Jag förordar inte våld av något slag, men ibland känns det faktiskt motiverat!

Föräldrar verkar vara utav åsikten ”Kör för fan inte fort! Utanför vår förskola/skola” och sedan kör de själva för fort utanför andra skolor och förskolor…
Då börjar man undra, vad är skillnaden på ditt och andras barn? För köra ihjäl eller åsamka andra människors barn, skada är skit samma eller?

Kan DU!! Ärligt säga att du inte kör för fort utanför andra skolor/förskolor än din egen? Eller är du den där fega skenheliga typen som ljuger och försöker framstå som en rättskaffens person?
Fram för fler människor som vågar säga ifrån!! Fast man behöver kanske inte slå dem…

Får man uppföra sig hur som helst? va-va-va-va-va?

Här är då anledningen till att jag är arg;
När jag hade hämtat alla barnen på dagis så åkte vi till hemköp och skulle införskaffa lite fika, wienerbröd stod högt på listan…

När vi stod framför skåpet med ”affärs-bakat” så kom en man och trängde sig mellan vagnen och Totte (honom såg han tydligen), varpå han praktiskt taget sprang ner Alfred och trampade på hans (förstora) stövel så att Alfred höll på att ramla.

Varghonan vaknade i mig och jag tyckte syrligt att om man ber barnen flytta på sig så behöver man inte springa ner dem, för de kan faktiskt flytta på sig… jag blev inte ens ägnad en blick, totalignorans från mannen idioten!

Jag tog ungarna och gick vidare och vi tog väl lite mycket plats, jag gick mitt i gången med kundvagnen, Alfred och Ian gick jämte mig på höger sida och Totte gick före… alltså var vänstersidan av mig och vagnen helt fri och bred och fin att gå om oss på…

Icke!! Den där jävla avarten till lägre stående varelse kom nu och skulle absolut gå om oss på HÖGER sida varpå han knäar Alfred i ryggen så stackaren håller på att trilla igen och jag kan tänka mig att det inte var alldeles skönt att få ett knä från en 190 cm lång amöba i ryggen. Då blev jag förbannad och tyckte att gubbjäveln faktiskt fick skärpa sig och att det fanns gott om plats på andra sidan att gå på! Samt att det var brottsligt att misshandla små barn….

GUBBFAN IGNORERADE MIG TOTALT IGEN!!!! Hade jag inte haft barnen med mig så hade jag gått fram och klappat till fanskapet!

Den här gången skötte sig ungarna bra och de varken for runt eller förde oväsen, och så kommer en sådan där skithög och förstör. Totte undrade varför han sparkade på Alfred och varför han uppförde sig som han gjorde… vad säger man? Så jag sa det enda jag kom på, hans mamma har inte lärt honom hur man uppför sig bland folk…

Ärligt talat, jag skiter högaktningsfullt i afrikaner i Darfur, ofrivilligt barnlösa (jodå, jag vet PRECIS hur det är eftersom jag har varit det i över 6 år) och alla andra ”stackare” *missförstå mig rätt*

När jag är trött, mår illa så jag hamnar på sjukhus, har så ont att jag skriker när jag funderar på att röra mig, halsbränna som får magsyra att spruta genom öronen, hemorrojder som en hel bananklase i röven och sammandragningar som får mig att vika mig dubbelt….

Då blir jag jävligt bitchig och gnäller! Och det ska ingen jävla ”tänk på de stackars…” få ta ifrån mig!!!

Endast de som inte tänkte en enda negativ tanke under sin graviditet kan väl i så fall yttra sig! Alla gnäller mer eller mindre… och inte sjutton ska de kasta sten i glashus!

Hyckleri! Kallar jag sådant!

När jag var ofrivilligt barnlös så längtade jag till att få alla gravidkrämpor som finns, bara jag fick bli gravid en enda gång!!! Däremot hackade jag inte på de som faktiskt var frögurkor och gnällde över sina graviditeter, för jag visste att om jag väl kom dit en dag så skulle jag nog också gnälla… och mycket riktigt!!! Även jag gnäller!

