Idag när jag handlade garn så stod det en farmor med sitt barnbarn före mig i kassan.

När de betalade garnet (de köpte till barnet som stickade en halsduk) så saknades det några kronor…

De dividerade ett tag om hur de skulle göra tills jag sa att ”det fixar jag! Bara kul att barnen lär sig sticka och ett par kronor blir jag inte ruinerad på…”

Barnet fick sitt garn och kan avsluta halsduken…

*försöker samla karma så nån ger mig ett jobb*

Vi hade eftermiddagsfika på Duni, de flesta satt samlade i soffan när Göran fick ett sms från sin grabb om att ett plan flugit in i World Trade Center. Alla trodde att det var typ en Cessna eller nåt, ett litet sketplan, aldrig kunde vi väl tro att det var ett stort plan… Trots att det har gått 10 år så minns jag precis vad jag gjorde och var jag var när man fick höra om 9/11 för första gången. Precis som jag minns vad jag gjorde osv när jag fick veta att Palme blivit skjuten….

Alla återgick till sitt och så kom Göran en gång till och sa att ett plan till hade flugit in i det andra tornet… Då vände sig alla om och surfade in på Aftonbladets hemsida. Det tog inte lång stund innan Aftonbladet.se kraschade och man fick endast en enkel sida med det senaste på, allt om New York så klart, idag existerade inga andra nyheter.

Det allra viktigaste blev gjort på jobbet och vi gick hem. När jag kom hem satt Teskedspappan och kompisen Raine och fikade i soffan och jag frågade om de hört vad som hänt? Det hade de inte och jag sa ”Två plan har flugit in i Trade Center”, varpå de reser sig för att kolla Trade Center i Halmstad. Jag bröt ihop av skratt och sa ”Nä, Trade Center i New York”, det var sista gången jag skrattade den dagen….

TV:n stod på resten av dagen, vi såg tvillingtornen kollapsa med en overklighetskänsla i kroppen – det här händer inte – och man bävade för alla människor som befann sig där.

På kvällen när luftvärsraketerna började hagla över Kabul var jag säker på att världskriget hade startat, jag sov inte mycket den natten och greppade efter de halmstrån som CNN gav att det var en lokal strid, det hade ingenting med attentatet i NY att göra….

Jag tror ingen människa är lämnad oberörd av den här dagen, tänk att det redan har gått 10 år. Man bävade den 10 september varje år efteråt ”vad ska hända imorgon?” och 2 år senare hände det… Anna Lindh, väldigt lokalt Sverige men ändå… Det är väl först nu de senaste åren man har börjat kunna slappna av lite så här i mitten på september. Jag tycker ändå man kan tänka och minnas lite idag, framför allt för alla de som omkom denna dag för 10 år sedan och alla som har omkommit efteråt i attentatens fotspår…

Gode Gud, låt ingenting hända idag…