Kategoriarkiv: Feminism/Genus

"They were just being boys"

24 onsdag Aug 2011

Posted by in #Åsikt, Feminism/Genus

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Idag när jag skulle lägga Hannes till middagsvilan så var det ”Jon, Kate & Eight” på TLC och det var en scen där två av pojkarna struntade i vad Jon sa och gjorde en massa annat istället, som t ex dra loss magneter från kylskåpet och slänga dem på golvet.

När Jon berättade om händelsen så säger Kate ”they were just being boys” och jag kände mig en smula ”vaffan! säger du människa?”.

Om det var någon av flickorna då? Vad hade du sagt då? Och ursäktar det att barnen var olydiga med ”they were being boys?”. De äääär ju pojkar och pojkar äääääär sådana, de är ursäktade. *bullshit*

Jon hade en mycket bättre attityd, ”what do you mean being boys? They didn’t listen and that is disobedience, nothing else”… typ… jag kommer inte ihåg ordagrant…

Jag kan hålla med om vad vissa säger, att pojkar kommer undan med så mycket mer än flickor ”eftersom de är pojkar”. Det är tydligen helt ok att pojkar brottas, bråkar och inte lyssnar – JUST för att de är pojkar!

Jag kan bara säga att inget kan vara mer fel!

Man ska kräva av pojkar vad man kräver av flickor! Eller ännu hellre; behandla alla barn likvärdigt när det kommer till socialt beteende mot sina medmänniskor.
Däremot är jag fullt förstående att barn kan behöva behandlas olika utifrån deras personlighet. Jag behandlar inte mina barn likvärdigt eftersom vi skulle få en vardag som inte fungerar och knäckta barn i så fall.
Vi måste vara hårda mot en Alfred som störtar huvudstupa in i livet, Ludde behöver vi stötta för han känner sig osäker och Ian behöver få sina 20 min innan han kan delta i aktiviteter, han måste ha full koll på vad det handlar om.
Hannes verkar bli en liten accepterande herre som tar saker och ting för vad de är…

Hade vi gjort tvärtom, varit hårda mot Ludde och stöttande mot Alfred och tvingat in Ian i situationer utan att han är beredd, så hade allt gått åt helvete, det kan jag försäkra! Framför allt hade vi nog suttit mycket mer på akuten med Alfred!

Vill ni läsa om en människa som VERKLIGEN inte har fattat vad saken handlar om (egentligen borde jag inte uppmuntra människor att läsa en sådan blogg, men ok då) så kolla in Danni och lilla Keila… men bara om ni balanserar med att läsa nåt bra som t ex Lady Dahmer eller Fredrik Backman efteråt (utav vitt skilda anledningar).

Här är en sak till som jag vill sparka på idag
(hm, känner mig en smula bitsk idag)

Hur i helvete kan man skriva en bok om att gå ner i vikt, som riktar sig till barn?!?!
Barn som behöver gå ner i vikt skall inte upplysas om det hela utan föräldrarna ska se till att så sker genom motion förklädd till lek och anpassad mat!
Barnet skall inte skuldbeläggas för att det är överviktigt eftersom det vanligtvis är föräldrarnas fel. Barnet skall uppmuntras istället för att skuldbeläggas!!

Toddlers & Tiaras, var finns soc när de behövs?

18 torsdag Aug 2011

Posted by in Feminism/Genus

≈ 1 kommentar

Etiketter

Jag har några gånger sett programmet Toddlers & Tiaras på kanalen TLC, jag gillar verkligen kanalen i stort men just den här programserien skulle de kunna skippa.

Den handlar om skönhetstävlingar för barn (mest flickor) mellan 8 mån och upp till 12-13 år, mest brukar man hålla sig runt 3-8 år…

Det är inte utan att man får en fadd smak i munnen och en illamåendekänsla i magen när man ser programmen. Små flickor tvingas (i många fall) klä upp sig och tvingas ut på en scen för att visa upp sig för 3-4 domare och bedöms för sitt utseende mest och även lite på sin talang och personlighet.

Det här är ju absolut bästa sättet att förstöra sitt barn på, att redan som 8 mån bebis spökas ut i rysch-pysch och glitter för att sedan lära sig, innan man kan gå, att det är bara ditt utseende som räknas. Vilken syn på sig själv kommer de här barnen växa upp med, vad händer om de inte blir lika ”bildsköna” som vuxna? Eller den dagen deras skönhet falnar och de blir äldre? De kommer ju inte ha något som helst egenvärde kvar och springer på plastikkliniker och skaffar klippkort.

Tro nu inte att jag är emot skönhetsoperationer, de är alldeles utmärkt när det behövs, men för att behålla nåt lite längre som från början ser bra ut? Nä…

De här barnen lär sig att enda sättet de är värda nåt är när de är ”fina” och uppklädda och att -de- är ingenting värda utan en balklänning och smink.

Jag menar, sätta en 4-åring i en box för att få spray-solbränna?
Köp löständer när barnet tappar sina ordinarie, eller de är på utväxt?
Köpa kläder/smink för tusentals dollar?
Ge en 5-åring lösnaglar?

För mig gör det absolut ingenting om de skrotar hela programserien och skickar socialen på de föräldrar som håller på med det här. Det här är ett bra sätt att beskriva vad jag står för. Barn skall växa upp med en känsla av att det är de som spelar roll, inte deras utseende eller prestation!

Men de har ju rätt!

