Kategoriarkiv: #Åsikt

Jag är för samsovning!

14 söndag Okt 2012

Posted by in #Åsikt, #Småbarnsliv

≈ 4 kommentarer

Innan jag hade fått barn var jag övertygad om att barn och jag skulle sova bättre om vi sov i var sin säng, kanske jämte varandra men ändå i var sin säng.

När jag väl fått barn så insåg jag att principer i all ära… är till för att brytas. Föräldrar som håller fast vid sina principer, anser jag, är de som skapar problem som kanske inte egentligen behöver finnas. Man kan undvika många problem genom att följa barnets principer istället för att pracka på det sina egna.

Ludde var från början en väldigt bestämd ung man. Han sov gärna i sin säng på dagen men på natten var det lite annorlunda, han började natten där men kom sedan över till vår under natten. Det var lite trångt när vi låg 2 vuxna, en dobermann och en bebis i samma 120 cm breda säng, men det gick och vi sov så gott det gick. När Ludde var 3 mån flyttade vi till huset och sängen växte till 160 cm. Samsovningen pågick i några månader till, tills Ludde var ca 8-9 mån när han mer och mer sov hela nätter i sin egen säng. Däremot så stod hans säng i fotändan på vår säng efter flytten.

Så här såg det ut första morgonen i vårt nya hus….

Ian var lite annorlunda, han lämnade inte min armhåla under de första 6 mån. Han sov inte alls i sin egen säng utan skulle bara sova i armhålan. Vi knuffade in dubbelsängen i hörnet på rummet och så sov han mellan mig och väggen. Perfekt för då behövde jag inte ha koll på hur han låg i förhållande till kuddar, täcken osv. Han låg ganska skyddat med andra ord. Han började också mer och mer sova i sin egen säng vid ca 10 mån ålder.

Så här kunde det se ut på mornarna när Ludde hade vaknat också..

Jag insåg nu när jag satt och gick igenom bilder att Ian sov sällan ensam på dagarna heller, den första tiden. Mormor var här under de första veckorna och antingen sov Ian i min/mormors famn, på en kudde jämte mig/mormor eller på mormors ben. Är det bilder som inte innehåller en annan människa så ligger han i soffan och alltid i samma rum där jag, mormor och Ludde finns. Det var samsovning i dubbel bemärkelse.

Ian idkade även samsovning med katten Klubban

Alfreds födelse gav oss erfarenhet nr 3 av hur barn sover på nätterna. Med Alfred så ställde vi en spjälsäng mellan väggen och vår säng. Vi hade tagit av långsidan så han kunde ligga i sin egen säng men ändå vara på en armlängds avstånd så jag behövde inte gå upp ur sängen på nätterna, bara sträcka ut armen och hala in ungen. Alfred ammade mest hela nätterna men i och med att han ändå låg där, precis som Ian, så sov jag och barnen medan det var tutte i munnen. Den absolut bästa lösningen på nattamning för vår del. Inga nappar som trillar ur och när de blev hungriga drog de bara lite extra så kom det mat ur ”nappen”.

 
Redan när Alfred var 3 timmar gammal hade han hittat sin favoritplats, 
en självfotad bild från BB, 3 tim 3 minuter efter förlossningen.
Alfred i sin säng jämte min
Det brukade dock sluta med att han låg hos mig och sov, i armhålan…

När Alfred var två månader blev vi uppstressade av BVC som fick tuppjuck över hans sviktande viktkurva och avstannande huvudmått. Det tjatades om mer amning och stödmatning med ersättning, vilket han hatade, så vid 3 mån ålder fick vi börja lite med välling. Nu i efterhand kan jag se att huvudröntgen och all stress runt hans vikt och huvudmått bara var onödigt från BVCs sida. Alfred är en fågelunge och han ställde in sin viktkurva helt enkelt. Sedan den där första avstanningen och kurvbyte så har han följt sin kurva perfekt.

Alfred sov också med oss på dagarna. Han fick en avlagd lift till en av barnvagnarna, som han sov i på dagtid, i ett hörn av vardagsrummet. Ian blev lite avundsjuk så jag fick ragga tag i en lift till som han kunde ligga och titta på tv i, vi ska inte glömma att han bara var 1 år 10 mån när Alfred föddes.
Alfred var tvungen att lära sig att sova själv på dagarna när jag var ensam hemma med 3 barn under 3,5 års ålder. Att sitta med en sovande bebis i famnen var en lyxvara…
När han var 7 månader lärde han sig att sova middag ute på trappan i vagnen. Vi har en trappa under tak och med ett heltäckande regnskydd (sådant där genomskinligt) så blev det en perfekt sovatmosfär och hans sömn förbättrades och han sov bättre på både dag och natt.

Alfred var den som däremot var i särklass jobbigast på kvällen. Nog för att Ludde är en kvällssuddare men det är inget i jämförelse vad Alfred var. Han kunde illvråla i 3 timmar medan 2-3 vuxna (hans gudfar var lägligt inneboende under den här tiden) vandrade fram och tillbaka med detta vrålande ilskobert. Ibland somnade han bra men vaknade vid 23-tiden och kunde sedan vara vaken i flera timmar, inte kompatibelt med två andra barn som vaknade vid 6-tiden. Det här var en period mellan ca 3-7 mån ålder som han höll på så här.

