För ett par månader sedan beställde jag och några kompisar biljetter till en storseans med Terry Evans och igår så var det dags.

Jag åkte dit fullkomligt övertygad om att jag inte skulle få nåt meddelande, som han kallar det. Det fick jag inte heller 😉
Med tanke på att vi var säkert 500 människor som satt där så var ju inte chansen/risken särskilt stor. Däremot var det väldigt intressant att se hur han jobbar, och få uppleva hans och ”omgivningens” humor. Det är väldigt likt den humor som jag och två av mina andra (nära) vänner upplever i den andliga kontakten. Det är sant, ett gott skratt förlänger livet 😀 framför allt frigör det så mycket bubblig härlig energi som man helt klart ska ta vara på!

Det var väldigt mycket energi i omlopp, förväntan, sorg och nervositet. Jag var tvungen att dra igång skyddet ordentligt för jag höll på att smälta bort i alltihop, sedan fick jag till både en behaglig temperatur och lagom känsla för vad som hände. Inledningen på seansen var rätt jobbig innan jag fick igång skyddet. Jag kan även tänka mig att Terry hade en stor blåvit ljusboll som blockerade hans synfält 😉

Dessutom var jag tvungen att dra igång ett sekundärt skydd för mig och kompisarna, framför oss satt 2 st enormt negativa människor! Ni kan ju själva tänka er, att när man får en mikrofon i händerna och ska börja fundera på vem personen är som Terry beskriver, då tar det tid att svara… Men icke då, det ojades och ”ska det vara så svårt att svara” osv… Jag var fruktansvärt nära att luta mig fram och säga till dem, istället bad jag i mitt sinne att ”snälla, snälla låt de få ett meddelande så de får råka ut för det själva”…. Men det hände inte… Fast i och för sig, hade jag varit släkting till dem hade jag inte heller velat hälsa på…

I pausen så passade kompisen på att få Terrys autograf och jag gick ett steg längre, jag bad kompisen fota oss och så frågade jag Terry om vi kunde ta en bild… Och självklart gick det bra. Jag må vara 42 år gammal men jävlar vad kul det var att få den bilden! Terry Evans är en av de som jag verkligen beundrar ordentligt och genuint. Lisa Williams och Birkan Tore är två andra som jag är väldigt fascinerad av….

Avslutningen på kvällen blev väldigt tung. De sista 45 min är en frågestund och bland de sista var en ung kille och den historian som vecklades ut (tillsammans med de bilder jag presenterades för) var inte allt leka med. Gud som tårarna rann!

Men! Jag blev väldigt nöjd med kvällen! Jag kommer åka igen, fortfarande övertygad om att jag har en observerande roll, att jag aldrig kommer få nåt meddelande, men det är inte det viktiga för mig….

Jag kan inte direkt påstå att jag är rädd för ”spöken”, däremot kan jag bli rädd av överraskningsmomentet, att jag inte är beredd…
Vissa väsen är bara ute för att söndra, härska och förgöra… Deras energi kan skrämma mig också.
De husspöken vi har trivs jag med, den ”portade” kan ju fortsätta vara portad! Det spöket vill jag inte ha här och det vet han om…
De andra två Goa pensionärerna får gärna fortsätta pyssla här. Den gamle mannen går runt här och muttrar och har sig över alla ändringar vi gör, ”så skulle inte jag göra” är hans mantra och BELIEVE you me, det har vi verkligen sett…
Kvinnan är barnkär och ser till ungarna. Jag har kommit in till dem på nätterna och de har varit omstoppade ordentligt och det är ingenting som är naturligt för någon av våra varmblodade barn….

Idag, precis nu när jag skulle lägga mig så tändes ljuset i köket. Vi har en rörelsesensor som tänder ljuset i köket och den tänder inte om man står i hallen eller i badrummet, jag stod i badrumsdörren.
Jag kollade genast om någon katt var orsaken, men Pims var med mig och Klubba låg i Luddes säng… Selma, hunden, var ute. Således finns ingen orsak för ljuset att tända sig…

Nu i januari satt jag vid datorn och slösurfade och allting var tyst, jag var ensam hemma. Helt plötsligt gick någon ner för trappan! Det var lika tydligt som när maken går ner för trappan…

Några veckor innan hade sovrumsdörren öppnat sig framför mig, inte att den gled upp, nänä! Handtaget trycktes ner och sedan gled den upp 15 cm. Den var helt stängd alltså. När jag blir överraskad, kan jag bli rädd, det blir jag av en människa också, men mer rädd än så blir jag inte….