15 måndag Aug 2011

Posted by in Feminism/Genus, Hexan talar

≈ 1 kommentar

Lyssnade på Cissi Wallin och Radio Ett, idag var Lady Dahmer där och de pratade om varför så få storbloggande kvinnor är så mesiga och inte skriver om åsikter som de har (om de har några).

Det var ett intressant program och startade många tankar… Att jag blev lite starstruck när Lady Dahmer (Natashja Blomberg) citerade mig som det allra sista i programmet, är en annan femma, men i alla fall…

Jag har i hela mitt vuxna liv varit rak på sak, för det mesta, och blivit betraktad emellanåt som bråkig och ”omöjlig” som min mamma sagt några gånger.
Frågan är väl om jag egentligen varit omöjlig eller helt enkelt att folk inte vet hur de ska reagera när en kvinna ”blörpar” ur vad hon tycker och gör det ganska omgående. Då är det enklare att belasta personen med negativt beteende än att ta itu med sina egna svagheter.

Jag är egentligen en av de snällare personerna i vårt samhälle och vill -nästan- alla väl, men jag blir förbannad när någon säger/gör nåt som jag anser vara korkat. Alla som har följt min blogg vet ju om de gånger som jag har varit (i andras ögon) tyken och uppkäftig mot människor som uppfört sig korkat i min närhet (korkat enligt mina premisser), vi kan t ex nämna;
–Dagens fotbollsskola– / –Hur skulle kritik kunna hjälpa?!– / –”ska lilla gumman ha hjälp?”– och jag kan väl erkänna att jag inte alltid är så politiskt korrekt och att hjärnan sitter och flummar i ett hörn ibland, varpå truten ser sin chans… Men jag står för det jag hasplar ur mig och hinner många gånger frisera till det när hjärnan vaknar till från flummet i hörnet.

Jag är uppväxt med pojkarna i klassen, vi var 13 st i klassen, 10 killar och 3 tjejer och det fanns inte plats för mig att få vara med flickorna och göra flickiga saker. Jag sökte mig till killarna och spelade fotboll osv.

När jag sedan började högstadiet upptäckte jag vilka falska slynor tjejerna kunde vara! Jag var van vid rak kommunikation, när en kille blev arg på en annan kille så togs det itu med det direkt. Ibland var det knytnävarnas språk, ibland käftades det bara. Det är så jag är van vid att leva, rak kommunikation där problemet tas itu med direkt.

Tjejerna däremot log och var Best Friends Forever med en men så fick man höra skitsnacket bakom ryggen och vips så satt det en saftig kniv mellan skulderbladen = falsk jävla slyna. Jag undrade många gånger vad jag gjorde för fel eftersom jag var tvungen att få en kniv i ryggen och att ingen vågade prata med MIG om mina eventuella fel.

På gymnasiet blev det ännu tydligare – tyvärr – då var vi nästan uteslutande tjejer i klassen och en kille, som så klart blev allas gullegris. Faktiskt var det en skitgo kille så det var ju inte oförtjänt direkt.

Tyvärr lärde jag mig väl på vägen också ett typiskt tjejbeteende men jag försöker verkligen inte falla i de fallgroparna, och tyvärr sitter vi där än, jag är obekväm, jobbig att umgås med eftersom jag säger vad jag tycker och många inte vet hur de ska reagera och umgås med en åsiktsstark person.

Jag kräver verkligen inte att alla ska tycka som jag, nej nej, jag är tvärtom intresserad av att lyssna på andra personer och deras åsikt, så länge jag får respekt av ”motparten” och accepteras för min åsikt. Jag har inga problem med att låta andra ventilera sina åsikter, men så fort det blir personligt nedvärderande i det hela – alltså jag blir attackerad som person, då blir jag förbannad!

Att sedan se så många människor inom bloggvärlden och framför allt den verkliga världen, ha så jävla svårt för att skilja mellan person och åsikt gör mig bedrövad. Om jag inte tycker likadant som min bästa vän, måste jag för det bli sur på honom och säga upp bekantskapen? Näää…
Jag fick höra en gång att det funkar inte så i verkliga världen, och blev då raskt värderad till att ha haft fel hela mitt liv. Jag gör så och om du inte klarar av det gör väl inte att du per automatik har rätt eller?

Jag tycker mycket och gärna, jag har börjat så smått inom vardagen, för det är den jag kan enklast relatera till och förklara varför jag tycker som jag tycker. Jag har börjat lite med genusrelaterade saker för det är åt helvete i den värld våra barn tvingas växa upp i och jag vill ge mina barn en fair chans i livet… Där kan jag också förklara varför jag tycker som jag gör…

Snart får jag ge mig in i de stora ämnena i livet, så pass er, snart är jag en överrabiat kvinna med åsikt.

För min bloggförebild är ju ändå Lady Dahmer

Jag är kvinna – således måste jag krocka? Eller?

31 söndag Jul 2011

Posted by in #Åsikt, Feminism/Genus

≈ 3 kommentarer

Etiketter

,

De som känner mig vet att jag kör en stor bil…. Och då snackar vi stor! Vi har ju en Folkabuss och det är långa versionen förutom de 9 sittplatserna, jag får in barnvagnen på längden utan att fälla ihop den! Bussen är ca 2.10 m bred och 4.5 m lång.

Så fort jag kommer med den ser män seriöst livrädda ut! Varför? Jag är kvinna och således skall jag inte klara av att köra en så stor bil utan att leka flipperkula eller?

