Teskedsfamiljens påsk

För Ians del var den kanske inte så kul för han fick i sig gluten på långfredagen och han mådde väl inte världsbäst på lördagen/Påskafton, men han hängde med så gott han kunde.

Vi lastade in barn och hund i bilen och drog till farmor och ”farfar” utanför Växjö. Ian och Affe sov i bilen och de var jättevarma när vi kom fram, solen strålade och det var varmt, självklart satt båda två på solsidan…

Hos farmor blev det fika och sedan fiskades det aborre i dammen, och den ena efter den andra aborren kom upp!

Det blev middag med stora mängder mat så farmor och ”farfar” behöver inte svälta den närmaste veckan i alla fall…

Det roligaste för ungarna var att storasyster var där hos farmor och de hade roligt hela dagen allihop!

Över lag var det nog den skönaste och trevligaste påskaftonen på mycket länge….

Senaste dagarna….

Etiketter

,

Nu har då påsken kommit till Halmstad. Den kom säkert tidigare än i tisdags (7/4) men det var då jag upptäckte det 😉

Jag var inne hos sonens dietist och hittade fjädrar i fler än en buske (?) och varmt var det också, bilens termometer sa 18 grader men 16 var nog mer sanningsenligt, men skönt var det, fast det blåste en del…

Idag (9/4) hade jag bara 1 barn hemma – lilla Prozac (även döpt till Alfred) och då känns det som semester att åka och shoppa! Han och jag åkte först till chokladbutiken där vi fick 300 gr choklad till priset av 200 gr! *yey* så ikväll har jag ätit rabarbertryffel doppad i mörk choklad *goooott*. Efter det så tog vi vägen till Rusta för att köpa garn, men de hade bara stora nystan (150g) i naturmaterial så vi köpte bara ett insektsnät till ytterdörren och åkte till Max istället =)

Efter att ha stillat vår hunger så åkte vi in till centrum och hittade faktiskt parkeringsplats! Det var längesedan jag såg så mycket folk i stan!
Prozac var lycklig för han fick gå idag istället för att åka vagn, eftersom jag bara hade han att hålla ordning på, trots det så hade han försvunnit inne på Rusta tidigare på eftermiddan 😉
Jag hittade det jag skulle ha och gick dit, sa ”kom nu” till Alfred och trodde att han hängde med som vanligt, men Alfred fick för sig att gå åt ett helt annat håll och krypa upp i en skyltningssoffa… Enligt en vänlig själ så satt han där och fnissade åt mig medan jag gick runt och letade, han var inte borta en enda gång, han satt ju på samma ställe hela tiden… enligt honom….

Vi promenerade Klammerdammsgatan ner och gick in till ”garntanten”, där hittade jag Eco Babyull, och det är ju både naturmaterial och ekologiskt, dessutom bara 25 gr i varje nystan så det blev fyra nyanser!! Det hade jag uppskattat i alla fall!! Så nu har jag både choklad och garn till det paket jag ska skicka iväg i den garn&choklad-bytar-klubb jag är med i… eller ja, man anmäler sig och så får man namn och adress att skicka till och så får någon annan min adress. Jag är MÄKTA nyfiken på att se vad jag får…

 

 

 

Idag, Långfredag, så jobbade maken på förmiddagen och jag stämde träff med kompisen på nya lekplatsen på Örtvägen här i Oskarström, har du inte varit där med dina/ditt barn så kan jag hett tipsa om den här lekplatsen!

Vi satt där i goda 1½ timme och sippade kaffe och knaprade waffers med chokladsmak och bara njöt i sköna solen! På vägen dit såg jag att grannens häck börjar sätta löv, och höjde jag blicken lite så såg jag ju faktiskt att det mesta sätter löv nu…

Barnen lekte och kivades som 2 st blivande 2-åringar, en 3½-åring och en 5-åring kan göra, på det där viset du vet, där man vill spika upp dem på närmaste vägg… alternativ tejpa ihop armar och ben PLUS mun med silvertejp…. Men både de och jag överlevde det också, antagligen tack vare den härliga vårkänslans skull =)