Då kommer vi till Hannes, och ytterligare en erfarenhet som vi kanske är glada för att den kom sist.
Hannes är nu 2 år och 2 mån och strular fortfarande med sömnen…

När han föddes så samsov vi direkt på BB, vi låg i och för sig bara kvar en natt men ändå. Han låg i ”baljan” lite på dagarna, när det var mat och jag duschade eller var på toa t ex, annars var det min säng som gällde.

Hannes vägrade sova någon annanstans än i min närhet under de första sex veckorna! Jag kunde lägga honom jämte mig på en kudde i soffan men jag var tvungen att hålla en hand på honom och allra bäst sov han på min arm eller på mitt bröst.

101002 Nu börjar jag nästan bli rädd…. Nu har Hannes somnat själv på en kudde i soffan!!!! Han har ALDRIG somnat någon annanstans än i min/Jonas famn…. *jippi* *woho* Hannes sitter i babysitter och SOMNADE!!!! *ritar ett stort rött kryss i taket* synd bara att jag måste väcka honom nu. 

Jag skaffade snart en sjal till honom och den dagen han spontant somnade i babysittern så gick jag in på toaletten och dansade en liten segerdans…

Hannes sov aldrig i vagnen, den enda gången han sov där var när den rörde sig. Aldrig när den stod stilla. Han sov bra så länge jag fanns på avstånd där han fortfarande kände min kroppsvärme. Efter de första två månaderna blev det bättre på dagarna och han sov själv mer och mer på dagarna.

På nätterna gjorde vi som med Alfred, Hannes sov i sin säng jämte mig… eller ja, tanken var så i alla fall… Ett tag funderade jag på att döpa om honom till Cederoth, ni vet plåstermärket…

Hannes har genom de första 1 år och 10 månaderna av sitt liv, gnällt sig genom nätterna. Jag är lättväckt och har således vaknat mellan 2-6 ggr/natt. Jag har under större delen av 2012 känt mig otroligt stressad och trött, trött och trött. Jag har skyllt det mesta på Hannes, jag har aldrig fått sova ordentligt med än kanske 2-4 nätter i månaden när jag har fått sovmorgon.

När sommaren 2012 kom så ändrades Hannes sovmönster drastiskt. Han sov utan gnäll men däremot så började han nattvandra, han kom till oss varje natt under en tid. Nu några månader senare så kommer han ofta men inte alltid varje natt. Nu har vi dock rutiner på hur det ska göras och jag ska ligga på mage med Hannes liggandes på mitt täcke mellan mina ben. Han behöver känna sig ombonad tror jag, behovet av kroppsvärme är kvar. Han sover sällan med täcke så vi kör pyjamas och sockar istället och så får han ha en filt i fotändan på vår säng.
Så vi jobbar oss snabbt mot 2,5 års ålder och sömnen är fortfarande inte optimal, de andra tre har sovit bra sedan ca 1 års ålder.

Hur ser sovsituationen ut idag? Ludde valde under ett par år att sova själv, ensam i ett rum alltså. Vår trångboddhet gör att samsovning är ett måste. Alfred och Ian sov ihop länge i samma rum. men det senaste 1,5 året så har det varit svårt att säga vems säng som är vems, det är bara Hannes som har fast säng och numera även Ian, men det är av andra orsaker.
Barnen har friskt sovit i olika sängar varje natt, barnen har fyra olika sängar att välja mellan. Rotationen har varit stor och många nätter har de till och med sovit skavfötters, så det har varit samsovning (dela rum) och samsovning (dela säng). Vi tänker inte säga till dem vad de får och inte får göra när det gäller att sova ihop, för det kommer de få fortsätta med då vi har två  rum på fyra barn.

Jag tror att samsovning (bäddelning) är bra i från början och långt upp i åldern. Nu blir det för oss svårt eftersom det blir väldigt trångt i vår säng om alla ska sova där men Hannes sover ju allt som oftast hos oss och det är han som behöver det mest. De andra turas om de nätter som Teskedspappan jobbar och det blir inte så länge mellan gångerna. Däremellan delar de säng/rum nästan varje natt. De väljer på kvällen om de ska sova i egen säng eller tillsammans och i vilket rum de ska sova.

Jag tror att anknytningen blir maxad vid bäddelning, för båda föräldrarna. En sådan sak som att pappan tar vissa sömnmoment så mamman får sova själv då och då, och de får en egen anknytningsstund är nog guld värt.

Vad säger de som vet om samsovning (sängdelning)? Pja, som allting annat så är det ett för och emotläger. Den här artikeln är en bra utgång i ämnet.

För oss har samsovningen varit vår livräddning. Jag blev tillräckligt utschasad utan att behöva springa upp och ner på nätterna. När Hannes kom hade vi fyra barn under 6,5 års ålder. Jag älskar verkligen att samsova med ungarna och det ger sådan närhet som man har svårt att få till på dagen. Att ligga och vara på väg att somna när 8-åringen kryper intill och lägger en arm om en är en enorm kärleksförklaring.
Hannes kommer få komma in till oss så länge han vill, jag tänker inte hindra honom och inte Teskedspappan heller, för jag tror inte han märker när han kommer ens 😉

Mycket tyder på att amning liggande tillsammans med barnet på natten är en praktik som vi fysiologiskt är väl avpassade för. De råd som nyligen gavs i Läkartidningen bör modifieras genom att man pekar ut de faktorer som verkar riskabla, t ex sovande i soffa. Detta kan hjälpa mödrar som
upptäckt att amningen går lättare när de sover nära barnet.