Visst jag kan hålla med om att vissa kvinnor tror att de kör en SL-buss när de egentligen sitter bakom ratten i en pyttig V70, och knappt kan manövrera bilen och har marginaler på ca 149,5 cm…
Visst kan jag hålla med om att jag manövrerar runt bussen lite väl häftigt ibland men är jag osäker så tar jag det lugnt *lovar* särskilt när det sitter ett gäng småskedar i bilen….

På de 23 år jag har haft körkortet har jag krockat en gång, jag blev påkörd bakifrån när jag skulle vända min bil…. jag hade haft körkortet i 3 veckor då…
Jag har tappat kontrollen över bilen en gång, för att undvika att köra över en hund som sprang över vägen och jag använde en timmertrave för att få stopp på bilen.

Däremot har jag gjort sådana där gosaker som att glömma sladden till motorvärmaren, bara hålla koll i en spegel och knäcka den andra mot en cementpelare… Men sedan kan jag inte komma ihåg om det är mer *funderar*

Jag vill inte påstå att jag är superduperbilförare, men jag vet var jag har min bil, jag försöker köra så vettigt jag kan när ungarna är i bilen men är jag ensam (och kör Smart) så blir det kanske lite mindre ”smart” körning

Senast idag såg jag en man som såg ut som om han allvarligt skulle börja gråta när jag kom. Jag och ungarna skulle åka och käka eftersom Affe fyllde år och fick välja middag. När vi kom ner till korvmojjen så stod det en stoooor breeed jänke (alldeles roooosa var den) och det var en p-plats ledig på var sida om den.
På den korkat planerade parkeringen så får jag antingen backa och trixa för att komma in på utsidan om jänken, eller så tar jag ut kurvan lite och kommer rakt in på p-platsen innanför den Ahlgrens Bilar-rosa pråmen…

Jag valde den enkla platsen så klart och tog ut kurvan bra, vilket ledde till att jag kom nära parkbänkarna, jag kröp fram och hade koll på att jag var klar… Mannen som satt 2 parkbänkar bort hade den där ”nu-gråter-jag-snart-looken” och när jag lastat av en halv förskolegrupp barn (Hannes gick själv i sina fina grönrosa frocs!) och skulle gå förbi mannen så sa han;
-”där hade du tur, det var inte många centimeter över!!!”
och i ett tonläge som dröp av ”lilla-gumman-cynism”...

Jag spände upp ansiktet i ett leende och svarade;
-”Tur, nänä gubbe lille, det heter skicklighet och jag hade så där mycket kvar ju *måttade 7-8 cm med fingrarna*, det hade jag kunnat manövrera in en finlandsfärja på”
Jag fick inget svar…. eller jo, ett ansiktsuttryck i form av en fågelholk….
Teskedspappan brukar säga (ni vet han som saknar självbevarelsedrift?) att tjejer kör bättre än höns, och där kan jag inte säga emot honom, men jag tänker fan inte acceptera att jag (och andra bra kvinnliga bilförare) skall behöva lida för att vissa kvinnor inte kan manövrera sina bilar!
Då kan ju alla män få lida för att jag allt som oftast stöter på män som inte kan trafikreglerna t ex, eller mest troligt, inte bryr sig för de är ju män och kör som en gud *cynisk*
Ett exempel som jag råkade ut för förra veckan, när jag tyvärr hade Hannes och Affe i bilen. Jag skulle in till Life-butiken på Kyrkogatan och vid Svea är det så klart en turist som har kört för långt och som håller på och vänder sin bil där det är som trängst.
Det är 4-5 bilar som står på kö och jag står som nr 3. Då kommer en dumjävel på utsidan (höger) och kör i planteringar och på trottoar bara för att det är aaaalldeles för jobbigt att vänta 34 sek så turisten får vänt sin lilla bil och kommit sig iväg!
När vi andra börjar köra så ignoreras denna ”överklasstyp” i sin stora BMW (tylösandsturist?), jag håller ändå ett öga på honom för magkänslan säger att han kommer bara kasta sig in framför mig, och mycket riktigt halvvägs bort mot torggaraget får jag tvärnita för han kastar sig in framför mig – tack så jävla mycket för att du riskerar mina barn! – <– arg faktiskt….
Vid det här laget önskar jag att vi hade ett kompressorhorn på bilen för när jag ska in i torggaraget, står den mindre kompetenta bilföraren fast i bilkö, varpå jag kommer upp med bussen jämte honom (man kör ju i mitten för att komma in i torggaraget från slottsbro-hållet) och jag stannar 20 cm från hans bil och hänger mig på tutan, men bussen är av ytterst mesig tutpotential så han blev nog mest rädd och fick väl inte den mängd tinnitus som jag önskade…
Hade jag inte haft barnen i bussen så hade jag inte flyttat på mig… Det hade inte varit jag som blivit orsaken till olyckan…
Fast… om man skulle ta och googla lite kompressorhorn, jag menar, de är ju inte så fruktansvärt dyra och med tanke på hur många som kommer från Halmstadhållet på Nissastigen och totalt skiter i att lämna företräde när det kommer bilar från Hemköpshållet…. Jag kör där minst 3 ggr/dag när det är skola och förskola och det händer 2-4 ggr/vecka att jag får tvärnita för att folk inte fattar att det är väjningsplikt FAST man kör på Nissastigen!
Aaaaahhhhhh…..

Vad kallas då det här?