Väl hemma skulle lille Prozac INTE sova, det kunde jag göra själv – kärring (ungefär så)… jag testade om jag kunde få honom att sova i Ians växasäng, men det var ju fetkört. Innan jag ens satte foten på översta trappsteget för att gå ner så var ju han uppe och studsade som en studsboll, inte skulle han sova inte, han skulle LEKA!
Efter en timmas ”Alfred gå och lägg dig” så gav jag upp, gick upp och förklarade läget och lade honom i sin spjälsäng, med 2 spräckta trumhinnor som följd… den ungen kan skrika när det inte passar! Brydde jag mig? Jo förvisso gjorde jag ju det men väste olycksbådande genom tänderna att nu är det nog och nu håller han tyst och sover! Och det gjorde han *kors i taket*

Pappa har lagat husvagnen sedan han kom hem och jag har… eh… slappat framför datorn 😉 barnen springer som 2 svarta troll ute – det blir bad ikväll, särskilt som vi ska till farmor imorgon…

Nä, nu ska jag gå och kolla på Häxan Surtant och virka färdigt Ians Tombliboo.

Jag vann en bok…


Eftersom jag är ohjälpligt arbetslös så sitter jag hemma en del… När ungarna är på dagis så har jag mina härliga 15 timmar egentid i veckan.
Jag kollar igenom dagens platsannonser över 2-3 mackor, bokmärker och så söker jag dem på kvällen när barnen lagt sig… De här timmarna är mina guldtimmar tills jag får ett jobb….

I alla fall, jag gillar Malou von Sivers och hennes Efter Tio. I hennes filmklubb (tror jag det var) så recenserade de filmen ”Marley och jag”. Jag tror det är Owen Wilson och Jennifer Anniston i rollerna… Och då kunde man vinna en bok om man mailade in en hundhistoria. Jag satte mig vid datorn i nästa reklampaus och mailade följande:

När jag träffade min man hade jag bott ihop med min dobemanntik i 4 år, hon hade under vår tid ihop hunnit bli Bragdhund 2000 och var min bästa vän….

Min man gillade inte riktigt att dela min 90 cm breda säng med både mig och min dobermann, fast hon var en liten tjej, så när han flyttade in så fick hon ligga i fåtöljen… Vilket inte uppskattades… varje morgon när han gick till jobbet så sipprade hon in under mitt täcke, hon skulle alltid ligga mellan mina knän.

Det hände ganska ofta, min man är en glömsk man, att han kom tillbaka och VARJE gång hör jag hunden dra ett djupt andetag och hålla andan! Sedan håller hon andan tills han har gått igen, den hunden uppskattade varje sekund hon fick ensam med mig… fast hon älskade sin nya husse!

Idag har det snart gått 5 år sedan den där dagen vi fick ta henne till veterinären och juvercancern hade vunnit…. Men gud vilken hund, finns ingen liknande och kommer aldrig att göra…

För detta fick jag idag hem den här boken…. *jätteglad*

Vår Celiaki-resa

Etiketter

Ian är född i okt 2005, han vägde 3280 g och var 47 cm lång när han föddes, ingen stor kille alltså…

Han har alltid varit liten, men runt 2-2½ års ålder började vi reagera på hans stora vällingmage. Nog för att han åt välling rutinmässigt men det var 180-225 ml morgon och kväll ”bara”. Eftersom Ian har en storebror med Celiaki så höll vi ett extra öga på hans matvanor. Det ska även tilläggas att Ians mage aldrig uppförde sig normalt, aldrig normal konsistens utan geggigt är rätt ord, eller betong… oftast geggigt faktiskt, aldrig en normal kabel med andra ord 😉

Så i mars 2008 kom det vår första epifani… ”jag har ont i magen” vid måltiderna… Fram till den här tidpunkten så har jag alltid tyckt att han hade ”symtom” på Celiaki, dåligt hull, stor mage, liten muskelmassa, dålig tillväxt (mer än -1-kurva), gnällig och trött ofta.
När ”ont i mgen” tilltog så beställde jag tid på VC och kollade både Celiaki och laktosintolerans.

Den 6 juni 2008 var vi och tog blodproven. Svaret på laktosprovet kom snabbt, han är homozygot laktosintolerant vilket betyder att han har ärvt det både från mig och maken. Celiakiprovet tog lite längre tid men efter 3 veckor kom svaret, över 200 antikroppar/ml (antar jag), normalt ska vara under 20…
Vi fick remiss till gastroskopi med biopsitagning och i hela väntan på den operationen så infann sig ytterligare ett problem, Ian hade en stor polyp i näsan, förstorade mandlar och vätska bakom trumhinnan i öronen. Förutom att han hade ont i magen så hörde han dåligt dessutom!
Tack var Halmstads effektiva och flexibla läkarkår så fick vi bakat ihop båda operationerna till en enda, men fick vänta lite längre… Men det handlade om max ett par veckor.