Oavsett hur mycket man längtar efter barn, oavsett hur svårt man har för att bli gravid, så ÄR det jobbigt för nästan alla att vara gravida, den som påstår att allting är en dans på rosor, hävdar jag, ljuger!

Så sluta tjafsa om ”tänk på stackarna i Darfur”, hittar du inte nåt intelligentare att argumentera med så finns det ett alternativ… hålla käften kallas det….

(anonyma med negativa kommentarer tas bort, vill du ifrågasätta mig, gör det sjysst och gör det öppet med ditt namn i så fall, vill du bara tjafsa är dörren där *pekar*, jag vill veta vem som ifrågasätter!)

Häromdagen fick jag den ultimata frågan – finns det nåt som kan göra dig superarg?
Öh… förutom min man och mina barn? 😉 ja, det finns en hel del…. Många saker i vardagen, människor som tror de sitter i en stor fet merca när de kör en smart, och således tar upp 2 parkeringsplatser på en gång, gör mig irriterad. Den som har sett mig riktigt förbannad vet när jag är arg… När jag är irriterad tror de flesta att jag är arg 😉

I alla fall… efter långt svammel kom vi fram till följande; jodå, jag fick hjälp att bena ut vad som gjorde mig irriterad och vad som gjorde mig arg.
Ett exempel som jag kan ta är att för ett par månader sedan hade jag en meningsskiljaktighet med en person, vilket inte var en meningsskiljaktighet egentligen… det hela började med att jag missade en väsentlig detalj, vilket jag erkände och försökte skilja på de olika meningarna. Då får jag kastat i ansiktet att jag nog minsann inte alls missat den där detaljen och fick en massa saker nedkört i halsen om hur jag tänkte och tyckte. Där går min gräns! Kan du inte acceptera att det jag skriver/säger är så jag menar finner jag ingen som helst anledning att fortsätta. Man kan inte diskutera med en vägg.

När folk talar om för mig vad jag tycker och tänker, särskilt när de knappt känner mig, då blir jag förbannad.

Jag får allt som oftast höra att det jag tror på, reinkarnation, healing, tarotläggningar osv (hela kittet alltså) bara är bluff och båg, ja? Men om det fungerar för mig då? Om jag mår bättre och fungerar bättre av det? Är det fortfarande bluff och båg då? Eller har jag hittat nåt bra? Nänä, det är fortfarande bluff och båg och jag är totalt lurad, dum i huvudet som går på det och jag tror väl på tomten också? Tack och hej för mig, sådana människor behöver jag inte heller i livet. Jag begär inte att du ska tro på samma som jag men jag kräver den respekten att du inte häcklar mig för det, för jag häcklar inte dig för att du INTE tror!

Jag kom för 10 år sedan. ungefär, på att det är en väsentlig skillnad på person och åsikt… och funderade på detta under en ganska lång tid. Jag upptäckte det när jag fick frågan om jag inte ”hatade” en person för att han tyckte så? Och det var när jag svarade nej, han tycker så, ska jag sluta umgås med en bra kompis för det? som jag verkligen kom i kontakt med insikten.
Jag tycker jag har levt ganska bra efter den insikten och jag gör verkligen skillnad på person och åsikt, och det fungerar alldeles ypperligt bra! Ibland får jag verkligen påminna mig själv om att ”det är bara en åsikt” och att det är dags att börja agera därefter. Jovisst kan åsikter också göra mig förbannad, när folk hittar på dåliga ursäkter till att vända sina barn för tidigt i bilen, då blir jag förbannad, fast frågan är om det är åsikt eller bara ren dumhet?

Nåja….. En dag får jag höra att ”skilja på person och åsikt inte fungerar i verkligheten, det vet både du och jag”…. Men va fasen?! Jag har levt i en låtsasvärld i 10 år!!!! *superironisk*

Människor som inte tillför mig nåt intellektuellt, inte är öppen för mig som person eller helt enkelt prackar på mig skit som jag inte känner igen, då får det vara för mig. Då drar jag mig undan. Det finns i dagsläget 3 personer som jag ignorerar om jag möter dem på stan, jag tänker inte vara falsk och le krystat och säga hej.

