Innan jag fick Ludde hade jag hormonbaserad migrän. Det kom många gånger som ett brev på posten en vecka innan mens. Det var så pass att min arbetsgivare började ifrågasätta eftersom den var som en klocka, måndagen var 4:e vecka var jag borta…. Jo jag vet, har man regelbunden mens så är även sådana saker regelbundna…

Så från 2004 fram tills i våras så hade jag haft migrän 3-4 ggr kanske. Nåt hände i våras, den har ändrat karaktär och sätt den framträder på. Innan hade jag kraftig huvudvärk med ljussensationer i ytterkanterna av synfältet och så väldigt ljudkänslig. Då kunde jag inte häva den med värktabletter eller lindra den heller för den delen…

Idag har jag ett ganska stort fönster på mig att häva den och vanliga panodil funkar! Jag kan lindra den med Naproxen. Nu gör det extremt ont i huvudet, men auror och ljudkänsligheten är borta, dessutom så går den över på 2-3 timmar med värktabletter och lite sömn.

Just nu vet jag inte vad som händer, om den är stressrelaterad istället för hormonell, om den blir bättre när jag får ordning på mig själv eller vad som händer…
Jobbigt är det och jag tycker synd om de som har oftare och mer än vad jag har…

Min förkylning (ja, igen!) gör mig trött och hostmedicinen Lepheton gör sitt till att golva mig helt…

Jag har haft ett lugnt dygn här hemma när resten av familjen var iväg och firade lite jul hos farmor.  Oavsett hur störiga, härjiga, skrikiga och moppsiga ungarna är, när de är borta så saknar man dem, går inte att komma ifrån.

Ungefär som när Teskedspappan föreslår en liten resa för honom och mig bara, känns meningslöst när inte ungarna är med. Fast nu börjar det kännas lite lockande i alla fall, den värsta navelsträngen till Hannes börjar klippas lite nu…

Så ni får kanske ge er till tåls några dagar, jag har några ämnen jag lätt skulle kunna skriva om men risken är att det kan bli ”total meltdown” i släkten i så fall… Däremot skulle jag kunna tänka mig att skriva om mina erfarenheter som bonusmamma, hur det kan bli både bra och total katastrof på en och samma gång….

Vi får se…

Maken är borta i helgen och jag är ensam hemma med barnen… vaknade imorse med några meter taggtråd i halsen och feber som tickade på upp mot 39 grader.

Hannes började häromdagen med ny hosta och utkletat snor i hela ansiktet, när man hämtade honom på morgonen, jag borde varit misstänksam… Särskilt när jag igår hade olustkänsla i kroppen och lite yrsel. Jag ska börja uppmärksamma den där yrseln… uppenbarligen viruspåverkan!

Så nu är jag hög på panodil, jag är substanskänslig och blir närmast rusig på panodil… och jag som ska köra barn till kalas sedan… har jag tur har det mesta gått ur kroppen vid 14-tiden.

Så nu ska jag äta frukost, släpa mig från datorn, hänga tvätt och dra igång en maskin till… Här är lite kräkvarning på tvättkassarna…

Så *host host* ni får ha en *hack hack* bra dag!

(Här luktar bajs… Hannes?)

Vi har sjukstuga här hemma så motivationen och inspirationen ligger där borta

*pekar på hörnet*

Min vecka har verkligen inte varit kul….

• Fredag 15/1: Började må lite konstigt på kvällen.
• Lördag 16/1: Vaknade och insåg att jag var inte människa att köra Totte och Ian till simskolan, jag kunde knappt sitta upp utan att bli svimfärdig! Magen var totalt kass, jag mådde illa och fick knappt i mig någon mat. Febern låg stadigt på 38,5 grader.
• Söndag 17/1: Likvärdigt lördagen, tack gode gud för att Totte är 6 år och kan bistå sin mamma med hjälp som att göra mackor till småbröderna.
  Dagens överraskning fick jag när jag kom ner på morgonen; Ian (drygt 4 år) hade gjort lättdryck, en sådan där liten tetra som ska klippas upp och sedan blandas med 4 delar vatten, och han hade fått alltihop precis rätt blandat! Pga att jag mådde som jag gjorde så hade jag inte orkat få bort middagsdisken från bordet dagen innan, den hade han skrapat av maten och plockat ihop och stod och höll på att tömma diskmaskinen när jag kom ner! Han tömde maskinen och fyllde den sedan med smutsig disk! Ibland blir jag så imponerad av mina killar att jag inte vet om jag ska gråta eller skratta 🙂
• Måndag 18/1: För att säkerställa att ungarna fick stimulans och ordentligt med mat så skrapade jag ihop kraft och körde dem till dagis. När jag kom hem ringde jag maken (som jobbat borta sedan fredag) och sa att han måste vara hemma i tid för att hämta barnen, jag orkade inte. Sedan sov jag praktiskt hela måndagen. Jag tog även postafén idag för att få bort det mesta av illamåendet så jag kommer igång och äta i alla fall. Magen är fortfarande kass och jag är totalt orkeslös.
• Tisdag 19/1: Maken lämnade på dagis och köpte postafén och Losec Mups på vägen hem, jag hade suttit upp och sovit i 2 nätter pga halsbränna som gjorde mig gråtfärdig.
  När jag hämtade på dagis så handlade jag proviva och actimel för nu vill jag har tillbaka orken! Att gå in 3 min i affären, hämta barnen på dagis och fixa middag gjorde att jag sov praktiskt taget resten av kvällen!
• Onsdag 20/1 och Torsdag 21/1: Börjar blir lite bättre, känner mig feberfri men termometern säger annat. På onsdagmorgon börjar jag ana vad det handlar om… jag börjar få hosta, det värker i bröstet och näsan rinner.
• Fredag 22/1: Efter att ha delat säng med Alfred inatt så hade jag sovit knappt ingenting! Vilket resulterade i att jag var på gång att få migränanfall på morgonen, jag bad maken (som började sent idag) att ta ungarna så jag fick sova lite till. Jag blev väckt när det var dags för dem att åka till dagis, jag bäddade ner Alfred (som har ögoninflammation) jämte mig och satte på dvd:n med ånglok, så sov jag och han kollade tv. Vid 13-tiden kom maken och väckte oss, Alfred hade också somnat *sötnosen* och då gick vi upp, hade liite känningar kvar av migränen men dock av naturen att den försvinner av ett par panodil.

Så kära vänner, allt annat än kul…