Den 23 september 2008 var det dags för operationen –läs här om den– och väntan på svaren efter den var lång, även den här gången tog det 3 veckor att få svar och under den tiden tilltog Ians problem med magen, vi hade inte slutat med gluten för säkerhets skull.
Provsvaret på biopsin kunde inte styrka Celiaki! –Här har jag skrivit om det– Men hon ville ändå fortsätta utreda hans mage för även hennes ”magkänsla” sa att det var Celiaki…

22 okt 2008 hade vi fått remisser och tog Celiakiprov på alla 3 barnen. Denna dag var Ians sista dag på gluten, vi satte över honom på glutenfritt direkt efter testet. Laktosfritt hade han ju gått på sedan vi fick svaren på det i juni.

29 okt 2008 skrev jag så här: Ian börjar rätta till sig i magen! 2 dagar med normal avföring!!! Det har inte hänt så länge han har levt, antingen stenhårt eller bara gegga…. inget gnäll på ont i magen och han börjar bli mer energisk, äter som en häst – är alltid hungrig numera, ha gått upp 0.6 kg på en vecka, sover lugnt på nätterna (vaknar iofs tidigare också) och skrattar så han knäcker sig mycket oftare än innan… kanske jag har önsketänkande men jag vet inte…. jag för noga dagbok så får vi se om några veckor….

5 november 2008 kom provsvaren, Alfred hade 2 eller mindre, Ludvig hade också normala värden medan Ian fortfarande låg på över 200…

5 feb 2009 fick Ian lämna nytt antikroppsprov för att räkna antikroppar, de två tidigare testerna låg på över 200 båda två, allt över 30 är positivt för glutenintolerans… Alfred hade 2 eller mindre i sitt test… Så nu har han fått diagnos iaf och vi kan ta tag i alla försäkringspapper, intyg till skolor osv så att han får den kost och hjälp som behövs *skönt*. Gentestet som Ian gjorde visade att han har genen för Celiaki.
Läkaren frågade om jag märkt skillnad på hans hud, och när jag då tänkte efter så kom jag på att jag inte använt miniderm en enda gång i vinter…. Annars brukar jag smörja in honom ofta…. Inte så att han har ordentlgia eksem, men han är torr… Eller ja, var torr. Läkaren var jättenöjd med hans utveckling och framför allt avveckling av symtom, antagligen har vi fångat upp Celiakin innan hans tarm blivit mycket påverkad så det är därför + fläckvis celiaki, som gjorde att inte biopsin visade något. Han hade ändå en infektionpåverkan i tarmen fick jag veta idag.

20 feb 2009 fick vi resultatet för senaste antikroppsprovet, och gissa vad?! På det provet låg han på under 20!!! Alltså helt normalt värde! Vi har fått intyg för vårdbidrag och det ska sökas, måste bara få intyg på allas laktosintolerans… Det är alltså 3 gånger så dyrt att vara glutenintolerant (Celiaki) och dubbelt så dyrt att vara laktosintolerant.

*gräva gräva*

Etiketter

Med dagar fyllda av kräksjuka och nu gräva ner dränering runt huset så hinner jag inte skriva så mycket, men jag återkommer när regnet kommer 😉

I alla fall…. jag fick en länk på Facebook och filmsnutten var bara såååå träffande och helt med verkligheten överensstämmande! Faktiskt såg jag både en och flera saker som jag har sagt själv några gånger 😉 Här är filmen, lyssna och njut =)

Jag gjorde även en test på vem jag är i saltkråkan, jag vet inte om jag ska ta det som en komplimang eller en förolämpning 😉

En episod från var barn….

