Jag läser, som de flesta har förstått, Lady Dahmers blogg.

Jag tycker hon har vettiga åsikter i många saker men jag håller väl inte alltid med henne, precis som i verkliga livet. Man kan inte tycka likadant som alla jämt.

Häromdagen skrev hon vad hon tyckte och tänkte om Carolas tilltag att sätta löshår på en 3-åring, det ska vi inte lägga nåt värde i här. Det kan man göra på ett flertal andra ställen. Det jag vill lägga vikt vid här, är människors sätt att framföra sin åsikt, eller rättare sagt: Har ett tvångstänkande om att alla ska tycka som dem!

Nu lämnar vi den stora klick åtsidan, som faktiskt förstod LD’s inlägg, eller lade fram sin åsikt och lät det vara där sedan. Vi inriktar oss på den lilla skara människor, som kategoriskt har missförstått det mesta angående bloggdebattering.

LD fick ”höra” till bristningsgränsen att hon inte kan ta till sig kritik, ursäktar sitt skrivande med ”jag är sådan” och en hel del andra saker, du kan läsa här själv i kommentarsfältet, jag själv har bara läst de första ca 80 kommentarerna, där finns nåt hundratal till efter det.

Det är inget fel i att man tycker saker, men att tillskriva en bloggare egenskaper och saker hen aldrig har gjort, är fel. Man kan missuppfatta saker (vilket händer övervägande ofta i den bloggen), men det handlar inte om att bloggaren uttrycker sig konstigt och svårt, utan det handlar enbart om att läsaren tolkar texten utifrån sig själv. Vilket bloggaren skriver utifrån, sitt eget perspektiv.

En annan sak man ska veta som bloggdebattör, att ta kritik, ingalunda är samma sak som att ändra åsikt. Det här är nog den största missuppfattningen inom området. Debattörer/läsare/bloggare ska hela, hela tiden få andra att ändra åsikt. Att deras åsikt är den stora sanningen och att alla ska tycka så, och de ska genomföra åsiktsändringen no. matter. what. it. takes.

De kan diskutera i all oändlighet och verkligen tjata sönder människor, som självklart till slut inte orkar med deras svammel och vridningar och vändningar på allt. Om man följer en sådan diskussion så inser man att i de flesta fall så slutar det med att den ihärdiga -du-måste-ändra-åsikt- säger emot sig själv, har tappat tråden, eller helt enkelt visar upp en kunskapsbas som kanske inte var så bred som det först lät sig påskinas.

Det finns människor som verkar kunna gå över lik för att få andra att tycka som de, att deras åsikt är den enda rätta och att ”motståndaren” är dum i huvudet om hen inte ändrar åsikt och tycker likadant….

Det enda viktiga i sådana här debatter/diskussioner, vilket även är viktigt i AFK-debatter/diskussioner är att aldrig aldrig lägga vikten vid motståndaren utan hela tiden lägga vikten vid sig själv; Jag tycker så här! Jag gör så här! Jag känner så här!
Alltså aldrig; Du tycker ju så här! Du har fel! Du gör fel! Du, du, du……
Det är då människor behöver gå i försvarsställning och det är här (!) diskussioner spårar ur och tappar fokus.

Om någon skriver ”Jag tycker att beteendet är fel” betyder precis som det står, att hen tycker beteendet är fel, inte att personen i fråga gör fel, det är den skillnaden många har svårt att sära på. Om jag tycker Carola brister i sin föräldraroll för att hon sätter löshår på sitt barn, betyder inte att Carola är en dålig mamma, bara att jag tycker att hon kunde tänkt bättre i frågan. Vikten ligger vid mig, inte på Carola, eller hur?