17 tisdag Maj 2011

Posted by in Feminism/Genus

≈ 7 kommentarer

Jag har blivit anklagad för än det ena och än det andra de senaste dagarna, bl a att jag ”lever” genom mina barn = klär mina barn i kläder för att tydliggöra min åsikt.
Merparten verkar utgå från att jag kör ett genusrace och lever och lär efter genus, vilket faktiskt inte är saken utan helt enkelt det att jag gör det möjligt för killarna att ha kläder som de gillar!
Det blir ett jäkla liv när Alfred har klänning, lite mindre liv när Ian har rosa Hello Kittytröja men inget liv när Ludde har Star Wars-tröjor! Alla tre får samma möjligheter att påverka sina kläder men skillnaden är tydlig!!! Det är SÅÅÅÅ viktigt att det är Alfreds egna val att välja klänning för ajabaja om det är jag som föreslår det.
Däremot är det tydligen inte lika hemskt om jag föreslår en Star Wars tröja till Ludde? Det är INTE ok att påverka sitt barn åt ett håll, men helt ok åt ett annat håll? Snacka om att vrida saker och ting till sin spets.
Och faktiskt; inte en enda gång har Alfred fått någon kommentar på förskolan om att han har klänning. Jo, första gången han kom i klänning var det en 6-årig kille som sa ”men han har ju klänning, han är ju kille?” varpå super-duper-underbara-läraren (förövrigt man) sa ”Klart man kan ha klänning fast man är kille”. Sedan dess har det aldrig uppstått några kommentarer från barnen.
De negativa kommentarerna står trångsynta vuxna för. Inne på Willys/flygstaden kom en gammal kärring tant fram och sa klart och tydligt att jag var en dålig förälder som lät min pojke gå i klänning, hon hade inget bra svar på min fråga varför eller att hon skulle förklara varför jag var så dålig förälder. 

När jag sedan vände det till att jag var en bra förälder som lät mitt barn prova på saker och ting och att det faktiskt finns värre saker än att låta dem ha klänning, jag kunde ha uppfostrat dem som antagligen hon uppfostrat sina barn, med slag och stränga straff, och fick då svaret att hennes barn blev minsann bra människor just för att de fått smäll som små… och mina barn blir hemska människor för att de inte har könsstereotypa kläder när de var små då eller?

Nä, kriga om det som är värt att kriga om, se klippet nedan och förklara sedan vad som är värt att lägga energi på, att Alfred älskar sin klänning eller det råa övergreppet nedan?

 

Självklart vill jag påverka mina barn!

16 måndag Maj 2011

Posted by in Feminism/Genus

≈ 3 kommentarer

Innan jag skriver någonting annat så vill jag bara säga så här till de två personer som känner igen sina kommentarer, det här handlar inte om er eller er kommentar, utan om kommentaren som företeelse och min tolkning och tankar bakom det hela. Svar till er som är relevant finns på Facebook. Läs det här som om jag fått anonyma kommentarer i bloggen t ex…

* * * * * * * * * *
All den här tankesmedjan tog sin start efter att jag lagt upp en bild på en stolt Alfred i en av sina absoluta favoritklänningar.

Kommentar #1, börjar få mig att fundera på om alla verkligen tror att jag tvingar på min Alfred klänning?! Utifrån kommentaren så förutses det att det är jag som har tryckt på honom klänningen, kanske lite mot hans vilja, för att JAG vill att han ska ha den på sig. För att JAG har genustänk och vill att mina barn ska växa upp i genusanda… eller för att jag använder mina barn för att ta ställning i min åsikt.

Inget kunde vara mer fel…

Jag har egentligen ingen som helst aning om vad genus innebär, jag är inte det minsta påläst i frågan och har väl inget intresse av det heller egentligen. Däremot så har jag förstått att min grundsyn på människor tydligen är genomsyrat av genustänk.
För mig är människor individer och således totalt ointressant om de har tuttar eller snoppar (eller rött hår, blå ögon, övervikt, korta or whatever). Man får alltid höra att kvinnor och män inte kan vara bästa vänner utan att hamna i säng förr eller senare…
Inget kan vara mer fel…. här också…. Min absolut bästa vän är en man. Jag värdesätter inte hans vänskap utifrån att han är man, jag värdesätter den i att trots historia där vi bröt mer eller mindre under 7 år, så har vi rensat ur den skiten, funnit nytt förtroende för varandra och fortsatt utan att låta gammalt groll förstöra, att han finns där i ur och skur och jag för honom. Det är individen och dess kvaliteter som gör honom till min vän, inte hans snopp (den får hans flickvän behålla, thank you very much) eller det faktum att han är man! Inget kunde vara mer ointressant i den här frågan faktiskt….

Så för att återgå till ursprungsfrågan, nej, jag styr inte mina barns klädval särskilt mycket. Det jag har åsikt om och som jag styr så hårt jag kan är att barnen ska slippa klä sig i de mörka, murriga, deprimerande och energitunga färger som modeindustrin idag tycker att pojkar ska ha på sig. Jag vill ge mina barn en ärlig chans att kunna hitta energi i färgerna som deras kläder har och känna sig pigga i klara härliga färger! Sedan är det mig totalt ointressant om det är rosa, lila, lime, avokado, glittrigt, grönt, gult eller blått….

Eller jo, nu när jag tänker efter så finns det ett barn som som faktiskt står totalt under min makt och mina nycker i att klä honom – Hannes – men det är kanske inte så konstigt eftersom ungen är 9 mån gammal. Men säg mig vilket spädbarn som inte står under total klädkontroll från sin mor? Så jag ser inte skillnaden i att Hannes har brun tshirt med rosa elefanter på eller cerisa glada plyschbyxor mot en flicka som är så fullständigt tillsnufsad i volanger/rosa/lila att man blir en smula illamående…. Jo, tydligen är skillnaden att det är ok på en men inte på den andra. Varför?