Jag har så otroligt många människor runt omkring mig som accepterar mig för den jag är och som inte tillskriver mig åsikter och egenskaper som jag inte har, så jag behöver inte dessa människors acceptans.
Jag klappar mig på axeln för att jag är född med egenskapen att kunna umgås med människor och inte hänga mig på detaljer utan älska dem JUST för deras konstiga åsikter, agerande osv, och jo! Jag är en bra kompis, vän, mamma och människa… oavsett vad ett fåtal människor kan tänkas tycka, men i rättvisans namn, jag tycker nog inte så bra om dessa fåtal människor heller…..
Tycker illa om? Nej, tycker inget alls är nog mer rätt….

såg på en annan blogg igår där en tjej visade sin datorplats, det var så städat fint och mysigt… till skillnad från min *harkel*
Min plats är kaostisk och rörig men jag har koll på varenda liten sak!

Till vänster har jag en hylla med allt som jag säljer i webshopen, framför mig bakom den lilla beroendeframkallande maskinen, har jag mitt lager med stickat/virkat som finns i webshopen eller tradera. Den stationära datorn är för tillfället död. Till höger har jag lite garn, pennor, mönster, tarotlek, mobil och kamera…. förutom allt annat och så inte att förglömma mitt koffeinfria kaffe…

Fotbollskola

Idag var det återigen fotbollsskola i Kombihallen och jag tror Totte får sluta snart… Jag blir så förbannad varje gång jag är där. Det finns ett par killar (närmare bestämt 3 st) som slåss, sparkar, ställer till det för de andra, stör konstant och är odrägliga helt enkelt… gör deras föräldrar nåt? Nä! Just det! Inte ett piss!

Förra veckan blev Totte sparkad i pannan av en av de här och pappan mesade sig ”nä, så får man inte göra” – WTF ta tag i ungen och –markera– stenhårt att det där är inte ok beteende!

Idag kastade samma jävla unge sin boll på Totte och de andra barnen, pappan gör ingentin, ungen sparkar, slår och knuffar –alla– han kommer nära, pappan fortsätter att stå och prata jämte planen. Tränarna får bryta under matchen för att sätta killarna/tjejerna ner och snacka allvar med dem att de får lägga av med bråkandet, föräldrarna gör –fortfarande– inte ett piss!

Samma kille sitter under avbrottet och sparkar Totte, kastar gummikulor (konstgräsplan) osv på Totte (och även på de andra omkring honom), då fick jag nog och knallade in på planen och sa ”kan du sluta härja med de andra nu så att ni kan fortsätta spela?”.
Jag gick av planen och pappan gör – ingen-jävla-ting!!!

Snart får jag verkligen bli en ärkebitch och säga till de föräldrar som inte gör nåt, 3 st ska inte få härja, förstöra och uppföra sig förjävlig! När tom tränarna tröttnar *eloge* och det var ändå två stycken 17-åringar som höll i träningen idag.

Ja, jag är förbannad!

…utspelade sig följande samtal;

Telefonen ringer, mamma hugger telefonen, tittar på klockan och ser att den står på 21:00:
-Magdalena!
-Ja hej, jag ringer från ett undersökningsföretag (här slutar mamma lyssna) jada, jada, jada… Får jag ställa några frågor till dig?
-Nä, för jag ska gå och ta hand om min son som du just väckte, så jag tänker inte svara på någonting just nu.
-Får vi återkomma någon annan dag?
-Ja, om ni ringer före 19:00 för så här sent ringer man inte hem till folk *klick*

Alltså, borde inte alla telefonföretag fatta att kl 21:00 är way beyond sunt förnuft att ringa till människor en vardagskväll! Eller är det bara jag (och några till som jag vet om) som har vett nog att inte ringa till andra efter 20:00?
Inte för att min son vaknade, de sover även om en bomb skulle brisera i rummet, men jag blev irriterad….