Plötsligt så händer det!!!

11 torsdag Okt 2012

Posted by in #Åsikt

≈ 1 kommentar

Etiketter

Jag har skrivit tidigare om det äckliga som hundägare pysslar med här hos oss…

Jag lämnade i tisdags en kommentar på kommunens åsiktssida:

När vi flyttade till vårt hus på Videstigen i Oskarström i maj 2004 så fanns det en hundlatrin precis i slutet på gatan där den övergår i motionsslinga.
Ett par år senare blev den borttagen, antagligen pga resursbrist.
Detta har resulterat i att det har slängts otaliga bajspåsar i vår trädgård, precis utanför vår tomt och i våras plockade jag upp 18 st bajspåsar i direkt anslutning till vår tomt. Nu arrenderar vi en del av kommunens mark och häromdagen var jag ute för att kolla vad som ska röjas bort. Jag hittade ännu mer bajspåsar (med innehåll) som dessutom hängts upp i träden.
Denna stinkande trädutsmyckning är det direkta resultatet av att hundlatrinen plockades bort.
Det här känns inte som ett hållbart scenario, och jag ska sätta upp en stor lapp på vår soptunna som står 30 m bort, att de kan slänga bajspåsar däri. Frågan är väl om vi ska bistå med en tjänst som borde ligga i kommunens intresse? Då det från början fanns hundlatrin som användes flitigt.

 och idag, 2 dagar senare, fick jag detta mailet i inboxen:’

Vilket sammanträffande!

05 fredag Okt 2012

Posted by in #Åsikt, Sociala Medier

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Det gör jag också! Jag äter precis det jag vill och är glad! Vill jag sabba ketosen med godis, då gör jag det. Vill jag äta bröd, godis osv egentligen?! Nej, faktiskt inte… Jag vet att jag kommer må skit och jag vet att jag kommer svullna upp och få fejk-ångest…
Så faktiskt, jag äter också VHD!

Det är så med LCHF, man väljer inte bort något med sorg i hjärtat, utan man väljer att må bra. Är det något man verkligen verkligen saknar, som i mitt fall så är jag jättesvag för bröd, ja men varför inte tillåta sig det emellanåt? Man ska ju må bra i både själv och hjärtat…

Retuschera skolfoton?

05 fredag Okt 2012

Posted by in #Åsikt, Feminism/Genus

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Men seriöst?! Vad i helvete är det här för något?Dagens DN

Vi försöker från början få våra barn att vara stolta över sig själva, sin kropp, sina gärningar och sin person.

Vad säger samhället? ”Nej för helvete! Du duger bara om du är smal, rakar dig överallt, har senaste modet och plutar med munnen, du duger inte det minsta så du kan förfalska ditt skolfot här, jätteenkelt!”

Det är vår förbannade skyldighet som föräldrar att få barnen att förstå att utseende egentligen spelar liten roll, framför allt att småtjejer från början inte ska läras att kläder ska vara på ett särskilt sätt, plutas med läpparna och framför allt de här 4-åringarna i sexiga poser! Mitt hjärta gråter ofta när jag ser kompisars bilder på Facebook. De här små underbara individerna står där med händerna på höfterna och sänkt haka för att få till den där förföriska looken.

Jag skuldbelägger inte någon förälder för dessa foton, tro inget annat! Jag skuldbelägger normerna och samhället men aldrig den enskilda föräldern! 
Var och en får själva upptäcka vad det är de håller på med, jag vill inte vara den som kommer med pekpinnar och påtalar saker och ting, det kan jag göra här, i mitt forum där jag kan vara krass och rakt på, man väljer ju själv om man vill läsa eller inte.
Det är här jag kan vråla ”SNÄLLA! SLUTA GÖRA ERA FLICKOR TILL OBJEKT!”

Vi föräldrar till pojkar behöver nästan mer tänka på att lära våra pojkar hur man är omhändertagande om andra, att respektera andra att alla är lika värda oavsett kön, kultur eller hudfärg t ex. Pojkar lärs upp att ta sin plats på bekostnad av flickor. Det var så redan när jag var telning och gick i skolan och jag tror definitivt inte att det är mindre av den varan nu!

Jag vet att jag anses som sträng till killarna, jag är inte döv fast jag står med ryggen mot, men vet ni? I couldn’t care less!
Jag har vilda barn som (tyvärr) leker de här brottningslekarna, krigslekarna osv.

  • Däremot vet jag att de många gånger lägger sig i när någon blir trakasserad på skolan och tar den svages parti.
  • Jag vet att de lägger sig i när det är för grova orättvisor på gång eller om någon ljuger.
  • Jag vet att de går inte på andra för att de kanske inte har kläder som ”hör till rätt kön”

Jag skulle kunna fortsätta men jag vet att ni har förstått. De är omtänksamma för det mesta men även de är barn och ska lära när  och var man gör vissa saker eller inte. Ingen är perfekt eller hur?

Jag försöker berömma mina barn med sådan jag vet inte är utseendefixerat eller prestationsfixerat. Jag försöker undvika fraser som ”vad duktig du är”, ”vad fin du är” eller liknande. Jag försöker lägga värdet på dem själva, det är inte alltid lätt men ett exempel man kan ta är att jag älskar när man kommer till förskolan och de möts av ”Men kommer du! Vad trevligt att se dig idag” och jag får kväljningar när jag hör ”God morgon! Vilken fin tröja du har idag”, tack och lov så har personalen på vår förskola koll, man hör inte så mycket utseendeprojekterade kommentarer.