Här blev jag faktiskt lite ställd, först reagerade jag med att självklart har jag inte påverkat honom till att ha klänning, det är hans eget val.
Sedan började jag tänka efter, hade det varit så jäkla fel OM jag hade påverkat honom? Hade han blint lytt mina minsta vinkar? Nej, vet ni vad, jag har sådant förtroende för mina barn att jag faktiskt tror att oavsett vad jag hade velat att han skulle ha på sig så skulle det aldrig ha gått om han själv inte hade velat det.
Jag hade aldrig fått på Totte en klänning oavsett hur mycket jag hade försökt att påverka honom, där hade det verkligen blivit ”över min döda kropp” och jag är tämligen övertygad om att han hade menat allvar.
Någonstans måste Alfred ha blivit påverkad att vilja ha klänning, inget snack om saken, i det här fallet så är vi ganska övertygade om att det är Madicken och i långa loppet Astrid Lindgren som har påverkat honom. Det är alltså mer acceptabelt att ett barn påverkas av sagor och andra personer än av deras egna föräldrar? Eller?

Jag hoppas förbannat väl att jag påverkar mina barn! Jag vill påverka dem till att bli självständiga individer som har modet att klä sig som de vill, att vara som de vill, ha vilken sexuell läggning de vill, att tänka som de vill osv. De enda krav jag har är att de visar hänsyn och respekt till individer runtomkring dem, oavsett om det är egendom, person eller åsikt.

Annars tycker jag det är en bra filosofi:
”Vill man så får man, vill man inte så måste man inte….” man kanske borde tillägga ”vill andra så får de utan att jag lägger vikt vid det…” eller nåt….

 

Kan det bli bättre än så här?

15 fredag Apr 2011

Posted by in Feminism/Genus

≈ Lämna en kommentar

Idag är Åsa Erlandsson min idol!!!
Människan sammanfattar hela ”hår-är-fult-och-okvinnligt” så bra!!

Däremot dör man en smula när andra tjejer äcklas.

Jag läste en bra sak hos Lady Dahmer som förklarar hela fenomenet bra, jag bryr mig inte om kvinnor rakar sig eller inte, det är den stereotypa könsrollen att kvinnor ska vara lena och hårlösa för att vara en riktig kvinna som jag inte kan förlika mig med… Det är som kära Lady Dahmer skriver, det är kvinnor som bejakar sina kroppar som de är som är de riktiga kvinnorna!
Här har du artikeln om Lady Dahmers håriga ben som inte fick vara med och tävla i Gilletes tävling!

— Rosa Dagen —

07 måndag Mar 2011

Posted by in Feminism/Genus

≈ Lämna en kommentar


Nu missade jag den tyvärr helt men jag får väl nöja mig med mitt rosa skal till X10 mini pro:n som jag har…

  1. Rosa dagen på Facebook
  2. Varför apor aldrig bär rosa klänning på facebook
  3. Vad är så farligt med rosa? Aftonbladet
  4. Rosa period vanligt hos pojkar, Babyvärlden.se
  5. Lady Dahmer om feminism och genus (Läs för fan!)

Why? För jag vill inte att killarna blir begränsade pga sitt klädval ELLER livsval! Dessutom hoppas jag verkligen inte att de begränsar ANDRAS olika val pga att jag har tutat i dem trångsynta fördomar!

Tipsar om intressant Facebook-grupp

28 måndag Feb 2011

Posted by in Feminism/Genus, Sociala Medier

≈ Lämna en kommentar

Jag råder alla, som är intresserade av ämnet, att gå med i gruppen ”Varför apor aldrig bär rosa klänning”

Gruppbeskrivning:
Är genus och jämställdhet något som intresserar dig och som du tycker är viktigt? Då är det här gruppen för dig!

Tanken är att vi ska ha en plats där vi kan samla människor som brinner för samma sak, jämställdhet. Man brukar ju säga att ingen kan göra allt men alla kan göra något, tillsammans kan vi säkert åstadkomma betydligt mer än så. Sen kan det vara trevligt att kunna diskutera med och inspireras av andra smarta och trevliga människor på samma gång.

Vill du tipsa om en namninsamling, ett event eller något som du tycker är viktigt, eller kanske bara en bra bok eller en bra affär som säljer unisex kläder eller leksaker så tveka inte, dela med dig!

För mig som är uppväxt med att feminist är ett skällsord och som inte har en aning om vad genus är (nåja, inte visste), utan uppfostrar ungarna till individer och medborgare i ett samhälle var det här nyttig läsning och framför allt så rubbades min värld när jag insåg att jag nog är smyfeminist
Nåja… jag tänker inte börja propagera någonting, utan kommer fortsätta på ”min” väg men jag säger ändå; Läs och tänk efter….

Förövrigt så har jag förstört Alfred ÄNNU mer idag genom att låta honom ha klänning och strumpbyxor som han önskade… *cynismen dryper*

 

Du som förälder är ansvarig!

11 fredag Feb 2011

Posted by in Feminism/Genus

≈ 4 kommentarer

Idag på Aftonbladet.se kan man läsa om en 6-åring som blivit ”knivstucken” för att han gillar rosa!
Jag måste säga att jag blev smått chockad, inte för att barnet bar rosa eller gillade rosa, hur det nu var, utan för att barn blir mobbade och ”knivskurna” för att de gillar en viss färg!