Etiketter

, , ,

Alla barnen fick sig en dusch ikväll, Totte kniper alltid ihop ögonen stenhårt och när maken skulle torka honom så säger han
”Totte, titta på mig”
Totte -”men jag ser inget” och kniper ihop ögonen hårdare….
Maken –”men det är ju för att du blundar” och Totte torkar ögonen och öppnar dem och säger
”men nu ser jag bra”…

*suck*

Jag sitter i soffan och stickar (läs; försöker sticka) och Alfred använder mig som klätterställning… Helt plötsligt så tar han tag i mitt ansikte på båda sidor och tittar mig djupt i ögonen och ler… vad nu då? Jag vet inte vad han pysslar med men han är rätt rolig så han får fortsätta…. Efter några ”arga-leken-stirrande” så sticker han ut tungan mellan läpparna och ska pussas…

Alfred är en rätt pussig liten kille (och pussvänlig också för den delen) men han är värre än en S:t Bernard…. han ska alltid pussas med tungan halvvägs ute, hur mysigt är det på en skala? Och har han väl dragit in tungan så är han snorig istället….

När jag kom till dagis förut idag så satt ett gäng barn runt en stor sandhög i sandlådan. Ian och Alfred hjälpte till att ösa sand på högen…. Jag satte mig jämte Alfred och frågade om det gick bra, han tittade sig omkring och fick så syn på mig, lade ner spaden försiktigt och KASTADE sig över mig =)

Ian satt på andra sidan högen och såg mig inte utan hörde mig bara, huvudet gick fram och tillbaka och han letade…. ”jag hör mamma men jag seeeer henne inte”….. Till slut fick han syn på mig och kom fram, min kommentar då var ”du ser ut som en liten korkad man som levde på 40-talet och som försökte ta över hela världen” (vem påstår att man ska vara tydlig till barn?) Ian hade snor rinnandes och i detta snor fanns mängder av sand så han hade en liten mörk Hitlermustasch… En av lärarna sa att de är ekologiska och använder sand istället för papper till snoret. Den där killen är en kul prick =)

* * *

Idag satt jag och såg efter 10 med Malou von Sivers… veckans tema är barn som föds för tidigt… visst ett bra och intressant ämne i sig och det är bra att man får insyn i den världen, särskilt när man har turen att inte behöva träda in i den, men alla runt omkring en är inte lika lyckligt lottade och som medmänniska vill man ju gärna stötta så gott man kan…. och då är inte kunskap fel.
I alla fall, både igår och -särskilt- idag har jag suttit och tittat och gråtit, eller ja, gråtit är väl fel uttryck om idag… HUR SJUTTON KLARAR HON AV DET?!?!?! Den där Malou…. Vid många tillfällen (ja jag är sorgligt arbetslös) så har jag bölat ögonen ur mig och hon har inte ens ryck till i ögonen?! Hur göööör hon?! Botox i själen?
Jag menar absolut ingenting elakt -det vill jag kraftigt dementera- utan jag är istället grymt imponerad av hur proffsig hon är! För att i nästa sekund snoppa av Gert Fylking i champangelunchen att tom inte han hänger med *my kinda girl*….

Olympia och Earth Hour

Etiketter

Lördagen den 28 mars var en stor dag för de små barnen…. Det var dags för årets premiär för Cirkus Olympia! Trots att maken fortfarande går på sin utbildningslön så kostade vi på oss en familjedag på cirkusen… Jag lovar, det första vi kostar på oss på mycket länge….

Jag trodde inte att Alfred skulle sitta särskilt still, men han var den som satt MEST still!!! Helt tagen av hela baletten! Ian var liiite springig medan Totte var över hela raden. På vår rad satt det 3 st förutom vi… vi tog rätt sektion 😉 på andra 2:a parkett-sektionen så var det rätt knökat om man säger…

Roligast på hela föreställningen var en trapetsakrobat som sedan återkom som kattdressör (återvinning?), i alla fall, han kom in och spelade full och trillade och hade sig, ungarna skrattade kan vi säga, särskilt när han ”slog” sig….

Så fort det kom in djur så spratt, levande ljuset Alfred, till och pekade och applåderade. Mest effekt hade kamelerna och hästarna, han sa till och med häst första gången, sådan var den effekten.

Efter föreställningen, där andra akten blev riktigt kall när värmen slutade fungera, så gick vi mot utgången… på vägen hittade vi killarnas halvsyskons kusiner totalt förtvivlade när de tappat bort farmor och farfar, men med hjälp av en pedagog på killarnas dagis (där även kusinerna går) så återbördades de snart till säkerheten. Det var riktigt lätt att tappa bort barn där kan jag säga….