Det härligaste jag varit med om var en av de första gångerna Alfred kom i klänning till förskolan. Han möts nästan direkt av kommentaren ”men han är ju kille, han kan inte ha klänning” och läraren sa direkt ”Kan han väl! Det är inga som helst problem, du ser ju hur bra det går!”, efter det var det liksom inget konstigt med att Affe kom i klänning ena dagen och spindelmannendräkt andra dagen…

Jag vill verkligen att mina barn ska känna sig stolta över den person de är, att de inte ska lägga allt sitt egenvärde i utsidan att det är de som ska spela roll, inte deras kläder eller frisyr t ex.

Vi blir ständigt motarbetade av samhället och klimatet i skolan, men jag tänker inte ge upp!

HUR ÄCKLIGA ÄR NI?

27 torsdag Sep 2012

Posted by in #Åsikt

≈ 4 kommentarer

Etiketter

Jag är hundägare, jag har aldrig någonsin ens varit i närheten att göra det som vissa hundägare tar sig till här, precis utanför vår tomt.

Det gäller alltså röda/gula/blå slingan ovanför Hemköp i Oskarström, i Videstigens förlängning.

Hundägare tar alltså upp hundbajset och slänger ut påsen i skogen?! ÄRTHJÄRNOR!

”Andra hundägare har tagit upp era bajspåsar från marken för att ni
kanske ska få dåligt samvete, verkar funka så där eller?”

Ni tar alltså upp bajset för att visa ”se nu hur duktig hundägare jag är” för att 20 m senare slänga påsen i ett buskage vid sidan av vägen, när ingen ser. För att bära den 30 m till och slänga den i vår soptunna är för jobbigt eller?

I våras plockade jag upp 18 bajspåsar som låg i direkt anslutning till vår tomt, det var inom 3 m från tomtgränsen. Tack så jävla mycket för det era äckel! Jättemysigt att ha det precis utanför tomten, särskilt där barnen leker och det bara för att ni är jävla ögontjänare och skitlata!

Nästa år är det grishage där eftersom vi arrenderar den marken och då riskerar ni även djurs liv, ännu mer än vad ni gör idag!

Det här är vår soptunna
Alla hundägare är välkomna att slänga sina
bajspåsar i den istället för i skogen!
När vi flyttade hit 2004 fanns det en hundlatrin precis i slutet på gatan, men precis som med underhållet av parkmarken på Videstigen så är det aaaalldeles för dyrt att både klippa gräset och tömma hundlatrinen, vilket då resulterar i att latmaskar kastar sina bajspåsar i skogen.
Tack för det kommunen!

Du är kokt i bajs!

23 söndag Sep 2012

Posted by in #Åsikt, Sociala Medier

≈ 6 kommentarer

Etiketter

För ett tag sedan fick jag den här kommentaren på youtube

Det är inte första gången jag får sådana här liknande ”anonyma” hatinlägg från s.k. folk. Det rör mig inte direkt ryggen eftersom jag vet att mina barn efterfrågar att jag lägger ut filmer och bilder på dem. De vet även om att de i framtiden kan välja att jag tar bort saker där de är med, med tanke på att t ex Hannes bara är 2 år ännu….
Just det avsedda klippet tiggde både Ian och Alfred att jag skulle lägga ut, jag anser inte att det ens är i kvalitet att lägga ut. Jag skulle kunna göra som jag brukar göra, bara kräkas lite galla på dem och ta bort skiten, men jag tänkte jag skulle göra annorlunda för en gångs skull….
Hade hen haft något att stoltsera med innanför pannbenet så hade hen frågat först om barnen var med på det hela innan hen kräks ur sig sitt hat och visar offentligt hur korkad hen är, anser jag i alla fall…
Nåja, jag har hört att slår man på skit skvätter det bara….

Är den biologiska föräldern alltid bäst?

22 lördag Sep 2012

Posted by in #Åsikt

≈ Lämna en kommentar

Jag har funderat på det flera gånger förr, men med anledning av de senaste skriverierna om lilla Haddile, som ska utvisas bara för att Migrationsverket vill att modern och dottern ska återförenas…

Om nu modern hade velat ha flickan hade hon väl gjort allt för att se till att hitta flickan eller? Det finns mer detaljer i det hela men jag anser att man tänker inte på flickans bästa i fallet!

Jag kommer nu osökt in på det faktum att jag anser att den biologiska föräldern inte i alla fall är den bästa att ta hand om sitt barn.

Det finns många fall, utan att ta upp något specifikt, där barnet faktiskt mår bättre hos andra människor som älskar det villkorslöst och ser till barnets bästa. Vill en människa inte ha sitt barn ska hen inte tvingas på det, barnet kan få en kärleksfull och fullgod uppväxt hos andra människor.
Barnet skall däremot alltid ha insikt i varför biologiska föräldern gjorde som den gjorde och skall alltid känna sig älskad av de som tar hand om dem.

En familj behöver inte nödvändigtvis vara av biologisk karaktär, den kan lika gärna bestå av människor som ser till varandras bästa och som finns där i ur och skur. Min familj är utspridd över så stora ytor att familjebanden inte alltid räcker till. Däremot har jag i min närhet ett flertal människor som många gånger står mig närmare och som jag kan vända mig till med allt!