Inte undra på att hatbrotten ökar i sverige! Det är nu dags att du som förälder ser till att se över dina egna fördömanden, för det ska jag säga, att ”Det som kommer ur säck hamnar oftast i påse”… vilket innebär att det du står för oftast blir dina barns uppfattningar!

Det är du som förälder som uttrycker dig felaktigt och lär ditt barn att det INTE är ok att ha klänning, bära rosa/lila/glitter osv som kille. Om du som förälder säger att var och en gör som de själva vill eller inte kommenterar saken alls, så kommer du fostra ett barn som kommer se det som naturligt att inte färgen bestämmer könet på deras kropp!
Barn tar efter varandra, javisst gör de det, men varifrån kommer åsikten att killar inte kan ha rosa från början tror du? Det är din åsikt!

Jag har en kille på 3½ år som är inne i ”Madicken-åldern”, han går till dagis i klänning, vi har just varit på lokala korvmojjen och käkat och Alfred hade klänning… När vi hade kalas för släkten så hade Alfred klänning och ingen har reagerat FÖRUTOM (!) människor som är 10-15 år yngre än mig, alltså 25-30 års åldern ungefär.

På dagis är det barnen som reagerar, ”han har klänning! Det går ju inte” men tack och lov så säger pedagogerna att det visst går och varför skulle inte det gå?
Jag har sprungit på människor i affären som säger att ”du kan väl inte sätta klänning på pojken” och sett förfärade ut. Jag har då kontrat med att varför inte då? Blir han sjuk? Fryser han ihjäl? Är pojkar beskaffade på annat sätt än flickor så de faller döda ner om de har klänning på sig?
Svaret jag har fått är att ”men han är ju pojke” – SO WHAT?!
Är jag inte orolig för att han blir homo? Nej, inte alls, jag är så pass upplyst att jag vet att kläderna gör ingen människa homosexuell.
Är jag inte orolig för vad andra ska säga? Nej, varför skulle jag vara det? Han är mitt barn, inte deras.

En människa frågade om jag inte var rädd för att soc skulle ta barnet ifrån mig? Så jag ringde faktiskt en representant soc och framförde påståendet och sällan har jag hört en människa skratta så gott!!

Jag är varken genus-hysteriker eller kallar mig feminist och allt vad det nu är, jag är människa och värderar människor utifrån de individer de är, inte vad de har på sig eller vilken frisyr de har, och framför allt inte om de har tuttar eller snoppar!
Allra häftigast hade det varit om Hello Kitty-älskaren Ian hade haft Hello Kitty-tröjor om 10 år också. Så jädra skönt med en 15-årig kille som har Hello Kitty-tröja på sig… tyvärr tror jag inte så kommer vara fallet och det beror på din inskränkta åsikt som du färgar ditt barn med!


Övre raden: Alfred i sin älskade klänning, torkställningen för dagen, jag jobbar mig sakta men säkert från mörka och murriga kläder till ungarna och mot klara härliga färger! Hannes är väl mest unisex idag med sina sura grodor…
Andra raden: Ian visar upp sin fina Hello Kitty-tröja som han fått av kusin Emma, Alfred visar upp dagens klänning…
Nederst: Ians favoritklistermärken…..

Jo, men eller hur!!! *inte*

25 tisdag Jan 2011

Posted by in Feminism/Genus

≈ 1 kommentar

Etiketter

Det har florerat ett blogginlägg på Facebook i några dagar om barns olika storlekar på kläder, idag hade det uppmärksammats utav Nyhetskanalen… Även andra skriver om det, som t ex Lady Dahmer (JA! Jag vet jag är en sucker för LD)

110126: Aftonbladet ligger efter men nu har de också skrivit om det….
Det där var det länge sedan jag uppmärksammade, redan när Ian var liten bebis (2005) så fick han ett par sk flickbyxor av min mamma -Lindex- och de var i storlek 68. Ian hade dem en gång för när han väl började använda 68 så var de för små… De var mer 62 i storleken. Jag reagerade även när killarnas kusin, som är ungefär lika lång som Ludvig, hade 2 storlekar över honom hela tiden och fortfarande har…

Visst kan kläder ha olika storlekar beroende på märke, men sedan jag börjat köpa Hello Kitty-kläder till Ian så har jag blivit mer och mer varse om den saken.

Idag är Ian en liten 5½-åring med nästan 104 i storlek, alla hans 104 byxor är minst några centimeter långa i benen och tröjorna några centimeter långa i armarna…. Men de kläder som det finns Hello Kitty på är i storlek 122! MINST!!! 116 kan fungera om det är en hyfsat löst sittande topp.

Alfred har tagit över alla 104-110 toppar och han har börjat använda 98 precis. Alla 98-tröjor är förpassade till Hannes… som börjar nosa lätt på 80…

”På H & M framhåller man att grundmåtten alltid är desamma för flick- och pojkplagg.- Pojkkläder är alltså inte större överlag. Utgångspunkten är att plaggen ska vara funktionella och moderiktiga, men sedan spelar saker som passform, funktion och kvalitet in, varför olika plagg i samma storlek kan uppfattas olika, säger Håcan Andersson på pressavdelningen.”

Say what?! Du, den köper jag inte det minsta, faktiskt… sedan får alla stora kedjor säga vad fan de vill, någon som helst lika grundmått finns inte! Och det är för jävligt! Ytterligare bra exempel på hur man ger tjejer ännu mer ångest över sin klädstorlek….