Vi tog oss till ”pizzabudet” (som killarna kallar det) och så käkade vi pizza på plats, första gången vi är ”ute” och äter sedan Alfred var 3-4 månader gammal…. Maken har ju knappt varit hemma… Alfred firade tillfället med att slå sönder ett stort ölglas mot golvets klinker… Det var fest 😉

Maken, som skulle iväg och jobba, lämnade av oss hemma och körde iväg. Jag rustade barnen för sängen och kom efter nattning på att det var ju earth hour på kvällen…. jag kompromissade det hela genom att ha tv:n på, och fiskarna fick behålla ljuset på också faktiskt…. annars släkte jag ner allt som drog ström, trodde jag… en klockradio var fortfarande på förutom kyl/frys och värmepanna…. 14 värmeljus och säkert 7 rökelse gick av under timmen och jag tände faktiskt inte på resten av kvällen….

Let’s Dance-tankar

Mjo, det är väl officiell avbön här nu att jag faktiskt tittar på det här….Och så här i väntan på resultatet så måste jag faktiskt erkänna att jag är positivt överraskad av vissa…. Morgan Alling till exempel… Jag menar, den här lönnfete, smått alldaglige mannen med sådan total kontroll!! Finalen är inte vad den borde vara, Morgan borde varit där istället för Magnus….

Laila… jag trodde ett tag att hon inte hade en chans mot Magnus i finalen, meeeen… ärligt talat, jag såg knappt hennes shownummer för jag hade tårar i ögonen – jävlar i min låda vad bra det var!!!!! Där fick hon min röst! Jag hade INGEN aning vem jag skulle rösta på när de 4 första danserna var klara…

Som vanligt, i vanlig ordning så försvann Daniel Da Silva alldeles för tidigt… jag säger bara en sak; ”I could spread him on a cracker” *visslar oskyldigt*. Men vad sjutton, hade jag inte varit en ytterst lyckligt gift kvinna, utan haft de minsta tvivel på min man, så hade jag suttit på tåget till Göteborg nu 😉 Tanken när Aftonbladet basunerade ut nyheten att han skulle skilja sig var ”jaha, det var så dags nu! Bara 8 år för sent liksom”.

Nä mina vänner, nu är det dags igen… Må Laila vinna!

16 min senare:
*FAN* =)

Senast 12 april….

Etiketter

, ,

Stod det på lappen som vi fick från dagis (ja, jag säger och skriver dagis), då vill de ha semesterlappen inlämnad… Nu har vi fått dispans från det men hur lätt är det att lämna in hur ungarna ska vara lediga i sommar?
Vi har ju ingen som helst aning om hur livet ser ut ens nästa vecka…. Sommaren kan te sig som följer;

  1. Maken får jobba kvar på sitt jobb och min akassa är slut och jag får få på någon åtgärd, detta skulle innebära att barnen går halvtid på dagis, grovt räkna på nivå 2. Maken jobbar i så fall både dag , kväll och natt…
  2. Han får sparken och istället jobb någon annanstans, kan han komprimera arbetstiden så han kan jobba varannan vecka så är det också lugnt, då får barnen gå heltid på dagis varannan vecka när vi är ensamma hemma, för jag hamnar osvikligen på åtgärd om jag inte får jobb.
  3. Han får sparken och jobb någon annanstans och vi måste flytta….

Hur lätt är det att planera någonting utifrån det här? Jag söker jobb som en galning i Halmstad + kranskommuner men ännu efter 60 sökningar så har jag ”bara” 1 intervju bakom mig…. Men i värsta fall så får jag jobb i stan och maken jobb i Kiruna….

* * *
Den här bilden mötte mig förut när jag kom och satte mig vid datorn. Affe hade smugit upp jämte Ian som kollade på Elias på tv4 Anytime…
Alfred är en företagsam 20 mån gammal kille ;)Jag skrattade ganska gott åt Totte förut, han kom inrusande till mig på kontoret och vrålade ”Jag kan inte välta längre!!!”.
Ehhh… nähä…. och varför skulle han det? Detta har jag ännu inte fått svar på ;)Maken pratade i telefon förut, med ”facket” från sitt jobb och helt plötsligt säger han ”du, jag får lägga på nu, jag ringer dig om en liten stund”. Jag tar mig till vardagsrummet och ser att Alfred har tagit av sig byxorna och strumporna, blöjan har han vid knäna *tack gode gud att han inte bajsat* och Ian står jämte och hoppar och säger ”men han ska gå och kissa”… Vems påfund detta var vet jag inte… Alfred kom till toan men inget kiss kom…

