Jag valde det som rubrik för det var det första jag kom på, inte för att rikta mig till någon specifik person.

Om någon av en händelse skulle känna igen sina ord eller tankeställningar så vill jag bara tacka för uppslaget, du/ni fick igång hjärnan…

Inlägget ”Who the fuck cares” som jag skrev kanske behöver lite förtydligande, inte för att beskriva för någon enskild människa utan begreppen. Det gick upp för mig att alla kanske inte uppfattar saker och ting som jag gör och framför allt, alla har vi olika ”glasögon” på oss för vad som händer i samhället.

Varför valde jag just den där artikeln, jag valde den inte för det specifika ämnet, jag valde den för rubriken, och att jag själv hade en historia i anknytning till det hela. Tittar man noga så är artikeln 1.5 år gammal och den har stötts och blötts till leda tidigare.
Däremot är utseendehetsen, kravet att passa in i alla ramar, kravet att se ut på ett särskilt sätt för att accepteras, BMI-/viktjakten och det ytliga alltid det samma. Vilken infallsvinkel man än har så landar man alltid i den objektifiering som sker i samhället.

Ärligt talat, för ett par år sedan såg jag det inte, jag förstod inte feminismen och de bakomliggande grunderna. Idag har jag fortfarande lite problem med analysen, att se flödet från en sak till en annan men jag ser det uppenbara.
Ta en reklamfilm för deo t ex…. När det är en kvinnlig deo så baserar den sig på att kvinnan ska vara fräsch dygnet runt i ett par dygn, den dödar allt vad svettning heter och framför allt, all lukt. För gud förbjude att vi luktar lite!
Då går vi över på den manliga deon, inget mindre än en formel-1 bil duger, han är snabb, tuff, och har ett helt team bakom sig, en riktig karlakarl.

Häromdagen såg jag en rubrik på en tidning, ag tror det var Hänt Extra eller nåt sådant där, ”Kändisarnas VÄRSTA Celluliter!!!” och en annan dag såg jag ”Tjockchockerna!”, Det var när jag såg den första tidningen som jag tänkte ”who the fuck cares om kändisarna har celluliter, alla har det mer eller mindre”. När det kommer till naturliga saker som hår, lukt, vikt och utseende så ska det naturliga direkt dissas, det duger inte. Det ska rakas, duschas sönder, smörjas in med farliga ämnen och hetsbantas till förbannelse!
Tjockchockerna var alltså kändisar som hade gått upp från storlek ”Benrangel” till ”normal”. Ta begrepper plussize-modeller, vet du vilken storlek dessa mulliga modeller har? 42! Det är inte kvinnans form jag blir förbannad på, utan att vi ska kallas tjocka i en högst normal storlek.

Visst är det helt ok att sminka sig, raka sig, gå i utmanade kläder, högklackade skor osv. Feminism innebär inte att man slutar vara kvinna, att man måste gå runt i bruna och grå kläder som tar bort alla tecken på feminina former. Man måste inte göra sig till man för att vara feminist, skulle i så fall män, som är feminister, göra sig kvinnliga?

Nä, raka dig, det är din fria vilja, men för vem rakar du dig? Din egen skull? Om du tycker det är äckligt, varför tycker du det är äckligt? I merparten av våra åsikter har vi lärt oss hur vi ska se ut. I botten ligger en könsroll och spökar. Det jag vill fram till är inte att klandra den som rakar sig, absolut inte! Däremot orsaken till att personen rakar sig, det är den jag ifrågasätter. Raka dig, eller skit i det, det ska vara ditt val, enbart ditt val och framför allt ska du inte spottas på oavsett hur du gör.