Våga vägra raka! eller nåt

12 onsdag Jan 2011

Posted by in #Åsikt, Feminism/Genus, NoPoo - Miljövänligt

≈ 4 kommentarer

Jag har rakat armhålorna sedan jag var 13-åring… När jag sedan läste på Lady Dahmers blogg om det hela och att man luktar mindre svett och fräschare om man INTE rakar så tänkta jag ”give it a go”
Mer länkar, allt med Lady Dahmer som författare:
Så här ser kvinnor ut
”o föresten raka armhålorna din äkliga feminist jävel!”
Det är bara könsförädare och våp som rakar sina kroppar
110113:
Och jag lägger glatt till Apans inlägg 😀

Idag läste dessutom att det var tydligen jäkligt provocerande att modeller poserar med orakade armhålor på Wendela/Aftonbladet, att det skulle vara över gränsen. Vilken gräns?
Som sagt, jag fattade beslutet i somras att sluta raka mig under armarna för att kolla, stämde det verkligen, allt som jag hade läst… och nu så här 4½ mån senare (slutade i samband med Hannes förlossning) så måste jag säga att jodå så är det!

Jag använder deo kanske 1-2 ggr i veckan, är inte mest högfrekvent på dusch nu på vintern eftersom jag torkar ut totalt och det finns snudd på inget som hjälper. Jag tvättar mig under armarna vid behov. Det luktar inte det minsta!

Tidigare i mitt rakade liv så var det deo och tvätt under armarna 1-2 gånger om dagen för att hålla lukten borta, för att inte tala om att jävla kladd på tröjor osv, de får jag nu sanera med ättika för att få bort ingrodd svettdoft och deorester.

Jag är så jävla nöjd med mitt beslut att sluta raka, inte för att varken ta feministiskt eller genusstrategist steg och ställning, utan helt enkelt för att det är enklare och trevligare att slippa hålla på med allt deoklägg, och hysteriska rakningar i duschen.

Jag får se hur jag gör till sommaren, för trots allt så bryr jag mig tyvärr fortfarande om människors kvinnors negativa syn på det hela…. kanske jag rakar mig eller helt enkelt väljer kläder där inte mina armhålor exponeras… att man ska vara så jävla feg… Det här att erkänna att jag kör med lurv i armhålan är kanske ett steg i rätt riktning.

Kan inte hjälpa det….

21 torsdag Okt 2010

Posted by in Feminism/Genus

≈ 2 kommentarer

Men nu är jag upprörd igen

Återigen är det ett hallåande om könet på mina barn, jag har alltså 4 killar med varierande intressen.

Nr 1 – Star Wars nörd och typiskt killig, tjejer är tråkiga

Nr 2 – Tjejtjusaren! Sist han var på kalas var det han och 13 tjejer, älskar Hello Kitty, rosa, lila och glitter….

Nr 3 – Är periodare, ibland är det Pettson&Findus, Thomas Tåg och ibland Hello Kitty.

Nr 4 – Jag har börjat indoktrinera honom så smått… Sitter just nu och bevakar en Hello Kitty-tröja på tradera till honom.

Jag köpte en helt underbar Molo lurvfleece till Hannes och han klär underbart i den! Men bara för att den är hallonröd och gul *mammas lilla hallonbåt* så envisas alla (särskilt damer 50+) att säga -HON- till honom…

När jag sedan påtalar att det är en pojke så har det aldrig slagit fel;
– Är det en pojke? Man tar så lätt fel när det är en röd overall.

Vaddå tar fel? Jag vet ju att det är så att om man bär rött som bebis så blir man snabbt klassad som flicka, detta ignorerar jag totalt och vill istället säga; – Så bara för man har rött så blir man flicka eller?

Jag vill ha klara härliga färger på mina barn och då blir det nästan enbart tjejkläder eller unisexkläder som gäller. Varför klädfabrikanterna envisas med att killar ska ha murriga eller jordfärger på sig övergår mitt förstånd.

Jag älskar kläder från MeandI, småfolk, katvig, Molo osv… men jag kommer bli ruinerad om ungarna ska ha detta. Observera nu att det är inte för att det är märkeskläder, nej, nej, det är för att de har så klara fina färger i roliga mönster.

Så tack och lov för Lindex, H&M och Kappahl som har lite märkeskläderkopior och som uppmärksammat alloverprint och färger!! Det finns lite budgetkläder att tillgå, för att inte tala om räddaren i nöden – Tradera.

Däremot finns det en annan sak som irriterar mig ofantligt! Hello Kittykläder kommer nästan enbart i tjejkläder! Det finns enstaka plagg som inte är tjejrosa och har volang, men då blir de nästan alltid vita, svarta eller grå… Dock finns det INTE kalsonger med Hello Kitty på. Den klädkedja som kommer med en kollektion med unisexkläder med Hello Kitty på (inkl kalsonger) kommer göra en lysande affär!!!

