Bakgrund:
Jag är med i gruppen ”Kollodialt Silver 2.0”, jag har haft goda verkningar av det på fåglarna när de fick en ordentlig förkylning i våras och det dog hönor till höger och vänster. Den som var allvarligast sjuk fick ordentlig behandling av silver och jag baddade även hennes igenklibbade ögon med silvervatten. Hon är idag frisk! 5 andra hönor som jag inte hann börja behandla innan Döden kom på besök, dog.

Även gässen fick sig en behandling av silver i ögonen när de blev sjuka. En gåskarl hade ordentlig feber och gegga i näsa/ögon men blev till slut frisk, hade han blivit frisk ändå? Kanske, men grundat på min erfarenhet av sjuka djur så säger jag nej.

I alla fall, tror jag att kollodialt silver botar allt? Ebola? Cancer? Nej det tror jag inte….

Tror jag att kollodialt silver kan hjälpa där diverse antibiotika och penicillin inte har gjort det som det ska? Ja, det tror jag. Silver har visat sig mycket bra inom brännskadebehandling. Dock är jag dåligt påläst om det hela.
Jag återkommer om KS hjälper mig att sluta med min kortisonspray, pga rinit. Jag förutsätter inte ATT det gör det, däremot hoppas jag! Jag ska bara hitta en tom sprayflaska så ska jag blanda till….

Däremot vet jag att jag definitivt inte gillar att dras över en kam, jag anser mig ha en moderat och jordbunden inställning till både LCHF och Kollodiat Silver, det är inga mirakelkurer men de kan göra underverk för den enskilda individen.

Så, det var bakgrunden, nu till frågeställningen….

Jag sprang på en artikel av en person som heter Anny Berglin, du måste nästan läsa debattartikeln för att hänga med i mina tankar from nu.
Jag börjar först med att förtydliga det faktum att Anny Berglin är i sin fulla rätt att tycka som hon gör, att hon har fått en anstormning av personliga påhopp är beklagligt. Jag står inte på något sätt bakom det sätt hon har blivit bemött av haters som tyvärr florerar i alla sociala medier.

Däremot, så ställer jag mig enormt frågande till det faktum hur en person kan tro att hen kan ge sig på en större grupp människor (i detta fallet över 20’ människor), utan att få en reaktion?
En person som drar alla dessa människor över en enda kam och i förlängningen sätter etiketter på människor som vaccinationsrädda galningar som tror att lite silverjoner lösningen på allt och att vanliga doktorer är huggormars avföda?

Den bild som Anny ger av en person i gruppen Kollodialt Silver 2.0 stämmer inte på något sätt överens med säkert merparten av de som är medlemmar i gruppen, framför allt känner jag inte igen vare sig mig själv eller de trådar som jag har läst i gruppen, visst, jag har inte läst allting men många av frågeställningarna är ”hjälper KS mot det här?” och de svar jag har läst, kan jag inte härleda till det som Anny läst.

Jag har läst efterdyningarna om den här hetsjakten i gruppen och många är rädda att deras silver, som har hjälpt dem, skall bli förbjudet.

Jag var inbegripen i en diskussion inatt/imorse med Anny, där hon gav en helt annan bild av vad hon menar.

I artikeln menar hon alla i gruppen , i den efterhängande  diskussionen så skiter hon alltså i merparten av gruppens medlemmar utan menar enbart ”Gaparna”, kanske ett hundratal människor som låter mycket = skriver mycket, har en stark åsikt och som kanske är lite väl hetsiga i silvrets fullkomlighet.
Och hon blir förvånad över att människor blir förbannade när hon anklagar dem för något de inte vill stå för?!
Nu kan jag ju inte säga att det verkligen är så men det är så här jag tänker mig scenariot. Att det glider med en och annan Silverfundamentalist går ju inte att frångå, och att människor inte kan hålla isär person och åsikt är ju inte heller nytt, jag kan inte heller avgöra om jag håller mig på rätt sida gränsen här men men…. Jag försöker i alla fall.

Om vi nu släpper det här med just Kollodialt Silver 2.0 och Anny Berglin och istället går på varför människor känner sig manade att skriva sådana här debattartiklar?!

Uppenbarligen ligger det inte sååååå mycket kunskap bakom artikeln utan den verkar mest skriven i ren affekt/rädsla. Är det den mediala uppmärksamheten som lockar? Den fick hon ju nerkärd ganska snart i halsen, eller är det ren och skär rädsla för ”det okända” som skrämmer?!

Visst jag kan tänka mig att inlägg där Ebola och cancer har cirkulerat skrämmer när Gaparna kliver in, dock har jag aldrig läst någon till slut eftersom jag mest fnissat och gått vidare.

Vi kan gå tillbaka några år och applicera exakt samma händelser och resultat på LCHF-debatten, allting går igen men ämnet är utbytt. Om några LCHF-haters fick en massa hatmail för sina inlägg i hur hemskt farligt LCHF är, vet jag inte, däremot vet jag hur jag har blivit bemött. Ett tag räckte det att säga att jag åt LCHF för att behöva ducka för det svavelosande som kom fram, men att säga att man åt lågkolhydrat gick bra. Dock är det ju exakt samma sak och här grundar jag mig på att människors problem ligger i själva ordet och den rädsla det orsakar.

Två andra ämnen som ger samma reaktioner är Feminism och Genus, jag menar, säg att du är feminist och jävlar vilka diskussioner man måste vara beredd på! Folk, kvinnor som män, är så oinsatta i vad både feminism och genus innebär att det blir rent löjligt. När de ger sig in i diskussioner så ser jag (som inte på något sätt är expert) direkt när en person vet vad den talar om! Att alla feminister är manshatare och vill kastrera alla män… nja, inte riktigt va…

Och nej, genus är inte ute efter att avköna folket, utan att göra allting okej oavsett könet! Biologiska mannen kan aldrig bli avkönad, han är alltid man, men han kanske inte ska behöva tänka på om han har ett kvinnligt eller manligt jobb, ”ett jobb” ska räcka och det ska ge lika lön oavsett könet.

Jag kan ta ett exempel till ”Hen”, hur många blir förbannade av bara ordet?! Hand upp!
Du tror säkert att han/hon ska bytas ut mot hen, eller hur?! Nänä, Han, Hon, Hen; Den Det… okej? Vet du inte han/hon kan du använda den/det/hen, och man använder ordet om man vill! Svårare än så är det inte men ändå ska folk stenhårt hålla fast vid allt felaktigt inom alla de ämnen som jag brinner för, jag kan tänka mig att det är så även inom andra ämnen som skapar debatt och som människor är jäkligt snabba att ha åsikt i utan att direkt sätta sig in i.

Varför gör man så? Är det rädsla för det okända? Eller är man bara lat?