Idag gick bröstknölen till historien, den är wasted, historia, long gone, fimpad… ja, kalla det var ni vill, den ofinns – som Findus skulle säga….

Morgonen började alldeles för tidigt, mobilen spelade introt till drömmarnas trädgård redan klockan 6. Jag hasade mig ur sängen och sipprade ner för trappan och tvättade håret innan det skulle skakas liv i illbattingarna. Alfred fick ligga kvar hemma och sova eftersom jag inte var helt tillfreds med hans hälsostatus och jag bara hoppades att han inte skulle väcka Teskedspappan allt för tidigt… han var hemma först vid 5-tiden imorse från jobbet.

Ian fick välling medan Totte fick titta på, jag hann få i mig lite mat också och så var det iväg till dagis och lämna Ian. Han blev lite orolig när vi gick till hans gamla avdelning för att lämna, men han förstod snart att det bara var den avdelningen öppen och att de skulle gå till hans riktiga avdelning sedan..

Jag och Totte kom in till sjukhuset med gott om tid. Ena emlaplåstret hade däremot trillat av så det gick han och höll fast, det fick vi lite tejp på senare… När vi vl kom upp på operation så fick han byta skjorta, men de andra kläderna fick han behålla på. Vi väntade i kanske 20 min sedan kom läkaren och markerade och vi fick följa med sköterskorna in på OP.
Tottes största rädsla inför den här dagen var nålen, att de skulle sticka honom… När de tog av emlaplåstret startade första syndafloden, tejpen satt hårt och luggade honom och de som känner Totte vet att han är lite ”pipig” av sig…

Det gick fint och de lurade honom lite när de satte nålen. Han fick titta på ett stort kartongark med klistermärken så han inte såg vad de pysslade med och vips så stack hon! Totte gick i småbitar men lugnade sig snart…. Jag fick lugna sköterskan med att det var perfekt taktik, hade hon informerat Totte om vad hon skulle göra hade vi fått kalla in hemvärnet för att hålla fast ungen…
Han gnällde flera gånger om att nålen gjorde ont… tills jag förklarade att det bara var en slang i armen, nålen låg i en plastbytta långt ifrån honom… Då lugnade han sig…

Det blev lite gråt och tandagnisslan när de sprutade narkosen men det tog ju bara några sekunder så sov han gott…. Då var klockan 8.10.

Jag gick ner i cafét och köpte en kaffe – som var rätt äckligt utan mjölk men de har ju inte laktosfri mjölk där – och en cola och så satt jag och sippade äckligt kaffe och läster en urtråkig Aftonbladet (som blåste upp svininfluensahysterin ännu mer).

När klockan var 8.45 var jag uppe på uppvaket och satte mig och läste en tidning med de andra smånervösa mammorna. 9.10 blev jag inropad för då var han klar och låg och trynade skönt… Jag satte mig och stickade för jag tänkte att är han som sin bror så blir vi kvar där i alla fall i 2 timmar!
Men icke då, Totte började röra på sig 9.40 och det tog bara ett par sekunder från det att han öppnade ögonen tills han undrade om han skulle få nåt gott… En stund senare fick han en piggelin och var riktigt nöjd… En halvtimme senare fick han går hem och hans äventyr på sjukhuset hade varit i ganska exakt 2½ timma. På väg till bilen köpte vi frukost – en stor strutglass…

Knölen var inte farlig men var inget hemangiom som vi först fått höra, mest troligt var det en fettknöl men läkaren gjorde bedömningen att det inte var något som behövde analyseras…

Väl hemma var det Spindelmannen och lite sömn för Tottes del….