Det är inte bara mina pojkar som älskar Hello Kitty, jag kan snabbt summera det till iaf 10-talet killar bara i närmaste umgänget, som gillar denna hemska lilla kattjävel…

Alfred i sin fina flickjacka

 

Hello Kitty v/s Spindelmannen

03 måndag Aug 2009

Posted by in Feminism/Genus, Shoppat

≈ 4 kommentarer

Lite nytt från traderafronten;
Harry Potter jacka som Alfred skulle ha, men som passade Ian 😉
Grå spindeltröja till Totte
Spindel-kofta och t-shirt till Ian
Hello Kitty-tshirt + strumpor till Ian
Thomas Tåg-set till Ian

Idag när jag körde från Halmstad och hem så funderade jag på hur långt genustänktandet ska sträcka sig?
Vi har tidigare blivit rosade för att vi låter Ian ha sin Hello Kitty-fascination ifred och att vi inte säger att han är kille och inte leker med Hello Kitty-saker…

I nästa andetag går man hårt åt oss för att Totte får ha sin spindelmans-fascination ifred… Då har man tappat genustänket och är en dålig förebild… eh, jaha? Är jag en dålig förebild om jag låter mina barn vara intresserade av det de vill? För att det inte passar in i människors mall?
Mormor sa att jag måste ”ta ur Ian” Hello Kitty-fasonerna, och andra säger att Totte inte får ha spindelmanfasoner, för då tänker man inte genus…

Totte 25 år: Mamma jag vill utbilda mig till tågförare.
Mamma: Nej, du måste bli hårfrisörska för det är mer rätt ur genussynpunkt…

*ja herregud*

Ärligt talat, vissa genushysterikor glömmer barnen och deras intresse och ser bara att de ska vara politiskt korrekt ur genushänseende. Om barnet verkligen ÄLSKAR spindelmannen (pojke) eller Hello Kitty (flicka) så får de inte leka/samla det för mamma/pappa är genusfanatiker….

Visst är dessa påfund påprackade av samhället, men är man verkligen bra förälder om man inte tillåter barnen att leka med det som de gillar? Bara för att det inte är rätt genustänk? Är det inte bättre att erbjuda alternativ och hoppas på att barnet gör ett eget aktivt val än att inte tillåta?

Min ”Tinky-Winky”-son älskar Thomas Tåg, Spindelmannen och Hello Kitty, samt att han aktivt försöker lära sig virka… Är det inte mest humant att låta honom fascineras av alltihop än att försöka påverka HANS val? Han får alternativen och möjligheten att välja och sedan är det hans val, hans personliga integritet och intressen som får göra valen…

INTE jag som förälder!

Nu tänker jag gnälla!

19 tisdag Maj 2009

Posted by in Feminism/Genus

≈ 3 kommentarer

Etiketter

De som känner mig vet att jag inte är någon fundamentalist av genustänket, men samtidigt inte håller hårt på könsrollerna…
Jag är mer den där flummande hippien som ser människan och inte könet. Det är sällan en människa får stämpeln man/kvinna av mig, utan mer ”eh, those silly mortals”, ”klok”, ”psykopat?” ”underbar”…. och så fortsätter det…

Däremot så var jag på McDonalds idag och i vanlig ordning, så reagerade jag så klart på nåt. Förra gången var det att jag skulle betala 5 *svordom* spänn för att få sallad på min glutenintoleranta sons hamburgare, och idag var det happy meal-kartongen….

Någon mer än jag som reagerar?

Spindelmannen – Spindelstyrka, ta hand om vännerna, stor och stark, blir en hjälte…
Hello Kitty – shoppa upp veckopengen, smaskiga kakor och blommor…

-EAK-Här går till och med min gräns, och det kan jag säga, när JAG reagerar så går Fan på torra land!

Blev lite glad idag också…. jag ÄLSKAR Skånemejeriernas vaniljyoghurt med choklad. Dock förbjuder mitt GI-tänk mig att äta den, jag menar, det stinker ju kolhydrater om den!

Fast idag tänkte jag faktiskt på att kolla på innehållet, och den totala mängden kolhydrater låg på 12%, vilket jag tycker är klart godkänt!
Så jag inhandlade mig raskt en paket, men det har straffat sig 😦 Med McDonaldsmat, caffe latte och yoghurt i magen så klarar jag inte laktoshalten, det blir för mycket… och laktasin har jag glömt ta… är i och för sig lite sent nu utan får genomlida laktosmagen och vara glad över att maken inte är hemma, för jag hade gasat ut honom ur sovrummet 😉

Ah, just det! *mycket gnäll idag*

Jag tänker sparka på SEB när jag ändå är i farten, köade idag på Halmstadkontoret (enda så klart) när Ian högt förkunnade att han var kissnödig! När han säger att han är kissnödig så borde han varit på toaletten för 2 min sedan.

Jag ålade fram till en som inte hade kund och frågade om vi snabbt kunde få låna en toalett – nejdå, det gick inte ALLS för sig!

Vi fick minsann gå på McDonalds toalett, snett över gågatan… så det var bara att tvinga ner Alfred i vagnen, kryssa fram mellan korkad cykelparkering (där folk inte har en aning om hur man parkerar en cykel utan ställer den där de är) och så in på McDonalds.

De ska ha PENGAR för att besöka toaletten…. I alla fall, våldade mig fram i kassan *hade så klart ingen 5:a* och fick en polett *en stor ros till den tjejen som insåg allvaret i Ians blick* och så iväg till toan,

-UPPTAGET-

Jag fick högre och högre puls för jag såg på Ian att han kunde inte hålla sig mycket länge till. Så kom då tjejen ut, blockerade dörren och förklarade att ljuset slocknade för henne och att hon hade gjort rätt och jada, jada, jada… Där tog mitt tålamod slut och det var bara ”Tack för infon men flytta nu röven så ungstackaren får kissa!”
Ian kissade… länge…

Jag tvingade även Totte till att kissa och inte slocknade ljuset inte!

Sedan tillbaka till SEB där vi ÅTERIGEN fick vänta LÄNGE för inte fick vi gå före pga en sådan detalj. Kundservice MY ASS!!!!!Finns inget kundservice över att inte kunna göra undantag för en liten 3½-åring kille som är kissenödig!