Dessutom har jag börjat tröttna lite, och jag känner mig inte det minsta omedgörlig just nu…. för 1 år sedan – den 15 april – byggde jag en hemsida till en förening.
Jag reggade domän, fixade grafik, lade upp databas, byggde upp sidan snyggt och fint och skrev manualer till den som skulle ta över administrationen. För detta ville jag ha 2000 kr, vilket är en liten summa i jämförelse, med tanke på att jag snart är uppe i ett par hundra arbetstimmar…
Än så länge kan vi säga att jag jobbade ideellt… Jag har inte hört ett pip mer från föreningen än att de ville ha ÄNNU mer hjälp när webbansvarig byttes ut till en annan person.
Men nu har de fått till den 15/4 på sig att betala, sedan stänger jag ner sidan (eller ja, lägger den offline) och redan nu har jag satt ner behörigheten på webbansvarig, han kan inte göra några åtgärder alls from ikväll, bara titta… Vi får se om någonting händer nu….

Nu ska Alfred i säng och jag ska poppa popcorn till de andra två för lite fredagsmys, väl mött på er tills nästa gång…

Ian har svar på allt

Etiketter

Det är dags för Ian att gå och lägga sig, han tar av sig kläderna och börjar ta på sig pyjamas när han fastnar i Hjärnkontoret (på tv alltså)

Pappa: Men kom här din snigel så du får på dig pyjamasen idag!
Ian: Men jag är ju ingen snigel…

Pappa: Har du svar på allt? Varför skrattar man inte när man kittlar sig själv?
Ian: Men man får ju inte kittla sina kompisar….

Pappa: Varför har mamma och pappa så stora fötter?
Ian: För att ni inte ska ramla….

Och jo, det stämmer… ungen har svar på allt….

Sitter och sorterar bilder….

Etiketter

,

Och från förra veckan (090316) springer jag på de här bilderna från öppna förskolan. TramsIan har råkat måla munnen grön med tuschpennan…. Vissa sätter ju bakändan av pennan i munnen när de tänker… Inte Ian, han sätter udden i munnen, fungerar väl när det är krita….

Jag hade ett helt lekförkläde som ”haklapp” till Totte och Ian, men väl använt så gick det ju sönder… Och Affe förstörde effektivt mer än en tröja och byxor, trots febrila räddningsinsatser med Galltvål…

Jag har letat mig blå genom hela Halmstad efter ett nytt, där jag köpte det sista (COOP) hade de slutat med Babybjörns lekförkläde *trumpen*, och ingen annanstans hittade jag det heller….

Så fick jag en dag ett nyhetsmail från Funkybaby och där fanns det ett!!! I och för sig från IdaT *älskar* och 120 kr dyrare än det från Babybjörn, men en beställning gick in snabbt som sjutton och den 18/3 kom det.

Jag älskar hela lekförkläden! De kan äta hur de vill!! Undrar om jag ska skicka tipset vidare till ”Familjen Annorlunda i Staffanstorp”…. så att 2-åringarna får lära sig äta själva någon gång…. Affe har ätit själv i 10 mån nu… och han blir 2 år om 4 mån…..

Arg – arg – arg… och faktiskt! ARG!!!

Etiketter

, , ,

Idag har varit en sådan där dag där man vill stänga in sig i ett rum… eller allra helst; sätta munkavel på ungarna och SPIKA UPP DEM PÅ VÄGGEN!!!!

Tassen ska NÖDVÄNDIGTVIS vakna som en uranklocka vid 6.50-7.10 varje morgon, helt ok, jag går ut och stoppar ner lite leksaker i sängen, och hoppas att han nöjer sig en stund till *sniffar lite i luften för att kolla status i blöjan*

Idag tyckte AffeTass att ”kärringen inne i sängen skulle lyfta sitt lata arsle och komma och underhålla honom”!
Jag vet inte om jag har överdoserat vårljus eller vad det är men jag är trött som en bäver på valium vareeeeeeviga morgon, de senaste 2 veckorna…..