Jag har inte många tankar som dessa människor inte känner till, och de finns där…. på samma sätt som jag finns för dem. De är däremot inte biologisk familj, men de är min familj, på samma sätt som min man och mina barn.

Det är det jag menar med att den biologiska föräldern inte alltid är den som är bäst lämpad att ta hand om sina barn. Den som kan ge barnet den villkorslösa kärleken och det stöd det behöver och som alltid finns där, är den som är bäst lämpad.

Däremot! Den biologiska förälder som vill ta hand om sitt barn, som är villig att ta emot hjälp för att få allting att fungera, skall ges den hjälpen och inte bli ifråntagen sina barn! Nu menar jag inte barn som misshandlas eller på andra sätt utsätts för övergrepp, utan där föräldern kanske är ung, eller på annats sätt inte har greppat föräldrarollen riktigt. En människa som vill ställa allt till rätta skall ges den möjligheten. Inte bli ifråntagen möjligheten.

Den perfekta föräldern finns inte, däremot skall intentionenen och strävan efter att vara en bra förälder finnas där. Människor som har en bild av hur de vill vara som förälder, som inser när de har ställt till det och kan erkänna att de har gjort fel och be om ursäkt, är så nära en perfekt förälder vi kan komma.

Alla gör misstag någon gång och kan vi inte bekänna våra misstag för våra barn, hur ska vi få våra barn att bekänna sina misstag? Hur ska vi få barnen att känna att det är ok att göra misstag och lära sig av dem utan att för den sakens skull vara en värdelös människa?
Misstag finns för lärdomen, inte för att klassa varandra som värdelösa, eller sig själv heller….

När jag har haft mina dippar i humöret så har jag förklarat för mina barn varför, att jag har varit lite ledsen och då har jag blivit arg alldeles för lätt. Att det är jag som har gjort fel egentligen, inte de och att jag är ledsen för hur det har blivit. Sedan har jag försökt att be dem om hjälp innan jag blivit arg och det funkar faktiskt, det är bara jag som ska tänka till ett varv innan jag stiger på den där bergochdalbanan av känslor….

De förstår, jag lovar!

En av de här människorna som jag talade om ovan, som alltid finns där, satte så bra ord på det. Jag snor hens ord…

Förvuxna småbarn!

19 söndag Aug 2012

Posted by in #Åsikt

≈ 4 kommentarer

Etiketter

Det är vad ni är… ni killar som tyckte att vår gata såg ut som en crossbana…

Jag stod bara ett par meter ifrån er, jag kan ha fel, men jag tyckte ni såg ut som 30-årsåldern hela högen. Eller så såg ni bara ”gamla” ut. Jag menar, vilka ansvarstagande människor i den åldern uppför sig så?

Jag kan härmed informera er om att vår gata INTE ÄR en crossbana!

Jag kan också informera er om alla de lagbrott ni begick när ni framförde oreggade fordon på allmän väg. Vår gata, inklusive dess förlängning ut i skogen, ingalunda är inhängnat område. Grusvägen i skogen är  dessutom ett populärt promenadstråk och motionsslinga, varpå det uppehåller sig ganska många människor där. Alla är inte beredda på att få en cross i ansiktet när som helst.

Sedan är det som så, mina barn cyklar ofta på gatstumpen utanför vårt hus, i den farten ni accelererade upp till hade ni aldrig kunnat väja för nåt utav dem. Minutrarna innan ni körde var det tre barn ute på gatan och cyklade. 20 min efter ni körde förbi, rymde 2-åringen.

Det kan jag lova er, kör ni på nåt barn (finns en hel del, inte bara mina) på gatan, så kommer ni aldrig kunna få barn, för jag kommer mata era utslitna testiklar till hunden! Eller ja, det är det mildaste jag kommer göra…..

Kan vi vara överens om att cross kör man på inhängnat område och inte på gatorna/motionsslingor och står det 30 på skyltarna så betyder det MAX 30 km/h och inte MINST 30 km/h!

Lagen säger att du ska kunna väja för varje förutsägbart hinder, ett barn på en villagata är ett sådant hinder….

Jag hoppas verkligen att ni aldrig kör på och skadar ett barn i byn…

Vilket värde gäller?

13 fredag Jul 2012

Posted by in #Åsikt, Feminism/Genus

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

En oerhört klok vän skrev på i sin facebookstatus:

”Vad kvinnor absolut ”inte får göra”. Vägra behaga o vara sig själva. Vara arga eller på dåligt humör. Vägra le ständigt och våga visa annat än glada miner. Propsa på bekväm före snygg och eller sexig. Ha för mycket åsikter. Tänka mycket. Vara för självständig. Inte ständigt fråga efter omgivningens godkännande. Ens antyda kroppsliga funktioner. Men undertecknad ångar på i ullstrumpor o skiter i ovanstående och säger take it or leave it, jag ändrar mig inte för att andra inte gillar det…”

Jag skulle vilja lägga till att kvinnor dessutom klär upp sig och gör sig fina för ANDRA KVINNOR! Man vill ha kvinnors acceptans och vara ”lite bättre” än den kvinna som står jämte…

Det är inte kvinnan som väljer att ta på sig snygga kläder, högklackat och sminkar sig som ska angripas, nej, långt ifrån, det är normerna och rollerna som ska tas itu med, människans syn på könen – inte individen…
 
Man kan gilla snygga sexiga kläder och skor i massor, det ska man inte sluta med. Mina naglar är nästan alltid långa och målade, mitt hår är alltid färgat, jag gillar kläder och det är inget fel i det. Man kan förespråka genus och feminism i högklackat och urringat, finns inget som motsäger det….
Det är våra normer, om vi känner oss tvingade att raka, bära de där kläderna, vara på ett visst sätt som är problemet, inte den individuella klädstilen.
 