Om ni visste hur många gånger jag har lästa att naturliga saker, som t ex hår i armhålan, är onaturligt?! Om det hade varit onaturligt hade det inte växt där. Saken är den, jag skiter i om människor är rakade eller inte, jag störs inte av om någon har en babyrumpa i armhålan eller något som liknar de dammråttor jag har bakom soffan. Däremot så är det alla reaktioner jag ger mig på, alla de som vrålar onaturligt, äckligt och osexigt som jag argumenterar med. Som sagt, det är inte företeelsen utan reaktionen som spelar roll i mitt tänkande. 
Jag slutade raka mig för att lära mig att inte skämmas för att jag inte följde normen, i somras tänkte jag inte ens på att jag var orakad när jag var på Furulundsbadet. Numera är den grundläggande orsaken till att jag inte rakar mig att min Thaisten inte fungerar utan lite ”lö” i armhålan. Är man slätrakad kan alunet inte verka och torka till emellan svettningarna. Jag har märkt att oftast när jag luktar svett är när det sitter i tröjan, jag luktar sällan svett och om jag har jobbat och är genomsvettig så luktar man så klart, men efter en stund har svettlukten försvunnit, min naturliga bakterieflora som inte störs av kemikalier längre, får verka som den ska i en miljö som är avsedd för det hela. Första gången jag upptäckte detta var häftigt.

Jag älskar nagellack, häftiga skor och klä mig kvinnligt, jag jobbar fortfarande på det där tankesättet ”jag kan inte åka till affären i de här kläderna” joho då, det kan jag visst! Jag går ju inte naken direkt. Jag försöker lära mig av med att be om ursäkt hela tiden ”jag hann inte tvätta håret imorse, men det får se ut så här”, när det i själva verket var lite skönare att ligga kvar i sängen 10 min extra. Om jag vill ha ett hår som ser lite skitet ut så innebär det ju inte per automatik att hela jag är sjaskig. Framför allt, ingen annan än jag störs av håret egentligen, det är jag som kliar sönder mig.

Jag har personligen inte fått kommentarer direkt på att jag inte vill ställa mig bakom normer och roller. Däremot så skriver jag ”Jag” om mig som kvinna, samlar ihop alla erfarenheter jag har från nätet i de olika former och uttryck jag har läst och skriver t ex ”Jag är kräktrött på de antifeminister som skriker på hur jävla oknullvänlig jag är”, det är alltså inte mig som person jag menar då, utan det som yttras till kvinnan i allmänhet.
Att jag inte är knullvänlig har jag fått läsa först när jag har gett mig in i diskussionen och ifrågasatt varför man är äcklig eller vad det nu är man reagerar på. Jag skriver inte för att berätta mina erfarenheter, jag skriver om mina tankar och framför allt för att få andra människor att tänka, då får man ibland skriva om, skriva i metaforer och hypotetiskt.

Jag personligen går inte och tänker konstant på det här med könsroller men om jag står uttråkad i en kö så kan jag titta på rollspelet emellan människor, enbart för att lära mig att se de olika tysta ”repliker” som yttras mellan könen, och de är nästan alltid inom sina normer och könsroller. Framför allt tycker jag det är enormt kul att titta på t ex Bachelor och andra realityserier för att se detta interagerande mellan könen. Teskedspappan undrade vad i helsike jag satt och följde Bachelor för, och när jag förklarade varför så blev han genast lugnare *haha* att det var den psykologiska aspekten jag var ute efter, inte underhållningsvärdet…

Jag erkänner glatt att jag brottas fortfarande med min inlärda fördomar, normer och könsroller. Jag dömer ibland människor efter deras utseende men jag försöker att inte låta det påverka mig, oavsett vad mitt första intryck är av en människa så kan jag alltid omvärdera mig och många gånger när jag har låtit utseendet styra mitt tänkande så har personen visat sig ha andra egenskaper som jag uppskattar enormt.

För mig kommer människor i olika former och aspekter, framför allt vetskapen om att man kan inte vara omtyckt av alla, tycka som alla andra och värdera saker som alla. Däremot ska man acceptera folks olika delar och klarar man inte av en del så får man antingen tacka för sig och avsluta vänskapen eller förklara hur man känner. Ingen av mina närmaste vänner tycker exakt som jag, det finns nog inte en enda människa som gör, däremot så gillar jag att diskutera och argumentera. Att ha en åsikt kan aldrig vara fel, endast fakta kan vara fel, men den stora delen av vårt liv är en åsikt och således väldigt individuell, precis som utseendet.

För att gå tillbaka till rubriken och binda ihop det hela, jag är inte arg på någon…. Jag klandrar inte heller någon. Jag älskar människor oavsett utseende och form. Jag kan däremot bli upprörd och förbannad över normer, könsroller och fördomar. Det är dessa tre saker jag alltid diskuterar och skriver om, aldrig om människan som individ.