 Det ska jag på!

I februari har vi (jag och Ians ena gudmor), köpt biljetter för att gå på storseans med Terry Evans. Jag har länge velat gå på en av hans kurser eller ”utbildas” av honom. Till en början nöjer jag mig med det här 😉 vill änglarna att jag ska träffa honom på annat sätt, och att han och jag har behov av det, så kommer det hända.

Jag gillar hans sätt att arbeta, lågmält, koncist utan krusiduller och väldigt personligt. Om han är på plats för att rensa ett hus så tvekar han inte att genomföra specifik själavård, eller förmedla meddelanden.

Ja, jag vet att det är tv, men det finns en känsla som ni skeptiker aldrig kan förstå, so don’t even go there!

De här månaderna kommer kännas långa och seansen kommer att kännas alldeles för kort….

Det är ju en väldans tur att det kommer jul, nyår och några födelsedagar emellan så jag har nåt att fokusera på 😉

Ha det gott mina vänner :-h

The light of God surrounds us;
The love of God enfolds us;
The power of God protects us;
The presence of God watches over us.
Wherever we are, God is.
And all is well.
unity church – closing prayer for protection

* * * * * * *
Saint Michael the Archangel,
defend us in battle.
Be our protection against the wickedness and snares of the devil.
May God rebuke him, we humbly pray;
and do Thou, O Prince of the Heavenly Host –
by the Divine Power of God –
cast into hell, satan and all the evil spirits,
who roam throughout the world seeking the ruin of souls.
Amen.

Natten till Valborg så hände det nåt igen som jag inte kan förklara….

Jag somnade vid 23.40-tiden och vakande 00:10 ungefär av att Alfred grät i sömnen, kollade upp honom och gick och lade mig igen, somnade om ganska fort.

Lite senare vaknar jag tvärt!! Jag hör hur något rusar/trillar ner för trappan! Jag kollar väckarklockan och den står på 01:39. Jag hör hur mina lyktor, som står i svängen i trappan skallrar utav det som tar sig ner för trappan så jag får genast för mig att det är Alfred som har vaknat och gått ner och då trillat i trappan!! Men ingen gråter…. Kanske ska tillägga att lyktorna skallrar först liknande när barnen hoppar i trappan…

Jag rullar ur sängen och tar mig ut i hallen, knäpptyst… jag tänder och tittar ner i trappen, ingenting…. jag går ner i trappan och ner på bottenvåningen, det finns inga tecken på att nåt har hänt i trappan, ingenting som har trillat ner för trappan heller. Inga barn är nere och jag ser att katten ligger på trappan och vill bli insläppt, så han var det inte heller.

Jag blir en aning konfunderad och går på toaletten och lämpar av den halvliter vatten jag druckit 2 timmar tidigare.

Sedan fyller jag på lite vatten och kollar igenom undervåningen, kollar upp Ian som ligger på soffan (vi har en kompis på besök som lånar Ians säng), går upp och kollar till Alfred och Totte, båda sover gott.

Jag går in och tar mig ner i sängen igen och tittar på klockan… den är 01:39!!!!!!!!

Eh?!

Det är då jag inser att oavsett hur jag analyserar så kommer jag nog inte hitta en logisk förklaring…

Det är som den gången för ca 2½ år sedan när det lät som om bokhyllan rasade mitt i natten! Varken jag, Teskedspappan eller vår inneboenden (samma person som lånade Ians säng den här gången) övervägde ens att gå upp och titta. Dagen efter hade ingenting hänt och alla tre hade hört ”raset” från olika delar i huset. Jag tyckte det kom från bottenvåningen, inneboende från vårt sovrum och maken tyckte det kom från trappan….

Jag är fortfarande konfunderad….

