Ludde går ju som de flesta hängt med på, i ettan.
Det har aldrig hymlats med heller att han är trögstartad vad gäller läsningen. jag tror det var i oktober 2011 som det fick genomföras lite åtgärdsmöten och Ludde fick lite mer anpassad skolgång efter vad han klarar av för att prestera hela tiden och att prestera bra.
Vi har även hemma lagt energi på att lära honom först alfabetet och sedan även att ljuda ihop bokstäverna. När vi började så kunde han max 10 bokstäver till 100%. Läsa ord kunde han inte alls.
Vi har en bok från skolan som han jobbar i.
Jag har gjort bokstäver och laminerat.
Jag har gjort en bricka med alla bokstäverna på, om än i oordning.
Jag har laddat ner appar till iPhonen som är i kategorin ”lära läs”.
Jag läser högt ur böcker och försöker välja sådana som är spännande och intressanta.
Jag låter honom läsa i vardagen, annonsblad, skyltar i affären och i hissar osv… Så klart läser han i böcker också men jag tror att när han får läsa i vardagen så inser han nyttan med att läsa och hittar förhoppningsvis motivation. Dessutom ligger en belöning i form av en hundralapp till den som lär sig läsa först utav Ludde och Ian. Ian är nämligen inte så långt efter. Att båda får en hundralapp talar vi tyst om….
Jag drar inte bara in Ludde i det här utan även Ian och Alfred. Så pass att 4,5-åringen snart kan alfabetet.
Vart har vi kommit under dessa 3 mån? Ludde kan idag alla bokstäver i alfabetet, han är lite osäker på B/D och U/V, där tror vi en eventuell släng av en dyslektisk gen, som vi vet härjar i kromosomerna, har gjort sig påmind.
Ludde kan utan problem ljuda sig igenom ord på upp till 6-8 bokstäver. Han har börjat se ordbilder och behöver inte läsa kortare ord, han vet t ex att det står sol, utan att behöva läsa ordet.
Han läste själv födelsedagskortet från farmor, trots att det inte var versaler!
Vi koncentrerar oss på att lära sig läsa versaler utan problem, vi har börjat smyga in gemener och där är det fortfarande b/d som bråkar, p/q är inte heller lätt. Det går framåt även där.
Vi (och med vi inbegriper jag även lärarna) låter honom skriva så mycket som möjligt på dator, iPad och våra iPhones. Finmotoriken för pennan och handskrift tar ännu för mycket energi som borde gå till att lära sig skriva. När han kan skriva och läsa utan problem så kan man koncentrera sig på finmotoriska utvecklingen.
Angående motoriken så har han fått börja Jiujitsu bl a för att öva grovmotorik, sedan vet jag att det är både bra att kunna och en bra träningsform med låga skaderisker.
Det hör gör jag inte för att kamma hem poäng som en ”duktig” förälder, jag gör det för att det är min förbannade skyldighet som förälder och för att jag vill mitt barns bästa. Jag VILL inte att han ska hamna efter, känna sig värdelös eller sämre än andra, jag VILL inte att han ska begränsas av sig själv som mindre värd….
Han ska få den möjlighet som mina föräldrar inte gav mig. De satt gött tillbakalutade och lät skolan uppfostra och utbilda oss. Därav hamnade jag i mina svårigheter med t ex matten, vilket begränsade mig i mitt yrkesval så att jag inte klarade intagningen till veterinärhögskolan. Jag skyller ingenting på mina föräldrar, men det är faktum att engagemang i min skolgång saknades helt.
Som sagt, eller antytt innan…. Det här handlar inte om att orka, eller prioriteringar, det här är mina barn det handlar om! Det är min skyldighet! Jag gör det med både glädje och frustration, men det. ska. bli. gjort.
Finns inte en chans att jag ens tänker tanken på att skita i det för att ”jag inte orkar” eller prioriterar annorlunda. Det här hamnar högst upp, ork och andra saker hamnar sedan. I och för sig en form av prioritering, men ändå inte, prioritering är ett aktivt val, för mig är det här inget val….
☆ VideHexan ☆ 