Jag drar på mig lite kläder och tar ett styck duracellkanin under armen och går ner och sätter på tv;n, lägger mig och slappar på soffan med ett 1/4 öga på AffeTass. En stund senare kommer en nypurrad 5-åring och kryper ihop under filten i hålan som skapas vid min rumpa där jag ligger på sidan i soffan… *våghalsig kille* Affe ska GENAST sätta igång larmet om att han minsann OCKSÅ ska sitta under filten *sucka*. Till slut är 2 barn nöjda, bolibompakanalen på och mamma slappar seriöst på soffan.
Efter en stund kommer pappa ner och då släcker mamma lyset ordentligt en bra stund.

På kyrkis fick barnen för sig att TOTALT ignorera vad jag säger, de gör sådant de vet att de inte får göra och när jag ber Totte lägga av med att kasta sig huvudstupa i skumgummihörnan så ignoreras det också helt, med resultat att han kastar sig och hamnar fel så han får knät i ögat *gott jobbat* och efter lite koll av hur han ser ut, inga allvarliga skador på ögat osv så säger jag bara att ”jag sa till dig att sluta, du gjorde det inte så nu får du skylla dig själv, jag visste att nåt sådant här skulle hända, därför bad jag dig sluta” och konstigt nog så fortsätter han själv konsekvensförloppet och förvånar mig en smula….

Ian får några ordentliga tillsägningar han också men hånskrattar åt mig *har han dödslängtan?* så jag fick sätta mig ner och riktigt ta tag i honom för att poängtera att jag menar allvar…. han hånskrattar igen…

Så här fortsätter dagen och lagom efter halva bolibompa brister det helt, jag får nog och skickar alla ungarna i säng, Totte och Ian utan filmtittande, och hädanefter är det filmtittande OM man har skött sig på dagen, det är en belöning numera, inte en rättighet. <– fet punkt

Det var ett tag sedan de hade dagar där de blir så här fullständigt rabiata – jag har bara tagit en lätt skrapning på ytan – kanske är det lugnt några veckor till innan de passar på att ta utvecklingssprång samtidigt….

Pappa anade status på hemmafronten via ett osande sms jag skickade och han tänkte lugna situationen med att, på hemväg från jobbet vid 20-tiden, köpa en cola light till mig (min craving efter Affe, jag skippar craving under graviditeten, jag tar den efteråt) och faktiskt så överlevde han kvällen =)

Kusinvitamin fyller 5 år!

Etiketter

Idag var det att traska upp i vanlig tid och bege sig norrut i ca 1 timmas bilfärd. Vi fick stanna på Björkäng och en lokal ICA-affär för att botanisera ett par nappar. Vi hade glömt nappar hemma och vi skulle så klart ge oss iväg när det var hög tid för Affe att sova… han fick sin napp iaf 😉

Vi fikade och div inslag skapade inte en helt trevlig stämning, men man börjar bli van…

Kusinvitamin fläkte upp sina presenter och den virkade kaninen verkade gå hem… När vi fikat färdigt var det ”titta-på-hästarna” som gällde, redan hemma ville Ian åka traktor och Totte ville rida, så det var ju bara att ge sig ut och åstadkomma nåt i den här vägen.

Ungarna for raskt iväg och borstade Docka och även Affe gjorde sitt bästa att borsta i knähöjd, hägre nådde han inte 😉 De fick även sitta en sväng på Docka, mer i ridväg körde vi inte idag eftersom en ny kusin är på väg…

Sedan fick Totte köra traktor!!! Stoltare unge går väl sällan skåda 😉 Om ni undrar vad det är för liv på hundarna så kan jag informera om att Lopphunden (som faktiskt heter Yrsa) talade om för gårdens rallybralla till slyngel, vart skåpet ska stå….

En dag i Landeryd

Etiketter


När man ser de här bilderna så skulle man kunna tro att vi är ett lämpligt offer för städtanterna i tv4…
Saken är den att lopphunden fäller och tiden som har gått sedan senaste dammsugningen (och golvtorkningen) är 18 timmar!

Om möjligt så skulle jag kunna dammsuga ihjäl mig när hon fäller….
Idag var Ian med Pappa Tesked i Landeryd för att besiktiga vagnar. Han hade pladdrat och grejat heeela tiden och de var där i 7 timmar, så när Ian skulle sitta i en vagn (säkerhetsåtgärd) när de flyttade på den, så somnade han 😉