Natten till igår var… annorlunda….

Jag sov gott men vaknade vid 2 tillfällen, 5.10 och 6.17 av barnfötter som tassade i rummet jämte och någon som stängde dörren in till lekrummet (vårt sovrum ligger innanför lekrummet).

Jag gick upp och kollade men barnen sov gott och dörren var öppen (?) BÅDA gångerna!

Hade jag vaknat av skrapet och dunket som dörren ger ifrån sig när man stänger den så kan jag förklara bort det med en dröm. Nu däremot vaknade jag av ljudet som barnen gör när de går ur sina sängar och tassandet på golvet, jag var alltså vaken och satt redan upp i sängen när ljudet av dörren stängdes kom. Jag väntade ju på att ett barn skulle komma in i sovrummet….

Vårt sovrum ligger vägg i vägg med Ian och Alfreds sovrum och det är en dörröppning emellan rummen som det sitter endast en tunn mdf-skiva i, man hör ganska tydligt vad som händer i rummet jämte… För att inte tala om pulshöjningen man får när Alfred sparkar i skivan på nätterna….

Nu kan jag inte förklara det hela, tassandet och dörrstängandet var exakt som det skulle ha låtit OM någon hade gjort det… men nu låg ju barnen och sov och dörren var öppen… och jag hörde inget tassande tillbaka till sängen. Ingen skeptiker kan komma och säga att det är pga kylan som detta ljud uppstod för det är ett MYCKET karakteristiskt ljud som stängningen av dörren ger…. De andra smällarna i huset däremot, är kylan.

Och varför blir jag inte rädd? Jo, hade jag varit hemma ensam mitt i natten så hade jag nog blivit rädd 😉 eller så har jag vant mig vid det konstiga som händer här….

Ikväll när vi var på väg hem från farmor så var det underkylt regn/snöblandat, det var mörkt och Ian hade pillat på ljusinställningen och jag fick inte upp lamporna igen. Jag hade väl hälften av halvljuskäglan som man brukar ha….

Som tur var åkte Alfred och Ian med maken så jag hade bara Ludde med i bilen som höll sig väldigt lugn för en gångs skull, han förstod väl allvaret när jag förklarade att det var riktigt svårt att köra. Jag fick ”spår” i modden ett par gånger och det är nog bara tack vare 4hjulsdriften som vi kom hem utan att hälsa på i diket.

Strax innan Ljungby så fick jag se nåt som gjorde mig riktigt förvånad! I ljuset från lamporna, precis ovanför motorhuven, flög en rovfågel! Jag såg bara det vita bröstet och de vita benen med de karakteristiska rovfågelsklorna. Trots att det var jobbigt att köra och jag bara såg fågeln för någon halvsekund, så sitter bilden fastetsad i mitt huvud. Vilket gör att jag tror mer på att det inte var en fågel-fågel utan en hjälpar-fågel. Jag menar…. vädret gjorde det osannolikt (inte omöjligt) att en rovfågel skulle flyga så lågt över vägen.

Jag tänkte först att det var en uggla, men den var alldeles för slank, jag har sett ugglor flyga runt bilen så pass många gånger så att jag kan med ganska stor säkerhet säga att det inte var en uggla, det såg ut och kändes mer som en falk av nåt slag…

Kanske var det en fågel, kanske en hjälpare… men oavsett vad andra tror så vet jag vad jag tror, och jag tror det var min kompis örn som var ute på behjälpligheter i det svåra väglaget… Det har hänt förr och denna örn är mig kär… trots att han varit på väg att skrämma livet ur mig ibland….

Gjorde just kvällsmat till mig och killarna och då ville jag ha inlagd sill på min macka *älskar*

Dock fick jag omedelbart problem, jag har köpt en stor burk med sill och jag får inte grepp runt locket! Jag försökte med handduk men det gick inte upp helt enkelt! Den var helt ny alltså….

Jag vänder mig mot fönstret för att hänga upp handduken jag har jobbat med och hör då ett kraftigt knäppande ljud… och burken är öppen! Locket ligger löst på ovanpå burken! Visst kan locket ha lossnat av mina ansträngningar men borde jag inte få skruva av det då? Det behövs ändå 3 varv för att stänga det och öppna det…. 