 

De är snabba som vesslor de små rackarna!

01 söndag Jul 2012

Posted by in #Åsikt

≈ 3 kommentarer

Etiketter

Nu när det är Almedalen och särskilt när SD står på scen och jiddrar i vanlig ordning, ja då kan jag säga att de sk ”högerextrema” är på hugget!

Ska man överhuvudtaget öppna munnen inom politik på t ex twitter så ska man vara beredd på att överraskande bli konfronterad med

  • Åsikter man inte har
  • Få det du skriver kraftigt förvanskat till den andra sidans fördel (kul ändå eftersom jag inte vet vilken sida jag själv vill tillhöra) 
  • Få en tanke omskriven till nåt man helt plötsligt har gjort
  • Att hela din bekantskapskrets blir indragen som ”dina polare” (”jag” betyder jag, inte vi)
  • Få känslan av ”va?”, ”men vaffan?” och ”är de dumma på riktigt eller spelar de bra?”
Jag har suttit många timmar i otaliga diskussioner med personer som inte vågar stå med något som helst identifierande namn på sitt twitterkonto, och någonstans finns alltid ”värnar om Svea”, ”högerextremist” eller ordet ”höger” i någon form. Det har varit fler än en ska ni veta och ändå har diskussionsämnet alltid varit det samma, invandrarnas fel till samhällets negativa sidor.
Vi kan säga att ett antal personer har proppat min feed full med det ena efter andra påståendet om det hela och presenterat siffror i massor! Men inte en endaste gång har jag fått den källhänvisning presenterad för mig, som jag har efterfrågat.
Får jag siffran att ”genomsnitt 78% av de som blir omhändertagna av polisen, varje dygn, är invandrare”, ja då vill jag ju veta varifrån denna siffra kommer, vem som tagit fram siffrorna och hur. Vem som helst kan ju hitta på siffror och presentera dem, det har vi ju sett partiledare göra förut t ex.
 
Numera blir det inte så mycket diskussioner, jag kontrar en siffra/påstående med ”källhänvisning tack” och nappar inte på de försök till att byta ämne, slingra sig genom att påstå att jag ska motbevisa dem istället, eller när det tryter i diskussionstalangerna att istället övergå till att smäda…. diskussionerna dör ut när man till slut inte får svar.
 
Jag har aldrig någonsin fått en länk med källan till påståendet, oavsett vilken form det var… 
 
Ja, efter all denna tid, så hade känslan av att langa iväg ett ägg mot den där scenen på Gotland, suttit jävligt fint. Hade jag gjort det? Nej så klart inte. Det förstår de flesta människor…

 

Sant eller falskt om #lchf

27 onsdag Jun 2012

Posted by in #Åsikt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

[länk till inlägget]

Ja, ingen har väl egentligen missat den här bilden eller?

Återigen har media skapat rubriker och brasklappar av lite luft. Finns det någon med lite substans innanför pannbenet som baserar en hel vetenskap på en enda liten enkät?

Media pumpar in totalt felaktiga fördomar i livsstilen och eldar på de människor som anser sig ha rätt att bokstavligt attackera människor som väljer lchf.

Läser man runt på olika ställen så är folk så indoktrinerade av medias okunskap att man faktiskt inte orkar tala om för dem om hur fel de har blivit informerade. Hur de tror på betalda rubriker i dagstidningarna. Betalda i form av att rubriksättarna vet vad som säljer.

Vill ni veta vad som egentligen sägs i enkäten? Kolla in Kostdoktorn.se.

Ja, jag vet att han förespråkar lchf men man kan inte komma ifrån att han faktiskt presenterar båda sidor korrekt, as far as I know. Han vinklar inte som media gör. Han förespråkar med bra grund att stå på. Allt han säger kan understödjas med många undersökningar, är det bara en observationsstudie framgår det i texten, och även poängterar hur osäkert det är med observationsstudier, oavsett om det gäller plus-sidan eller minus-sidan för lchf. Sådant bryr sig inte media om.

Om jag väljer att äta lchf, är det inte min lagliga rätt precis som rökare väljer att fortsätta röka eller att gravt överviktiga människor fortsätter att äta den kvantitet mat de gör?
(och nej, nu menar jag inte de som känner sitt hälsoansvar, utan de som vet att de kommer dö om de fortsätter t ex)

De enda betänkligheter jag har är miljön, jag försöker klimatanpassa min mat. Varför tror ni vi kommer försöka producera våra egna ägg och egna köttprodukter? För att det är enklare? Billigare? Njae, knappast, eller ja, äggen hamnar väl på några ören i kostnad istället för kronor och då är det definitivt lösgående sprättägg det handlar om.

Det svåra är att hitta foder som inte innehåller mängder med soja, vilket är bland den största miljöboven inom både köttproduktionen och vego-banan. Sedan finns det ju organisationer som hävdar att soja inte är värdigt att kallas föda ens, detta tänker jag inte orda något om eftersom jag har läst för lite om det.

