelse.
Vi går igenom de bra och de dåliga sakerna vi gjorde under livet, vad vi kan lära oss av det här och vad vi behöver träna mer på nästa liv.

Hur lång är då den här mellantiden, pja vissa tror att det behöver spenderas lika mycket tid mellan liven som i själva livet, själv tycker jag det verkar logiskt… Men även här gäller nog undantaget som bekräftar regeln, med andra ord, det finns nog både kortare och längre mellanlandningar.

När vi har läkt och vilat ut efter livet så börjar vi resa så smått, vi kan resa tillbaka till ”vårt gamla liv”, besöker de som vi lämnade efter osv. Varje gång som vi tänker på en död släkting eller vän, så hör de det, de kan höra våra tankar… De kan även gå in och hjälpa till, föra in den där kärleken i livet som verkar så där slumpartad, men är mötet verkligen slumpartat? Jag är inte så säker på det…

När vi känner oss redo för nya uppmaningar och lektioner så återföds vi, vi gör upp med vår själsgrupp om våra roller i nästa liv. Därför så kan man se när människor återupptäcker sina tidigare liv, en frekvent upprepande av människor som finns i våra liv. Vi är en ”klass” med själar som upplever liv efter liv efter lig ihop.  Ibland lever vi med själv A, B och C. Ibland lever vi med själ D och F, medan E lever ett helt liv själv. Allt beroende på vad vi ska uppleva och lära oss.

Ibland går de själar som är ”kvar” in som hjälpare och ibland får vi andra typer av hjälpare, ibland fullständiga främlingar… men alla hjälparna funkar.
Det är alltså inte enbart själar vi avtalat träff med som vi har runt oss i livet, allt beror på de val vi gör och vad som behövs i livet, vilka själar vi träffar på. Ibland träffar vi inte de vi ska träffa och ibland springer vi på de som vi inte ska springa på, som sagt, vilka val vi gör i livet, bestämmer vilka själar vi träffar…

Jag tror jag har fyllt svaret på frågan men svarar gärna på följdfrågor.