Vi har en sådan här dammsugare *pekar på bilden* och när jag dammsög hallen idag så rullade den på mig…. låter kanske inte så avancerat eller särskilt uppseendeväckande, eller hur?

Vi ska se om jag kan förklara scenariot bra…. jag stod och dammsög i hallen med dammsugaren bakom mig och inne i vardagsrummet stod Ian, ca 2 m bort från själva dammsugaren… Som ni ser har den hjul och den rullar lätt på hårda golvet men behöver en del hjälp på matta.
I hallen har vi en gångmatta som den inte vill rulla självmant på utan man måste putta/dra den, så fort man slutar tillföra kraft stannar dammsugaren.
Jag hade dragit dammsugaren mot mig och började suga längst bort i hörnet vid trappan, dammsugaren stod på mattan… Jag dammsuger alltså tillbaka till dammsugaren, inte ifrån…

Efter 10-12 sek dammsugande och ett par steg mot dammsugaren så kommer den helt plötsligt rullande mot mig. Jag har inte backat in i den för den stod nu på en helt annan plats än när jag vände mig om förra gången och jag jobbade mig alltså tillbaka till dammsugaren.
Jag frågade Ian om han hade puttat den mot mig, men han skakade storögt på huvudet och sa ”den rullade själv” och med tanke på att han stod precis likadant som innan så tror jag honom…

När man dammsuger händer det mest roliga saker… 2 dammsugare har uppvisat samma ”symtom”. De rullar mot/på mig, de stänger av sig, de går inte att få igång utan man får vänta ett par sekunder och sedan går de igång. Ställer man ifrån sig dem med sladden i väggen så sätter de på sig… Jag trodde vår gamla dammsugare hade lite problem, men med tanke på att den nya gör likadant så tror jag inte på den detaljen, dessutom är det inte i samma vägguttag det händer, inte ens på samma våning…. Jag försöker hitta alla möjliga fysiska förklaringar till det, men ibland kan jag inte….

Och med jobb menar jag att jag har gjort en läsning för en tjej med tarotleken…

Var ett tag sedan, medan jag har jobbat benhårt med min inre stress så har den delen av livet hamnat lite i skymundan… men det är nog dags att börja dra igång igen…

Jag har en Tarot of the Gnomes och jag älskar den! Mina små tomtar är så söta! Här på bilden är det stora arkanan plus några andra godingar…