Men nej, bara för att man äter lchf så innebär det inte att man frossar i kött och mejeriprodukter. Gör man det äter man ”fel”, man ska äta 1-1,5 gr protein per kilo kroppsvikt om dagen, och då är det den kroppsvikten man vill nå som gäller. Vill man gå ner till 60 kilo och man väger 82 kg så är det alltså 60*1-1.5 som gäller och som man ska äta efter. Baserar man kosten på ägg så kommer man snabbt upp i denna mängden med en ynka köttbit om dagen.

Man ska inte frossa i mejeriprodukter heller. Ett glas mjölk kan ge dig 50-100% av dagens samlade kolhydratintag t ex. Många visar sig även vara känsliga på mjölkprotein och reagerar negativ när de äter mejeriprodukter. Om man äter för mycket protein får det samma effekt som för mycket kolhydrater, viktnedgången avstannar och vänder (om man nu är viktfokuserad), för oss som äter först och främst för välbefinnandet så blir man bakfull! Seg, kass mage, ångestbultande hjärta, oro i kroppen osv.

Är det någon som har fler ”mediasanningar”? alltså helt åt helvete felaktigt angående lchf så kan vi mörda de myterna här med…

Och media klantar till sig igen….

26 tisdag Jun 2012

Posted by in #Åsikt, Tåg

≈ 1 kommentar

Det här är kanske inte så stor deal för er, men för mig/oss som är involverade mer än en sätt i vad järnväg innebär, så är det här en fördjävlig bild!

Den finns i nr 6/2012 av tidningen Allt om handarbetes Stickmagasin.

Vad är det nu för fel på den? Jo, det är synnerligen förbjudet att vistas i spår om man inte har tillstånd och utbildning på det hela.
Framför allt är det helt åt helvete fel av en tidning att medverka till en felaktigbild av vad man får/inte får göra. För det är med vuxna som med barn, de gör inte som du säger, de gör som du gör….

Så jag skickade ett mail till ansvarig utgivare:

Hej!
Jag blev minst sagt väldigt upprörd (förbannad är rätt benämning) på bilden på sidan 22, den där Bente Geil sitter i en fåtölj PÅ ETT JÄRNVÄGSSPÅR!!!
I min värld är det osedvanligt korkat att publicera bilder på lagöverträdelser!

Media måste lära sig att det är förbjudet att göra så där och absolut olämpligt att visa den typen av bilder i media! Det är förbjudet att vistas i spårområdet utan tillstånd från infrastrukturförvaltaren eller järnvägsföretaget och om man har tillstånd så kräver vissa att man har utbildning, och det är tyvärr så att folk får de mest konstiga idéer när de ser liknande bilder.

T ex är det så att järnvägsvärlden och media har en tyst överenskommelse om att media inte ska rapportera om självmord på spåret för man har forskat på det och bevisat när media nämner självmord med hjälp av tåg så ökar den typen av självmord.
Nu har ju det inte egentligen något med obehörigt spårbeträdande (eller spårspring som vi brukar kalla det) att göra men det var ett exempel på vad folk kan få för idéer…

Det pågår hela tiden arbete för att få folk att fatta hur farligt det är att beträda spår. En sådan här bild motarbetar det arbetet.

Allra helst vill jag polisanmäla hela skiten men börjar så här, och du får ta det hela eftersom du står som ansvarig utgivare.

Upprörd och arg över vilken bild media förmedlar till sina läsare!
/Magdalena

Jag tackar vännen Ami för lite fakta och formuleringar till mailet…. För den som känner sig manad så har jag mailat kb@jacobsen-publications.se, jag tror hen vill höra din åsikt i ärendet också….

Har varit barnfri och sprungit i affärer….

25 måndag Jun 2012

Posted by in #Åsikt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

När man har 4 barn och sällan är ifrån dem, så är det riktigt skönt att veckohandla… Faktiskt.
Om man får göra det utan barn och i lugn och ro…

Idag var inget undantag, inte efter 1 veckas sommarlov, med alla barnen + 1 bonus hemma. Den andra bonusen kommer senare i sommar när hen har jobbat färdigt på sommarjobbet.

Men i alla fall… först en vända på Ö&B för att införskaffa en ny brödrost för den gamla skapade små bränder av förkolnat bröd, och med en glutenintolerant i familjen så rostar man mycket. Brödet fryses in direkt när man bakat det och så kör man frusna skivor i brödrosten och får färskt bröd *hepp*.
Dock blev det en termoskaffebryggare också utav bara farten.

In på Willys och köpa ”tvättbalsam” och stenbitsrom. Willys stenbitsrom kommer i större burkar och är godast hittills av de jag har ätit.

