Så är det inte någon åttabent husspindel man pratar om utan en sådan här:

Det här är ett hönsägg, 4 dagar efter att det har hamnat i kläckaren. Den stora pricken i mitten är det som är kycklingen och ”benen” är blodkärlen som försörjer kycklingen med syre.

Det är alltså varken vitan eller gulan som blir kycklingen. Det som är kycklingen i dess allra första form är en liten vit prick på gulan… Gulan är embryots mat.

Jag lägger in lite bilder för att visa uppfödaren…

Jag är av åsikten att sommaren har varit underbar! Fint och varmt väder och hösten har hittills varit enormt vacker med underbart väder! De senaste dagarna har det varit typiskt höstväder, och även det har sin charm! Tända ljus, rökelse och raggsockor på. Bor man i ett gammalt hus, så får man stå ut med lite drag här och där….

Senaste morgonen med sol hittade jag hönorna när de rensade gräsmattan från falläpplen. De senaste åren har vi haft stora problem med alla äpplen som trädet dräller på marken, men i år när vi vill ge dem till kaninerna så hinner vi knappt innan hönorna har satt i sig dem!

Här kommer lite bilder i alla fall. Vår fina stortupp Blixten är nåt av det snällaste i tuppväg och även ganska fin att se på.

Vi har även en enorm blåspättad tupp, som har blivit könsmogen och börjat gala, men det är verkligen inte nåt av det vackraste jag har hört!

Jag blev ju av med 5 st araucanabarn till höken för ett par veckor sedan och nu har jag då 4 st araucana kvar och en Creme Crested Legbar.

Här är sadelfjädrarna på dem

Jag känner mig som Marsharen i Alice i underlandet, ”Jag har inte tiiiiiid”

Som ni ser har de få stunder jag har lyckats bygga lo gett resultat. Nu har jag lite trevligare utseende på stället. Den fina bilden på header’n tackar jag Anders Reitmaier för, länk till honom hittar ni lite längre ner i bloggtips…

Nåja, helgen har gått till att bygga en höksäker hönsgård till barnkammaren, efter torsdagens massaker på mina små Araucanabarn… Höken anföll obarmhärtigt och dödade tre stycken, varav en den åt upp till hälften, två var bara påsmakade och den fjärde hade försök ta sig under staketet och ta skydd… dock hade den fastnat och höken kunde äta på den levande lilla kycklingen i lugn och ro.
När jag hittade barnen så fick jag ta loss kycklingen som levde och avliva den direkt, stackars liten!
Den femte kycklingen gick upp i rök, eller nåt.

Nu är det en voljär till barnen, med tak!

Själv har jag tjära överallt! Jag tillhör kategorin människor som inte kan måla eller befinna sig vid nymålade ytor. Tjära in gården gick väl ganska bra, bara lite tjära här och där, mest på kläderna. Däremot de två sista dagarna så har vi satt nät på gården och DET har bara inte gått utan att få tjära på kläder, kroppen och framför allt i håret!

Dock måste jag tillskriva lovsång till Aleppotvålen som har avtjärat mig ikväll! Den tog det i håret nästan helt. Jag har en distinkt doft av tjära runt mig…

Jag vill också sända ett stort tack till vår granne Johan som har varit ovärderlig i sitt hjälpande under bygget av hönsgården.

Jag har gjort inägg i en Facebookgrupp och lägger upp kompletterande bilder på bloggen för att länka vidare till FB, ifall ni undrar över konstiga inlägg om dessa hens 😉
Det är alltså 1-3 jag är tveksam till, de andra två finns det inga tvivel om, de är tuppar!

Eller hur man nu ska se det 😉

Igår när jag var ute i ”barnkammaren” så låg det ett litet, litet ägg och skräpade i spånet, vid foderautomaten.
I redet hittade Hannes ytterligare ett ägg. Det ägget som Hannes hittade kunde jag snabbt härleda till Matilda (Dv.Kochin) och jag är väldigt säker på att det lilla ägget inte är Orusthönan Ettans, för hon har alltid lagt likadana ägg och framför allt är de större och ”smutsvita” och inte bruna.

Det var då jag kom fram till att någon av Marantupparna uppenbarligen inte är tupp! (jo, faktiskt). För jag tror definitivt inte att det är någon av Araucanorna som lagt det…. De är ännu yngre än Maranerna och det är fel färg.

De Maraner som vi har (egentligen grannens men, men) är gökfärgade eller koppar och de är tydliga att se kön på så här vid nästan 4 mån ålder.

Jag tror det är den ena gökfärgade som är höna, de två kopparfärgade är så otroligt tuppiga att jag inte tror det är de. Den ena gökfärgade är mörkare än de andra två, men absolut ljusare än de två som jag vet är hönor.
Här är Marangänget, det är den som till vänster av de två gökfärgade på övre vänstra (och mitten) bilden, som jag tror är höna. Det är hon (?) som är längst ner till höger också, och i mitten i nedersta raden.

Igår fick ålderdomshemmet lite påhälsning av en liten höna, en tjej i köket på ålderdomshemmet pratade med en kollega i matsalen som känner min grannes mamma. Ni vet den där grannen vi delar hönsen med. Iallafall, grannen kom över för att se så att alla våra var kvar och vi räknade in dem, jodå, inte vår höna.

Jag satte mig i bilen och körde de 300m det är till ålderdomshemmet och lyckades lokalisera den lilla hönan. Den var tam och enkel att få tag i och med hönan under armen körde jag hem igen.

På Videbo härjar en hel hög kycklingar för tillfället

6 st Brahmakycklingar, varav 3 tuppar som söker nytt hem (kläckta 130512)
10 st Maraner (grannens) kläckta i början på juni.
11 st Araucana, kläckta 130704
2 st Creme Crested Legbar 130704

Så det är ett gäng, förutom de 6 st som är inne då….

Här kommer bilder på gänget, tagna 16 juli

Vår lilla Ettan (Orusthöna 950 gr) har blivit ordentligt kurtiserad (nåja) av två stycken Brahmatuppar á 5 kg och utav fem ägg som lades i kläckaren blev det 3 små kycklingar.

Det var dvärghönsstorlek på äggen men kycklingarna ser ut som Brahmor, men väldigt mycket mindre! De vägde 29 och 30 gr när de kläcktes. Den ena kycklingen kan vi nog härleda till vår feltecknade Silver Svartbandade och de andra två tror vi kan vara vår Guld Blåbandade tupp.

Söta är de dock 😉

Kyckling 1:

Kyckling 3:

Imorse tog jag ut en ytterst sur Ettan som var instängd. Hon brukar vanligtvis gå och komma som hon vill men idag ville jag ju ha en chans att hitta henne, så jag stängde in henne igår kväll.

Hon är en exemplarisk liten höna på 950 gram och satt på sin pinne i transportburen och tittade sig storögt omkring i bilen.
Hon fick komma ut på undersökningsbordet och blev lite klämd på av veterinären och vet fick sedan gå att ringa sin kollega, Överste Hönsexperten. Medan veterinären var borta så tyckte Ettan att jag skulle klia henne och hoppade fram och tryckte pannan i magen på mig och där stod vi när veterinären kom tillbaka och fascinerades över den extremt tama lilla Madame.

Hon fick diagnos hasledsinflammation och Terramycin i en vecka, blir det bättre fortsätter vi en vecka till annars får hon en spruta i leden.