I fredags hade vi bott i vårt hus i 5 år! 5 jäkla år som bara har flugit förbi utan någon som helst broms….
Men det var inte det jag skulle skriva om egentligen. Vi kan börja i torsdags natt… vid 2-tiden på natten vaknar jag av ett ljud, bästa sättet att beskriva det är att det var som att katten satt i killarnas sovrum och skakade på sig så att bjällran i halsbandet skallrade… men katten har inget halsband, han var inte ens inne! Dessutom så var ljudet femtiotolv gånger klarare än vad ett katthalsband någonsin kan åstadkomma och så mycket vet jag, en sådan bjällra med det ljudet finns inte i detta hus.
Jag är van så jag lägger inte så mycket vikt vid det utan somnar om. När klockan ringer på morgonen så snoozar jag och är på väg att somna om, då hör jag åter igen ett ljud – Pling – sa det den här gången. Ännu en gång ifrån killarnas sovrum, eller ja, det är bara Alfred som sover där numera… Även den här gången var ljudet så otroligt klart i tonen att det finns inget jag kan jämföra med.
Igår när jag går ner för källartrappan för att slänga i en maskin tvätt så trampar jag i nåt blött. En parantes i sammanhanget är på sin plats, tanten som vi köpte huset av lämnade kvar en massa saker, jag håller på och röjer efter henne men med en make som varit hemma 30 timmar i veckan under de senaste åren så har det tagit tid, men ialla fall… tillbaka till det blöta i trappan…
Förra ägaren Doris har barnmatsburkar i källartrappan med tapetklister. En av dem hade trillat ner i trappan och läckt lite klister. Det var det blöta som jag trampade i. Hur den här burken har trillat ner vet jag inte, den stod under en hel del saker och har inte rörts på 5 år eller mer…
För bara 10 min sedan hör jag ett oljud från källartrappan. Soffan i vardagsrummet står mot den väggen så jag hör det tydligt. Jag går dit och kollar och den här gången har en gummistövel och en plastgrej trillat ner för nedersta trappan. Det stämmer väl överens med den typ av ljud jag har hört. Även denna gång är det saker som inte har rörts på 5 år eller mer som har trillat. det enda som har gjorts är att en resväska och en jacka har hamnat ovanpå, och det för säkert 3 år sedan eller mer.
Jag ropar på katten och kollar så att ingen annan katt blivit instängd eftersom ytterdörren står öppen ganska mycket nu när det är varmt… Ingenting, det är tomt och vår katt ligger på mattan i vardagsrummet och sover…
Vi har haft oräkneliga och omfattande händelser i huset… bl a så hörde hela huset en natt för ca 15 mån, ett stort brak! Vi hade gått och lagt oss, jag, maken och inneboende för tillfället. Klockan var strax runt midnatt och barnen sov.
Ca 10 min efter att alla kommit till ro och jag och maken låg och kollade på Vänner som vanligt och inneboende låg på andra sidan väggen och surfade på laptopen (tror jag). Då kommer detta brak, jag kan enklast jämföra det med en bokhylla som välter, som är fylld med böcker och tidningar…
INGEN av oss går upp och kollar?!?!?! På morgonen så diskuterar vi braket, jag tycker det kommer från trappan, maken från dotterns rum och inneboende tyckte det kom från vårt sovrum… men så mycket kan vi konstantera att absolut INGENTING har vält! Allt är som det ska i huset.
En annan kväll satt jag och inneboende och snackade och kollade tv och maken jobbade. Helt plötsligt hör vi ett gigantiskt brak från datorrummet som ligger precis jämte. Vi går de 3 m till öppningen och tänder lampan, där upptäcker vi att sakerna (tidskrifter, böcker och andra småsaker) på översta hyllan i bokhyllan har rasat ner. Sakerna har legat på hyllan åtskilliga månader och ingen hade varit i rummet på iallafall 3 timmar…
Jag skulle kunna fortsätta med liknande händelser men avslutar den här omgången med övernaturliga (?) händelser från vårt hus… med ett kallt konstanterande att det har vaknat upp igen efter några månaders lugn och ro…
Vi kan väl säga som så att jag är härdad, jag är egentligen ganska mörkrädd men då maken har jobbat borta sön-fre under flera år så har jag varit hemma ensam mycket när det rör på sig i huset… och ärligt talat…. ibland saknar jag överraskningsmomenten under de perioder när det är lugnt 😉
Men borde jag egentligen vara så förvånad? Jag är ju den jag är 😉

Jag började den 15/1 med en kur Brain sync, det är en engelsk meditation av Kelly Howell som man ska lyssna på i 6 veckor. Det kvittar om man är vaken eller inte, och i och med att jag JÄMT somnar när jag ska meditera så sover jag gott ungefär 10 min in i meditationen och jag lyssnar nog på den 1-4 ggr/natt eftersom jag inte vaknar förrän efter 2-3 timmar och stänger av mp3-spelaren.

En natt drömde jag att en kvinna, som ibland var jag, gick runt med en tallrik med kött på, såg mest ut som kycklingfiléer. Ibland trillade det av köttbitar från tallriken och då är en räv snabbt framme och försöker ta dem, ibland lyckas han så det blir bitmärken i köttbitarna. Under hela tiden så pratar kvinnan, och just det som Kelly säger i meditationen kommer ur kvinnans/min mun. Den drömmen var lite kul…

En annan dröm samma natt handlade mycket om tsunami, överlevnad och bibliotek. Vatten har stort symbolvärde på känslor och kanske översvallas jag av känslor ibland, framför allt håller jag på att jobba mycket med känslor för tillfället.

Ska bli intressant och se om det blir nåt mer kul att berätta från nätterna med Kelly Howell. Hon har även en kundalinimeditation som är underbar!