Det var här på Willys jag råkade ut för dagens i särklass mest irriterande människa…

När en söndersolad ”uppenbarligen rik” människa står framför en i kön så kan man börja ana.
När den här Peak Performance-dunväst försedda människa i Gucci-flipflops och ohemula mängder smink börjar ösa upp de 3 varor hon har på bandet, då befarar man det värsta… och sedan får man det bekräftat!
Människan står kvar där i bortersta ändan på bandet! inte nog med att människan blockerar det egna bandet, nej då, hon ställer sin kundvagn på tvären och blockerar även bandet i kassan jämte!
Jag kunde lätt lägga upp 2 burkar stenbitsrom och 2 flaskor balsam på bandet, däremot funkade inte ”ursäkta mig” det minsta, människan bara tittade nedlåtande på mig och jag fick gå runt henne för att hämta en sådan där avdelare (nu kom jag på att jag kanske skulle struntat i att gå runt och hämta en, hon kunde ju ha betalt mina varor också när hon var så osedvanligt tråkig).
När personen i kassan jämte knackade henne på axeln och frågade ”skulle jag kunna få komma fram?” så fick han bara till svar ”jag är strax klar”… eh? jaha?
Att den kön växte besvärade henne inte…

Människan tyckte även till kassörskan ”skulle du kunna skynda dig lite”, när kassörskan letade streckkod. Tack och lov blängde hon bara på ”överklasstanten” och fortsatte i sitt högst normala tempo.

När en människa uppför sig så här, oavsett kön, nationalitet, hudfärg eller längd, då blir jag en smula irriterad. Finns ingen som helst anledning att behandla andra människor annorlunda, beroende på inkomst eller nåt annat, man behöver definitivt inte behandla andra människor nedvärderade eller på annat sätt vara otrevlig. Sedan struntar jag högaktningsfullt i vilken stad/stadsdel/inkomst man kommer från/har….

Efter Willys kom jag ut i det avsvalkande regnet (välbehövligt) och så vidare till ICA Maxi. Jag hade här tur… Precis innan hände en trafikolycka längre ut på Laholmsvägen, jag såg hur igenkorkat det var längre ut, men jag skulle ju in vid högskolan. Jag läste sedan att en person var förd till sjukhuset, hoppas det inte var för allvarligt bara…

Efter en timma i affären, stressade inte direkt, så kom jag ut i… hällregn är som duggregn i jämförelse… blöt blev jag!

Höll på att sluta olyckligt för mamman….
Ungarna älskar Nachos & Chili-smak, mamma höll på att komma hem med gräslök/paprika

"Vi Föräldrar stoppar omslagstävling"

02 lördag Jun 2012

Posted by in #Åsikt, Feminism/Genus

≈ 5 kommentarer

Etiketter

Det var inte en dag för tidigt!!

Jag motsätter mig alla tävlingar som baserar sig på barnens utseende eller ev talanger. Toddlers &
Tiaras är till exempel program som ger mig kalla kårar och tårar i ögonen.

”Omslagstävlingsformatet funkar inte att applicera på äldre och mer medvetna barn utan att fokus flyttas från föräldrarnas stolthet och glädje till något som faktiskt påverkar barnen på olika sätt”

Varför måste man alltid fokusera på ”åh så söt” när det gäller barn? Barn som hela tiden blir bedömda utifrån sitt utseende kommer till slut inte ha något annat att tillgå, för de har fått lära sig att det enda som spelar roll är deras utseende.

Ett barn som hela tiden eftersträvar ”åh vad fiiin du är” kommer en dag att upptäcka att det inte är någon som säger så längre, eller ja, ytterst få i alla fall.

Jag tror bergfast på att t ex flickor som har tappat bort all uppmärksamhet och alla ”vad fin du är” tar sig extrema uttryck för att få uppskattning. T ex slänger ut mer eller mindre nakna bilder på Facebook/sin blogg. Då får de den där uppskattningen de saknat. Men vill vi verkligen att det är den uppskattningen våra döttrar ska eftertrakta? Jag kommer lära mina barn att det är kompisarnas/flickvänners personer som spelar roll, inte deras utseende….

Jag tror mer på att uppskatta barnen för dem de är, även våra vuxna vänner försöker jag visa uppskattning istället för premiera deras utseende. När barnen kommer in i rummet försöker jag visa ”Hej! Kommer du!” och le, då blir barnen uppskattade för sig själva. Många gånger får man en större respons på en sådan uppskattning istället för att kommentera deras fina tröja eller vad fina de är.
Mina vänner får en kram och får de en kommentar så är det i form av ”Vad kul att se dig!”.
Jag kan kommentera utseende, men då är det verkligen motiverat och jag menar det, jag slänger aldrig ur mig en ”vad snygg du är”-kommentar på flygande fläng. Säger jag det så menar jag det.

Jag tycker det är bra att Vi Föräldrar inte ställer upp på den utseendehysteri som föräldrar idag prackar på sina barn. Att de tar avstånd ifrån att barnen är ett utseende. Jag tycker vi ska gå över mer till att visa uppskattning för våra barn, enbart för deras person.

Självklart tycker jag mina barn är de absolut superdupersötaste ungarna som finns! Men måste jag hålla på att köra ner det i halsen på dem? Måste jag t ex hålla på att prisa deras teckningar så jag bajsar på mig? Jag tror definitivt barnen blir minst lika lyckliga av ”vad trevligt jag har med dig” och ”Du har målat en bil!!!” som av ”åh vad fin du är” och ”vad duktig du är”.

Häromdagen var vi ju och spelade brännboll. Fick Alfred höra hur duktig han var när han träffade bollen? Nä, han fick höra ”Du kunde!!!!”, och var lika lycklig för det.
Han fick värde i att han kunde! Inte för att han var duktig. För en dag, finns det inga ”vad duktig du är” kvar, på hans kommande arbetsplats kommer ingen gå runt och berömma honom för att han är duktig, då vill jag att han ska ha en grundsäkerhet i sin egen person, inte i sina bedrifter eller utseende…..